Vad händer / har hänt?!

Vårens program ( i Församlingshemmet !! ) finns under en egen flik. Referat från desamma finns under ”Noterat Nytt”

Senaste nytt i  Striden om Duvslaget:

Kommunpolitikerna bestämde att kommunen skulle vägra delta i Hyresnämndens möte den 6 april.

—Fick ge med sig när nämndens ordförande ringde!

men fortsatte att vägra alla medlingsförsök från ordföranden såsom uppskov med avflyttning, mm under mötet.
___________________

Här kommer vi att lägga in insändare och reaktioner på Magnus Ramstrands (kd) Henrik Thunes (m) och Anna-Lena Johanssons (l) uppsägning av vår lokal Duvslaget allt eftersom de inträffar.

Viisollentuna april 2017:

Striden om Duvslaget

Vem äger egentligen byggnaden Duvslaget? Sollentuna kommun eller den ideella föreningen Stallbackens vänner som hyrt den under många år och betalade för att bygga upp den efter en brand? Nu har frågan blivit till en tvist i hyresnämnden.

  • Publicerad 09:55, 13 apr 2017

Stallbackens vänner har sedan hyrt ut huset för fester och tillställningar. Pengarna för uthyrningen – ungefär 100 000 kronor per år – har slussats vidare till konsthallen, MC Collection, olika kulturstipendier, kulturskrifter och till det årliga valborgsfirandet.

Men efter 25 år blev det i somras i fjol känt att kommunen valde att inte förnya föreningens nyttjanderättsavtal. Det blev Magnus Ramstrand (KD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, som fick förklara kommunens inställning.

Han tog upp att lokalen upplevdes som stängd och tillbommad under veckorna och att Stallbackens vänner inte anordnade föreläsningar där som det var överenskommet.

Men han nämnde även att kommunen ville ha ”rådighet” över lokalen med tanke på planerna för att utveckla Edsvikenområdet.
Stallbacken Vänner köpte inte argumenten. Och man valde att även agera rättsligt genom att vända sig till hyresnämnden, den domstol som avgör tvister mellan hyresgäster och hyresvärdar.
Handlingarna hos nämnden avslöjar en faktor som kan visa sig vara ett trumfkort för föreningen.

2009 brann Duvslaget ned till grunden. Men Stallbackens vänner hade tagit ut en försäkring. Pengarna från den, tre miljoner kronor, bekostade större delen av uppbyggnaden av det nya Duvslaget. Det är själva huvudpunkten i föreningens argument att det i själva verket är man själva som äger byggnaden.

Kommunen sköt dock till en halv miljon för att få en högre standard på det nya huset. Och man har inga avsikter på att ge föreningen rätt i den äger Duvslaget.

I en egen inlaga till hyresnämnden, från den 29 november, pekar man på ett avtal från 2009. Det ingicks mellan mellan kommunen och föreningens dåvarande vice ordförande.

Enligt avtalet skulle återuppförandet av Duvslaget mycket riktigt bekostas av föreningens försäkring. Men kommunen åtog sig att betala föreningens självrisk. Och avtalet är mycket tydligt med att den nya byggnaden ”till fullo träder i den nedbrunna byggnadens ställe”. Äganderätten skulle alltså ligga hos Sollentuna kommun och ingen annan.

I januari i år kom svaret från Stallbackens Vänner och ordföranden Jan R Nilsson. Den springande punkten är enligt Nilsson – som först påpekar att varken han själv eller någon i den nuvarande styrelsen kände till avtalet från 2009 – att den förre vice ordföranden inte hade rätt att ingå avtal med kommunen.

Ett beslut som detta hade behövt klubbas först på en årsstämma eller extra stämma, som sedan hade krävt ett särskilt styrelsebeslut. Inget av detta skedde, och kommunen borde ha insett att den dåvarande vice ordföranden inte var berättigad att ingå avtalet om vem som skulle äga Duvslaget.

I en kort kommentar till Vi i Sollentuna säger idag Henrik Thunes (M), kommunstyrelsen ordförande:

– Kommunen och Stallbacken vänner har skilda uppfattning om fastigheten Duvslaget. Det innebär att det kommer att bli en rättsprocess. Vi tycks stå långt från varandra.

Jan R Nilsson å sin sida kommenterar på följande sätt:

– Om kommunen insisterar på att stjäla de här miljonerna från oss, då går vi vidare.
_________________________________________________

 

Hr Ramstrands nya infallsvinkel för beslag av nya Duvslaget.

Ska man få svar från hr Ramstrand (Kd) ska man ha en insändare i en lokaltidning, för då tar det bara 7 dagar innan man får respons. Något som kan ta åratal om man skriver ett brev som sänds till kommunen. Skulle någon ha fräckheten att efter 3 år påpeka att man saknar svar, ja, då blir det en utskällning från hr Ramstrands sida. Brevet jag åsyftar skickades december 2013 från Edsviks Konstvänner och Stallbackens Vänner, undertecknade av de två dåvarande ordförandena och efterlyste bättre belysning, bättre sandning och plogning vintertid på Stallbacken, för att Konsthallen och Duvslaget skulle kunna användas bättre under den mörka delen av året. Senast i mars 2016 lovades vi personligen ett svar av hr Ramstrand, men något sådant har inte kommit än (161020). Inte heller några åtgärder, vilket är det viktigaste, speciellt för de något äldre som vill besöka Stallbacken under vinterhalvåret och då vill kunna gå utan att halka eller ramla i groparna på vägen dit på grund av undermålig beläggning, dito belysning eller dito halkbekämpning.

”Vi värnar om kulturen” skriver hr Ramstrand.
”Värnandet” ligger 2014 för Sollentuna kommuns del på plats 278 bland Sveriges kommuner (där plats 290 är sämst) och inte blir det bättre när hr Ramstrand vill lägga beslag på Duvslaget som genererar 100.000:- årligen till Sollentunakulturen.
2015 har Sollentuna halkat ytterligare närmare sistaplatsen (290).
Nämligen plats 282! Nu finns det bara 8 kommuner som ger mindre till kulturen i Sverige.
Det är intressant när vi får veta hur mycket kommunen satsar på kulturen i Sollentuna och på vad, men man kan inte komma ifrån att ska Sollentuna komma i nivå med vad Nacka kommun satsar i kultur per innevånare så måste kulturbudgeten vara 46 miljoner!! högre än nu i Sollentuna!

Ingenting kan vara mera osant!
Stallbackens Vänner började för över 30 år sedan att bygga om det gamla grishuset till en föreningsmöteslokal. Den brann sedan ner 2009 och Stallbacken Vänner lät återigen bygga upp Duvslaget. Det är Stallbackens Vänner som betalt fakturorna ( ca 3 miljoner SEK ) som kommit från byggaren som rensade efter branden och byggde upp nya huset.
Om kommunen hade önskat så kunde man själva byggt upp huset för egna pengar
och då hade Stallbackens Vänner kunnat skaffa en ny lokal med hjälp av pengarna som kom från försäkringsbolaget till Stallbackens Vänner.
Vi hade ingen skyldighet att bygga nytt grishus eller föreningslokal åt kommunen som ju har en egen försäkring som kunde ha utnyttjats om kommunen velat äga det nya huset.
Hr Ramstrands nya infallsvinkel, som han kallar ”fakta” är att huset är uppfört av ett försäkringsbolag efter branden för några år sedan.
Vem mer har hört talas om ett försäkringsbolag som köper en ny bil åt dig när du fått din bil stulen eller uppeldad.   -Eller som i det här fallet bygger ett nytt hus åt dig när det gamla brunnit ned?

Nej just det. Försäkringsbolaget ersätter dig (försäkringstagaren) för skadan som drabbat dig. Antingen du vill skaffa en ny bil eller inte så får du ett belopp som ersätter det beräknade värdet på förlusten du gjort pga stölden t ex. Det är ytterst märkligt om en medlem i Sollentuna kommunstyrelse, som årligen hanterar ca 5 miljarder av våra skattepengar inte skulle känna till dessa fundamentala regler utifrån hur försäkringar fungerar. Eller?

Nej, sanningen är naturligtvis att läsaren ska luras tro att det inte är från föreningen Stallbackens Vänner som hr Ramstrand ska ta Duvslaget, som vi betalade 3 miljoner för att bygga upp, utan det är från ett anonymt försäkringsbolag som det ska tas. Som om det skulle vara mera acceptabelt?

Jan R Nilsson

Ordf Stallbacken Vänner
____________________________

Vad händer i det moderata och tidigare trivsamma Sollentuna?

Seniorgymnastiken tas bort trots att all läkarexpertis förordar denna och att den medför lägre sjukhuskostnader. Koloniområden läggs ned. En sysselsättning för många som skapar både ro för själen och är estetiskt tilltalande. Och nu kastar kommunen ut idealisterna i Stallbackens Vänner från Duvslaget för att kommunen vill kommunalisera verksamheten, trots att de nuvarande aktiviteterna inte belastar kommunen med en krona, tvärtom. Sollentuna kommuns kyrkorepresentanter resor näst flitigast i Sverige för att utbildas utomlands. Nog går det lika bra att få utbildningen i vårt eget land. En omskrivning för nöjesresor. En parallell. Gymnasienämnden for förr till Canada och Nya Zeeland för att se hur utbildningen var där, när den bästa fanns strax intill – i Finland. Men det var ju inte så intressant ur nöjessynpunkt. Och Sollentuna kommun ligger på 278 plats bland 290 kommuner när det gäller satsning på kultur.

Sollentuna som har så mycket gratis. Närheten till hela Stockholms enorma utbud, Edsvikens vatten, Järvafältets lantlighet och för oss som flyger ett par gånger i veckan, närheten till Arlanda. Borde vi då inte ha råd i den moderata och rika kommunen Sollentuna att ha råd med både humana och lekamliga verksamheter.

ME Lindström

” Det verkar lite oförståndigt och lite fräckt av kommunen att åberopa likabehandlingsprincipen

som bl.a. innefattar att kommunen i bidragshänseende ska behandla alla kommunala medborgare jämlikt. Föreningen Stallbackens Vänner, som arbetar ideellt dvs bidrar med ideella för kommunen kostnadsfria krafter har renoverat och efter en brand återuppbyggt byggnaden Duvslaget samt därutöver har föreningen verkat för det kulturella livet på Edsvik genom olika arrangemang och ekonomiskt stöd till kulturell verksamhet.
Sollentunaborna kan glatt minnas alla Valborgmässoafton varje år som en trevlig tradition. Vad skulle det inte kosta kommunen att i 25 år driva och sköta det kulturella livet på Edsvik ! Det som vi alla behöver och som är en kär och fin del av livet i Sollentuna. Stallbackens Vänner har genom sin verksamhet gett kommunen ekonomiskt bidrag i 25 år och är värd en förlängning av sin tid som hyresgäst hos kommunen och en självklar ideell kraft på Edsvik. ”
Hälsningar
Inger E

Ramstrand (KD) ogillar uppenbart ideellt arbete

Magnus Ramstrand (KD) försöker på alla sätt misstänkliggöra Stallbackens Vänners verksamhet. Med avundsjukans hjälp försöker han svartmåla de kulturella satsningar föreningen ständigt bedriver.    Ramstrand skriver: ”Pengar som man säger går till kulturen i kommunen. Vi i nämnden har inte sett hur dessa pengar fördelas.”
    Det här är en infernaliskt elak insinuation och lögn från kristdemokraten Ramstrand. Han vet mycket väl att Stallbackens Vänner gör följande:

– sponsrar årligen Musikhögskolan på slottet med musikstipendier på 5 000 kr.

– sponsrar årligen Konstskolan m 2 x 5 000 kr i stipendier.

– delar ut ett litterärt stipendium LH-priset på 10 000 kr tillsammans med Veidekke.

-sponsrar Valborgsmässofirandet, inkl Sollentunakören och Folkdansgillet. 1200 pers.

– har 5-6 öppna gratis föreläsningar av författare, konstnärer per termin.

– ger ut 3- 4 nummer av forum Edsvik, 5000 ex. som speglar kulturen på Stallbacken och i snitt gör reklam för konsthallen och MC Ccollection med fem till sex sidor i varje nummer.

– ger ut en skriftserie om Sollentunas historia, konst och litteratur. Hittills tre skrifter.

   Detta kostar mer än 100 000 kronor om året.

Till detta hör att tre personer i Stallbackens Vänner (två är pensionärer) lägger ner mellan 50-60 timmar i veckan på denna verksamhet utan att ta ut ett öre i ersättning. Skulle dessa tre tillsammans ha samma årslön som hr Ramstrand, vilken vi kommuninvånare betalar, hade föreningen årligen gått med ett underskott på 650 0000 kronor!
En viktig information är att Stallbackens Vänner inte tar ut en krona i föreningsstöd från kommunen och därför inte har någon redovisningsskyldighet till hr Ramstrand.
Vid förfrågan hos kommunen fick styrelsen för Stallbackens Vänner veta att det var ordf. i kultur- och fritidsnämnden Magnus Ramstrand personligen, som tagit initiativ till delgivningen. Till tidningarna meddelade Ramstrand att en enig nämnd stod bakom beslutet om att avhysa Stallbackens Vänner.

Märkligt, mycket märkligt. 31 maj kom delgivningen. Nämnden tog beslut 15 juni!

När det gamla svinhuset brann ner byggdes det nya Duvslaget upp med Stallbackens Vänners försäkringspengar, eftersom föreningen kunde visa på allt arbete som gjort svinhuset till en föreningslokal med ett värde på 3 mkr.

Det nya huset hade inte byggts upp om inte föreningen Stallbackens Vänner betalt in sina premier. Kommunen hade kunnat använda sin egen försäkring, men gjorde det inte. Självrisken var väl för hög.

Stallbackens Vänner betalade närmare 85 % av den totala kostnaden, 3 miljoner kronor, till byggbolaget för uppbyggnaden.
    Vems är då huset? Med det nya huset finns inget avtal mellan Stallbackens Vänner och kommunen!
Ramstrand är ordförande i kultur- och fritidsnämnden. En kommun som 2015 hamnar på 278 plats av 290 kommuner när det gäller satsningar på kultur. Ramstrand påstår att vi i stockholmsregionen beroende på huvudstadens oöverträffade kulturutbud, hamnar långt ned i listan. Obs! Nacka kommun ligger på 37 plats och Vallentuna strax efter på 41 andra plats!
Ramstrand är dessutom ordförande i Brottsförebyggande rådet i Sollentuna, ett råd som skall styra kommunens övergripande insatser för ökad trygghet. Rikspolisen har kartlagt de 53 mest utsatta områdena i Sverige. Två av dem finns i Sollentuna. Vi ligger på platserna 19 (Tureberg) och 26 (Edsberg) där 1 är den mest utsatta platsen. Efter sommarens skjutningar i Sollentuna har ju inte de positionerna förbättrats.
Det är således inte underligt att många i kommunen tycker att Ramstrand helt förbrukat sitt förtroendekapital.

Lennart Högman

 

Nedan från Vi i Sollentuna 19/8

Det är märkligt att det gamla grishuset har blivit en huvudfråga för hr Ramstrand men nu förstår vi att han helt enkelt vill lägga beslag på huset som kostat Stallbackens Vänner 3 miljoner i utgifter att bygga upp, —- UTAN kompensation!

Ordf M Ramstrand (KD) bemöter Stallbackens Vänners synpunkter angående hans beslut att kasta ut oss från vår lokal Duvslaget. Han efterlyser en konstruktiv dialog. Vi kan anta att han själv då kanske vill föra en sådan -i framtiden. För särskilt konstruktivt är det inte att påstå att kommunen äger byggnaden, endast några få år efter att Stallbackens Vänner betalat ut nära 3 miljoner för återuppbyggnaden av Duvslaget. En nybyggnation vi inte på något sätt var skyldiga att göra!
Hr Ramstrand tycker också det är fel att vi får in pengar till Sollentunakulturen på den byggnad vi låtit uppföra. Man häpnar!

När vi skriver att det var hr Ramstrand som såg till att vi blev uppsagda så är det ett faktum att uppsägningen verkställdes med delgivningsman flera veckor före Kultur- & fritidsnämndens beslut i frågan.

Sedan förmedlar hr Ramstrand intrycket i intervjun att andra föreningar inte kan få låna Duvslaget och ingenting kan vara felaktigare! Konstruktivt – nej! Sanning –nej!

Hr Ramstrand påstår att Stallbackens Vänner ”åtagit sig att hålla fem föreläsningar /termin i Duvslaget” o inte fullföljde detta avtal längre, när sanningen är att sådan överenskommelse inte finns o föreläsningarna är flyttade för att hr Ramstrand inte ser till att det går att ta sig dit under vinterhalvåret pga  ishalka och dåligt belysning. Konstruktivt –nej. Sanning –nej.

Ingen i Kultur- & fritidsnämnden eller på kansliet vet vad man ska eller vill göra med Duvslaget trots att det i uppsägningen framgår att kommunen ska ha egen verksamhet där och man vetat i 25 år att avtalet löpte ut 2017. Eftersom en plan eller idé för kommunverksamheten där saknas helt, så uppfattar många med oss att det viktigaste för hr Ramstrand var att få ut oss från byggnaden för att kunna kommunalisera verksamheten. Oavsett om kommunen måste betala 3 eller 8 miljoner till Stallbackens Vänner för det.

Borde det inte funnits tid att diskutera och utreda möjligheter o konsekvenser de senaste 4 åren t ex med den egna kanslipersonalen?
Inom de verksamheter där jag har verkat så brukade vi analysera alternativa möjligheter och konsekvenser av olika handlingsalternativ före beslut i viktiga frågor utan externa konsulter och vi försökte aldrig att orättmätigt berika oss på våra samarbetspartners.

Vi har inte erbjudits någon annan lokal av hr Ramstrand så vi måste tyvärr räkna med att vi inte varken har lokal eller intäkter (utöver medlemsavgifter) att röra oss med efter den 1/7 2017. Detta medför att stipendier, valborgsmässofirande, stöd till all annan kultur på Stallbacken nu minskar med ca 100.000:- årligen.
Som (nästan) alla i Sollentuna vet vid det här laget, så behövs ju varenda krona av dessa till kulturen här.

Ska de som jobbar ideellt med kulturen i Sollentuna berika kommunens kassa eller borde kommunen försöka kämpa sig uppåt från plats 282 bland Sveriges kommuner med att öka pengaströmmen åt andra hållet?

Jan R Nilsson
________________

Nedan en insändare i Vi i Sollentuna 2/7 – 8/7

”Varför kommunalisera en väl fungerande föreningsverksamhet?”

”Att vänsterpolitiker helst vill ha allt i egen regi förvånar ingen. För mig framstår det dock som totalt obegripligt att våra kommunpolitiker i alliansen aktivt arbetar för att kommunalisera denna väl fungerande och föreningsdrivna verksamhet som dessutom inte kostar kommuninnevånarna eller föreningslivet en enda krona, varken i drift eller för att låna lokalerna. …”
mera:         http://www.stockholmdirekt.se/viisollentuna/tidningsarkiv/

Vi blev uppsagda på Magnus Ramstrands (KD) initiativ i slutet på maj 2016.

Han vill helt enkelt lägga beslag på nya Duvslaget som 2009 – 2010 kostade Stallbackens Vänner 3 miljoner i utgifter att bygga upp!

Anledning till att hyresförlängning vägras är att kommunen ska bedriva egen verksamhet där. Men det finns ingen plan hos kommunen vilken typ av verksamhet som kommunen ska bedriva där!

Man har heller inga planer på att ersätta oss med en enda krona för byggnaden trots att den inte skulle ha funnits idag om det inte var för att vi återuppbyggde den!!

uppsägn

19 maj i Församlingshuset

berig
Ordföranden Jan R Nilsson ser beundrande på gästföreläsaren Birgitta Forsberg, som berättade om de tio miljardärer som hon intervjuat bl a Niklas Zennström och Christer Gardell.

Så olika bakgrund, så olika till sätt, men med ett mål – att tjäna pengar

DN-journalisten Birgitta Forsberg underhöll och informerade om tio av sina intervjuobjekt – de av henne och förlaget utvalda miljardärerna. Hon berättade på ett engagerande sätt om varför männen, just det, bara män, hade lyckats skapa en miljard-förmögenhet.

DSC_0015
Birgitta Forsberg är ekonomireporter på Dagen Nyheter. Birgitta har mottagit priset ”Årets journalist” både 2005 och 2014. Hon har gett ut ”Svenska miljardärer” (Lind & Co 2012) samt ”Fritt fall – spelet om Swedbank” (Ekerlids Förlag, 2010).

Hon berättade om Gustaf Douglas, Sven-Olof Johansson, Mats Qviberg, Erik Penser, Bengt Ågerup, Robert Andréen, Torsten Jansson och Ayad Al Saffar. Om deras olika personligheter och intressen. De hade ett mål i livet – att bli ekonomiskt oberoende. Och när de blivit det fortsatte det av bara farten. Att alla var mycket självupptagna förstod publiken mycket snabbt.

Gustaf Douglas hade initialt sina slott och herresäten men inga pengar att tala om, Niklas Zennström är en mycket skicklig seglare och Christer Gardell strävade efter en sak och det var att bli ordförande i Svenska Tennisförbundet. Torsten Jansson var inte längre miljardär. Hans aktiestock hade krympt rejält. Robert Andréen ville gärna umgås med kungen, medan Sven-Olof Johansson undvek den sortens bekanta. Birgitta hade gråtit ihop med Ayad Al Saffar, när han talade om sin rädsla vid besöken i Libanon.

Många nya intresserade hade sökt sig till föreläsningen. Det här blev verkligen en fin final på vårsäsongens föreläsningar.

_______________________________

Valborgsmässofirande 2016

valborg1

Så firades Valborg på Stallbacken

Sång, musik, dans, tal och flammande eld präglade Valborgsfirandet i regi av Stallbackens Vänner. I år tillkom utdelning av både konst- och musikstipendier till unga lovande konstnärer och musiker.

Eldsjälen, det passar väl i det här sammanhanget, ordföranden i Stallbackens Vänner hade mer eller mindre själv organiserat hela Valborgsfirandet. Jan R Nilsson, som han heter, hade samlat in grenar till ett tjusigt bål. Han såg till att det såldes saft, kaffe och bullar. Och till dem som var hungriga även varm korv med bröd. Han hade dessutom sett till att de minsta kunde rida på en ponny. Själv inledde han Valborgsfirandet med att gå igenom programmet och pekade på det som var nytt för året: Sollentunakören bestod enbart av kvinnor med en entusiastisk körledare, kvinna förstås. Stallbackens Vänner har utvidgat sitt stöd till kulturen genom att nu ha litteraturpris, konststipendium och det senaste även ett musikstipendium. Och att Stallbackens Vänner gett ut ytterligare en skrift i sin serie. Denna gång en skrift om ”Sollentunakonstnärer – Från August Malmström till Ellen Cronholm.”

S-kostn
Den nya skriften ”Sollentunakonstnärer”

jr
Ordföranden ser spänd ut inför Valborgsmässofirandet

kör
Kören bestod av idel ädla kvinnor

konstprist
Ordföranden delar ut konststipendierna till Sandra Holm resp. Michelle Nafar

konstpris
Ordföranden delar ut musikstipendiet till Kristina Winiarski

leh
Lennart Högman talar till folket

elddansSollentuna Folkdansgille dansar Elddans

folkOch det var fullt med folk

valborgseld
_
______________________

”Från idyll till kaos”, 14 april 2016

 andersSFörre chefen för finansinspektionen Anders Sahlén berättade den 14:de april om vad som hände efter den så kallade novemberrevolutionen med svensk ekonomi. Han gjorde en rapsodisk genomgång från 1955 till 1995 på ett faktamässigt men pedagogiskt och lättillgängligt sätt.

Det som kunde betraktas som idyll var att inga finansbolag gick i konkurs förrän på nittiotalet. Utlåningen var på den gamla goda tiden reglerad och inga risker togs som kunde förändra finansbolagens ställning.
Novemberrevolutionen är enligt Wikipedia det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden den 21 november 1985. Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.     Nationalekonomen Lars Jonung har skrivit om novemberrevolutionen: ”Detta är den s.k novemberrevolutionen som markerar den mest genomgripande omläggningen av Riksbankens penningpolitiska strategi under hela efterkrigstiden.”.
Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen.     Finansminister Kjell Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer.
Avregleringen följdes av en mycket kraftig ökning av bankernas utlåning. Detta anses, av vissa, vara en stor bidragande orsak till den fastighetsbubbla och ekonomiska överhettning som uppstod under slutet av 1980-talet.   Avregleringen har ibland beskrivits som ett misstag som starkt bidrog till den höga arbetslöshet och ekonomiska kris som Sverige gick igenom i början av 1990-talet.
Ingvar Carlsson kritiserar i sin självbiografi Kjell Olof Feldt för att denne inte på ett rakt sätt informerade dåvarande statsminister Olof Palme om vad Riksbanken planerade att göra. I boken beskriver han avregleringen som genomförd under största sekretess av i första hand finansminister Kjell Olof Feldt, ordföranden i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis.

Om detta berättade Anders Sahlén på ett inlevelsefullt sätt. Vi måste komma ihåg att Anders Sahlén är nationalekonom, varit verksam vid Sveriges riksbank 1973–1990, den senare tiden som vice riksbankschef. Han var 1990-1991 chef för Bankinspektionen, 1991–1993 chef för Finansinspektionen och därefter 1994–1996 minister vid Sveriges ambassad i Washington.
För att i korthet berätta hur krisen för bankerna i början på nittiotalet löstes pekade Anders Sahlén på ett par punkter. Man måste ha pengar för att kunna lösa en sådan situation. Alltså staten måste ingripa. Vilkas pengar skulle i första hand räddas? Kundernas alltså låntagarnas och insättarnas medel. Ägarna skulle drabbas.

AndersS_Dia

Med så här enkla och pedagogiska blad – 16 stycken – delgav Anders Sahlén besökarna information. Det här bladet pekar på bland annat att tillsynen var splittrad tidigare med sekretess mellan myndigheterna. Alltså kunde inte en myndighet informera en annan om de upptäckte falsarier i något finansbolag.

____________________________________

anne

Författaren Anne Liljeroth på besök 25/2 hos Stallbackens Vänner

Alex och Gabriella är varandras allt – men också varandras motsatser. Han kom till Sverige som vuxen, hon är född här. Han är nästan femtio, hon har ännu inte fyllt trettio. När flyktingförläggningen där Alex arbetar plötsligt ska säljas kommer han i kontakt med Gabriellas mor, tillika biskop i staden. Hon är intresserad av att driva verksamheten vidare i kyrkans regi, men Alex brottas med Gabriellas mycket infekterade relation till modern. Sviker han Gabriella om han samarbetar med hennes mor? Riskerar han kärleken? Gabriella ser hellre att entreprenören Anders Månsson, en man med ett inte helt skrupelfritt förflutet, tar över. Ovetande om varandras planer kämpar de på varsitt håll, mot olika mål. kärlek och om viljan att göra gott.  Det är handlingen i Liljeroths tredje roman: ”på andra sidan gatan,” som utkommer 15 mars.

Anne Liljeroth är född 1963, uppvuxen på landet, utanför Skara. Hon bor numera i Bromma
Gift och två barn. Javisst, ni som undrar, hon är släkt med både förra kulturministern och förre fullmäktigeordföranden i Sollentuna.
Anne Liljeroth berättade om sina tre romaner, hur de kom till och om hur hon sökte och skaffad e sig underlag. En berättare som kommer att tala om sig mer och mer.

bok

___

Stolarna räckte inte till alla besökare när Grönköpings utsände Ulf Aspenberg kom på besök 21 januari 2016!UlfA

Skribenten och förre bankdirektören Ulf Aspenberg berättade om sitt Grönköping som Grönköpings Veckoblad skildrar en gång i månaden. Till skillnad från all annan press är Grönköpings Veckoblad mycket positiva till allting. I synnerhet makthavarna återges på allra trevligaste sätt. Men det är framför de grodor de framställer som betraktas på ett nytt och fängslande sätt. Grönköping finns överallt och ingenstans. Kanske känner man igen den lilla staden Hjo vid Vättern. Där finns flera Grönköpingsbegrepp. Om de olika makthavarna och förre förrädaren Peterzohn berättades ingående.

Nästa månadsnummer med all säkerhet att handla om ”Kommunal”.  Välvilligt kommer damerna Wallström och Nordström att behandlas med de olika turer vi mött i media den senaste tiden. Men Grönköpings Veckoblad kommer att se det positiva och än mer gyckla med huvudpersonerna i dramat.

Alltså. Ett härligt möte och en riktig fullträff både när det gäller publiktillströmningen, föredragshållarens framförande och ämnets innehåll. Ännu en fjäder i hatten för ordföranden Jan R Nilsson.

saml

GV

Lennart Högman

______________________________

forum-EDSVIK-nr-3-2015

Peka med din markör längst ner inom ramen på sidan så ser du att man kan bläddra i forumEdsvik!

3 december 2015

119
kom Maria Larsson, professor, Psykologiska institutionen, Stockholms Universitet   och berättade  ”Om att minnas och att glömma”

 Hon har särskilt intresserat sig för luktsinnets kognitiva aspekter. Studerat hur vi minns och representerar lukter och hur våra luktminnen förändras över tid.

45-åriga Maria Larsson är född och uppvuxen i Sundsvall, men bor och arbetar sedan många år i Stockholm. Vägen till professorsposten är en lång historia. Hon har en fil kand i psykologi i grunden, men hon har aldrig haft någon längtan att jobba som psykolog med patienter i terapisammanhang. Hon vill forska, och det har hon ägnat sig åt i nästan 20 år.

– Jag tog mina första stapplande steg när jag blev forskningsassistent 1989. Då höll vi på med hur minnet påverkas av demenssjukdomar och åldrande.

Forskarna upptäckte att förmågan att uppfatta lukter försvinner hos personer som drabbas av alzheimer.

 ______________________

Bättre än så här kan inte en föreläsning bli!

Agneta Lundström borde de flesta sollentunabor ha lyssnat till den 12 november.

Agneta Lundstr

Det skulle handla om Alf Henrikson från Huskvarna, författaren, poeten, översättaren, journalisten men framför allt dagsversmakaren. Henrikson var under en stor del av 1900-talet en ledande folkbildare och populärvetenskaplig författare med särskilt intresse för historia med kulturhistorisk inriktning.

På scenen denna kväll, en äldre bildad dam som varit docent i arkeologi, som gycklade med sig själv, även kroppsligt. Under en försvinnande kort timma underhöll hon publiken på ett alldeles lysande sätt genom en ganska lågmäld men ytterst klar tolkning av Alf Henriksons dagsverser och hur man kunde nyttja dem som inslag i sina föreläsningar eller anföranden inför sin personal. Ett mycket kort exempel:

Retar du upp dig på ting som är små,
så är du väl själv inte större än så.

 Agneta Lundström blandade och gav. Ena stunden handlade det om Henrikson. Nästa om henne själv som överintendent på Husgerådskammaren. Hon hade med andra ord varit ansvarig för de tio kungliga slottens lösa inredning samt Skattkammaren, Bernadottebiblioteket och Museum Tre Kronor. Tidigare hade hon varit chef för de maritima museerna som Sjöhistoriska-, Vasamuseet och marinmuseet i Karlskrona.

Dagen idag är en märkvärdig sak
Tänk, evighet fram och evighet bak.

Hennes numera avlidne man hade också varit arkeolog. De verkade på Helgö, föregångaren till Birka och där hade hennes man funnit bl a en irländskkräkla från 700-talet och en indiskBuddastaty från 500-talet. En sån man måste man gifta sig med, som hittar en Buddhastaty från 500-talet på en ö i Mälaren. Agneta Lundström berättade om hans översättargärning. Han skrev bland annat librettot till Trollflöjten.

November
Olust står målad i dragen.
Man håller sig lätt för skratt.
Piggnar man till frampå dagen
så är det redan natt.

Hon berättade om Alf Henriksons boksamling – 2500 böcker som täckte 70 hyllmeter. De skulle säljas efter att ha funnits på biblioteket i Huskvarna i 20 år. Samlingen som inrymts i bibliotekets källarsal fick inte plats när biblioteket skulle flytta till nya lokaler. Och som Lundström sa: Det är väl bättre att de som gillar Alf Henriksson får köpa och läsa hans böcker än att de bara samlar damm eller kanske bara så småningom försvinner. Underförstått, som så mycket annat gör.

Se detta var ett härligt möte. Agneta Lundström är välkommen igen. Hyr en stor sal som Amorinasalen, gör reklam för en afton med Agneta Lundström och Alf Henrikson och det blir utsålt.

Varför inte gå med i Alf Henrikson-sällskapet www.alfhenrikson.se

Vad hade nu denna lysande föreläsare och underhållare för gener? Jo, pappan var Birger Nerman arkeolog, professor och chef för Historiska museet. Hans tvillingbror var Einar Nerman konstnär, internationellt känd för sina artistkarikatyrer, men hans mest spridda verk är Solstickepojken. Ännu en broder till Birger bör nämnas, Ture Nerman, journalist, radikal politiker, antimilitarist och poet. Hans mest kända verk är den av Lillebror Söderlundh tonsatta dikten ”Den vackraste visan om kärleken”. Och politiska dikter som påminner lite om Henriksons dagsverser. Men intensivare.

Mer behöver inte sägas om Agneta Lundström och Alf Henrikson.

Den vilsamma friden käraste vän inte är det precis något fel på den. Men se lyckan, när allting kommer omkring består i att uträtta saker och ting.

 ________________________

Fil dr Stefan Holgersson berättade den 29 oktober om ”Polisen som doktorerade”

 En-polis-med-civilkurage-och-ryggrad-2

 (Om du placerar din muspekare inom ramen ovan kan du bläddra i dokumentets alla sidor genom att trycka på pilen upp/ner i menyn som dyker upp då)

http://www.polisforskning.net/aktuella-teman/

_____________________________

Hugo Alfvéns Drottningen av Sabas festmarsch från Den förlorade sonen inledde föreläsningen den 8 oktober, precis som sker vid utdelningen av nobelpriserna.

 

JanOlofRuden

Fil. lic. Jan Olof Rudén ville därefter inte spela fler av Alfvéns kompositioner som snart sagt alla svenskar känner igen. Istället berättade han om och spelade romanser som ofta hade beröring med Hugos alla kärlekshistorier. Främst Marie Kröyer. Han berättade med lite skämtsam min om när Hugo blev förälskad i en gift dam, nästan alla av Hugos damer var gifta. Damen ifråga bodde på en ö inte långt ifrån där Hugo vistades. När hon tände ett ljus i sitt fönster, vilket visade att hon var ensam och att kusten var klar, simmade Hugo dit för nattens eskapader. En gång fastnade han i ett nät och hade han inte varit en så god simmare hade han inte nått land överhuvudtaget.

Sen fick deltagarna lyssna till delar av två symfonier och sen var kvällen slut.

Det var en intresserad grupp människor under föreläsningen. Flera musiker var närvarande och dessutom en kompositör från Sollentuna.

Det lönar sig att satsa på kulturell kvalitet.

 

Lars Molin i våra hjärtan  den 17/9

IreneHolmgren

Ordföranden i Lars Molinsällskapet Iréne Holmgren berättade mycket öppet om sin beundran för Lars Molin. Hon jobbade mer eller mindre heltid med sitt sällskap. Hon såg till att alla inspelningsplatser fick en skylt om att där hade en Lars Molinfilm spelats in.

Det är tragiskt att det inte längre går att köpa Lars Molins böcker i handeln. Så snabbt förbrukas böckerna och så fort de är ute skall de bort. Inga lager i handeln inte. Detta gäller även en så folkkär författare och filmregissör som Lars Molin.

Iréne Holmgren kände Lars Molin väl. Deras familjer umgicks och hon berättade en historia ut verkligheten som rörde både henne och Lars. Ingen skröna alltså.

Hon läste i Vecko-Revyn om att den som kunde berätta en trevlig och spännande historia om sitt bröllop skulle vinna en resa till Italien. Iréne vann och berättade detta för vägmästaren Lars Molin. Det är väl inte så svårt att skriva ihop en sådan skröna, sa Lars. Senare hade Allas en liknande tävling och vem vinner den? Lars Molin, naturligtvis.

Varje år har sällskapet en filmfestival med Lars Molinfilmer. I år äger denna rum lördagen den 7 november kl 13-18 på biografen i Östhammar Alla är välkomna..

Sällskapet har en mycket bra hemsida där både böcker och filmer kan beställas.www.larsmolinsallskapet.se

_______________________________________

Ivar2015
Författaren Ivar Lundgren presenterar sin nya roman – Ansgar.

Han förflyttar läsaren till en annan tid.

Ivar Lundgren mötte en fullsatt salong när han berättade om den nya romanen Ansgar. Ett digert arbete där han istället för att utifrån skildra Ansgars väg från munk till Nordens apostel till Ärkebiskop i Hamburg-Bremen, kryper in i Ansgars själ och kropp och i romanens form och färg kanske kommer närmare en verklighet än själva återgivandet kan lyckas med.

Romanen får liv och substans genom Ansgars tankar, hans förhoppningar, hans demoner, hans rädsla eller vad du vill. På sedvanligt Lundgrenmanér förflyttar han läsaren till den tid han återger. Det kan vara på Maria Magdalenas tid, eller på mitten av 1500-talet när Gustav Vasas kvarlevor forslas till Uppsala eller som denna gång på 800-talet. Han gör inte som de flesta historiska berättare har 2000-talets synsätt på den tid som skildras. Genom Ivar Lundgrens noggrannhet kring detaljer känner sig läsaren snart hemma i en annan tid än sin egen. Detta är romanförfattaren Ivar Lundgrens styrka och därigenom kan man utan tvekan betrakta honom som landets just nu levande störste historiske berättare och romanskapare.

Detta fick Stallbackens Vänner och publiken uppleva. Inte underligt att Ivar sålde slut på alla de böcker han tagit med.

Nästa gång (17/9 19.00) kommer ordf. i Lars Molinsällskapet Iréne Holmgren att berätta om ”Lars Molin – från utskälld författare till älskad och folkkär.”Lars Molin blev ju älskad framför allt för sina tv-filmer som  Den tatuerade änkan, Potatishandlaren, Tre kärlekar och Saxofonhallicken med flera.

___________

DSC_0084

valborgseld

Mycket god stämning vid Stallbackens Valborg trots sedvanlig höstdag med blåst och kyla

Som vanligt stod det tålmodiga och tappra svenska folket och huttrade i väntan på att Valborgsmässoelden skulle tändas. Många befann sig inne i Duvslaget för att värma sig men passade samtidigt på att äta varm korv och dricka kaffe, som serverades under ledning av sekreteraren Lars-Eric Holm. Ordföranden själv, hr Nilsson, hade slitit i sin ensamhet under hela veckan med att bygga upp det som skulle bli Valborgsmässobålet. I blåsten for högtalarna vilt omkring, men den praktiske Nilsson band fast dem i en bil och sen inledde han själv firandet med några korta men kärnfulla ord.

sollentunakörSollentunakören har behållit sin kvalitet genom åren och när ”Vintern rasar ut…” sjöngs deltog inte minst kvinnorna, som tydligen kunde alla stroferna till skillnad från männen.

Därefter tog den förträffliga Sollentunakören över med de sånger de flesta av oss känner sig bekanta med. Vissa kördeltagare berättade att de redan varit på flera ställen och sjungit och efter Stallbacken skulle de fortsätta till fler ställen och förgylla tillvaron där.

jag o LeHö2015

Ordf Jan R Nilsson håller i högtalaren för att vårtalaren Lennart Högman skall kunna, inte bara ses, utan höras.

Årets vårtal hölls som vanligt av författaren mm Lennart Högman som anknöt till både Erik Axel Karlfeldt och prosten Oskar Hansson i Sollentuna.

Han hade även intervjuat ett antal barn om hur de såg på våren. En liten tänkande August satt tyst medan de andra barnen pladdrade om blommor och fåglar. Efter en stund, berättade Högman, sa han stillsamt: ”Om man är lessen över att ens blommor vissnar, kan man vattna dem med sina tårar.” Vad månde bliva av denne 4,5 år gamle gosse?
__________

jag o stipendiater 2015Stallbackens Vänners ordf. Jan R Nilsson delade ut konstnärsstipendier på vardera 5000 kronor till de tacksamma och jätteglada pristagarna Gustaf Helin och Maria Pihl.

Stallbackens Vänner delar numera ut konstnärsstipendier till unga lovande talanger. Årets pristagare heter Maria Pihl och Gustaf Helin, som båda visade sin glädje över att bli stipendiater. Kanske jublade de över att de fick 5000 kr vardera. Det blir spännande att följa deras utveckling.

Sedan tog Sollentuna Folkdansgille över scenen. Elddansen vidtog, men blåsten var inte bara snål utan den tog i av allra värsta slag. Elden slocknade på facklorna och de dansande hade allt jobb i världen att försöka tända varandras facklor. Elddansen, eller årets rökdans, är ett alltid populärt inslag och som avslutning slänger dansarna in facklorna bland ris och grenar och så slår Valborgsmässoelden sina flammor mot skyn.

folkdansgille

Sollentuna Folkdansgille dansade elddans. Alltid mycket uppskattat av publiken.

folkdansgille 2

Valborg är ett härligt evenemang. Här under Valborgsmässoafton samsas barnfamiljer, ungdomar, medelålders och äldre för att fira en av våra mest livaktiga traditioner i det här landet.

valborgsbarn

Text: Leonard Hägg
Foto: Sofia Högman
_________________________________

28/4 fanns forumEdsvik 1-2015, i medlemmarnas brevlådor!
(meddela om du inte fick ditt exemplar)

___________________

I Stinsvillan den 23 april var Johan Munck och höll en trevlig information om:    ”Högsta Domstolen -förr och nu.”johan Munck2

Högsta domstolens Johan Munk – lågmäld, försynt men vass

Årets sista föreläsning hölls av förre ordföranden i Högsta domstolen Johan Munk. Han kommenterade domstolens historia, dess arkitektur och juridik.

Lågmält beskrev han de historiska och arkitektoniska delarna, men så intresseväckande att åhörarna fick en längtan att besöka och bese lokalerna. Hans beundran för Axel Oxenstierna delade han tydligen med Gunnar Wetterberg, som skrivit ett digert verk om den gamle rikskanslern. På frågan om inte det var dags att göra en revision av den gamla Svea rikes lag så som Oxenstierna gjorde på sin tid, då han fann dåtidens lagar vara antikverade, svarade Johan Munk att det dessvärre inte gick att ändra så mycket eftersom vi numera har att följa EU:s direktiv.

På frågan om justitierådet Göran Lambertz agerande, försökte Johan Munk undvika den genom att säga att han inte längre var ordförande, men att han fann det generande för domstolen. Hans lågmälda skratt efteråt sa mer om vad han tyckte om Lambertz.

I lokaltidningen Vi-i-Sollentuna finns också ett reportage om vårt möte.

 ___________

Stinsvillan 19 mars 2015

yrjöKonstnären Yrjö Edelmann med hustru Aira och den mycket gladlynte assistenten Janne.

Yrjö Edelmanns föreläsning rolig, berikande, intressant och anspråkslös

Det var en givande torsdagsafton i mars när Yrjö Edelmann besökte Stallbackens Vänner. Med sig hade han sin förtjusande hustru Aira och en mycket gladlynt och humoristisk assistent, Jan Westin. Sällan har en timma förlupit så snabbt som denna. Yrjö Edelmann berättade om sin utvecklingshistoria, som kryddades med drastiska formuleringar och kommentarer. Han visade prov på sin tidigare konst fjärran från de pappersomslag han blivit berömd för. Två av hans beundrare är kung Carl Gustaf och drottning Silvia som besökt hans utställningar och också köpt tavlor av honom. Han hade dessutom i unga år fått en bronsmedalj i  ”The Clio Awards – Honoring Advertising Excellence Worldwide,” mer känd som reklamens Oscar.

Y m fru

 

 

yrjö_flaska

Stinsvillan 12 februari 2015

fredG2

Han kom, han såg, han övertygade

 

Den internationellt kände klimatforskaren och teknologie doktorn Fred Goldberg presenterade miljöstatistik och fakta om vad som sker på vårt jordklot. Han menar att det inte är koldioxiden som skapar klimatförändringarna utan solens aktivitet i kombination med kosmisk strålning. De temperaturhöjningar vi nu upplever ligger inom ramen för de naturliga förändringar som sker över tiden och det inte är något som människor kan påverka. Fred Goldberg visade ett par bilder som illustration till sina påståenden:

 

 Här nedan ser man de olika spekulationerna (datamodellerna) om framtida temperaturutvecklingar. Goldberg hävdar att det inte går att göra matematiska modeller för jordtemperaturens utveckling i en framtid, utan här gäller kaos. Och man ser ju att modellerna (de olikfärgade linjerna) alla spekulerar fel utifrån de blå o gröna nivåerna som är faktisk mätning av temperaturen.

kaos

Fred Goldberg provocerade publiken med att påstå att vi går in i en ny liten istid.
Detta utspel förankrade han i grafen nedan där man fått fram den globala temperaturen genom att ta upp borrkärnor ur arktisisen.Istid

Uppenbarligen blev publiken övertygade av Goldbergs argument. Den ställde flera tydligen väl förberedda frågor, som Goldberg villigt besvarade. Men det blev ingen debatt som man kanske förväntat sig, utan en saklig och trivsam diskussion präglade aftonen.

_____________

Nästa möte äger rum torsdagen den 19 mars (Obs!  datum) kl 19.00 på Stinsvillan andra våningen vid Sollentuna station. Då kommer den över hela världen beundrade konstnären Yrjö Edelman.

yrjö1

Yrjö Edelman är född i Helsingfors. Tio år senare flyttade familjen till Sverige.

Han är kanske mest känd för sina målningar som föreställer paket inslagna i omslagspapper.

Yrjö Edelmann bilder befinner sig ofta mellan dröm och erfarenhet, i ett vakuum där ögat vandrar genom en labyrint av nästan oändliga proportioner.

Fullsatt när Lennart Högman föreläste om sin nya bok i Stinsvillan torsdagen 15 januari

LeHö3

40 besökare bänkade sig i vår nya föreläsningslokal, Stinsvillan, när sollentunaförfattaren Lennart Högman berättade om sin senaste bok – Vid den sköna Edsvikens stränder… Ett citat ur ett brev från Gustava Wrangel till halvsystern Malla Silfverstolpe.

Högman återgav målande de händelser av rikshistoriskt intresse som utspelat sig i Sollentuna närmare bestämt Edsberg/Edsviken och Rotebro. När han skildrade Slaget vid Rotebro 1497 mellan Kung Hans och Sten Sture den äldre tog kommunens egen riksspelman Christina Frohm över och spelade på fiol och sjöng Balladen om Sten Sture den äldre och dalkarlarna. Visan är skriven någon gång 1502-1503.

Vid densköna

Lennart Högman berättade med inlevelse vidare om renässansmänniskan A.F. Skjöldebrand. Han deltog 1789 i sjöslaget vid Öland och i fälttåget mot Norge 1814. Han var greve och en av rikets herrar, infanterigeneral, statsråd, överståthållare, Kungliga teaterns chef, en av de aderton, konstnär, musiker, författare och kompositör och ledamot av ett antal vittra akademier. Denne mångfacetterade man var en av friarna till Malla när hon var i tjugoårsåldern. Och här uppstod ett replikskifte mellan Christina Frohm och Lennart Högman. Frohm hävdade att Skjöldebrands passion för den unga Malla var stor medan Högman hävdade att Skjöldebrand inte nämnde så värst många ord om Malla i sin tjocka memoarbok.

Högman skildrade också brevväxlingen mellan framför allt Gustava och Malla. Det var den delen av boken Högman ägnade den mesta tiden. Den okända Gustava fick en annan belysning i den Högmanska tappningen. Hon och hennes släktingar, Wranglarna som Malla kallade dem, var de som introducerade Geijer, Atterbom, von Helvig med flera kulturpersonligheter för bl. a. Malla Silfverstolpe. Hos Malla och hennes salonger i Uppsala kom de att spela huvudrollerna.

Som avslutning spelade Christina Frohm ännu ett stycke. Mycket uppskattat av publiken.

Och Högman-boken Vid den sköna Edsvikens stränder…  såldes slut av föreningens ordförande. Kontakta Jan R Nilsson jan@agora.se ( 0707 27 1010 ) om ni inte fick tillfälle att köpa boken.

______________________

Konsertpianisten Torgny Lundmark i pedagogtagen om vad som gör musik musikaliskt, i Duvslaget 11 december 2014.

Torgny L 1

En mycket stimulerande afton om vad musik är för musikern.

Ja, det blev en fascinerande föreläsning av konsertpianisten och läraren Torgny Lundmark om hur en professionell musiker ser på sin musik och hur den kan tolkas. Torgny har kuskat runt i Europa och främst Ryssland och haft sina pianokonserter.

Torgny är inte okänd för Sollentunapubliken. I en herrans massa år ledde han en av Sveriges finaste kammarmusikserier här i Sollentuna – Amorina Recitals. Han var en period kommunpolitiker och försökte tillsammans med en annan kulturperson strida för ett kulturellt Sollentuna. Stridens resultat var givet. Det låter fint när en kommunpolitiker talar om kultur, men i verkligheten är intresset närmast noll. När Torgny slutade som ledare för Amorina Recitals försvann kammarmusikserien genom en omedelbar död.

Torgny L 2           Men här på Stallbacken spred han häromkvällen sina teorier om musik och försökte lära den intresserade publiken att förstå vad musik är. En givande och mycket intressant afton blev det. Torgny Lundmark illustrerade sina påståenden med musikaliska klipp och inspelningar. Såväl allvarliga som en del mer skämtsamma.

Torgny L 3

Torgny bor inte längre i Sollentuna. Tyvärr. Vi är många som saknar honom och hans kompromisslösa hållning till den klassiska musiken.

________________________

 Den 20 november 2014

EAKarlfeldt

Mika 2014

Mika Larsson, dotterdottern, en intensiv, lidelsefull och känsloladdad föreläsare

 

 ”På jakt efter morfar” kallade Mika Larsson sitt anförande. Som ung var hon generad över att vara släkt med den store poeten. Hon kände honom inte och bakom allt förnam hon en del mörka bakgrunder hos morfadern. Karlfeldts far förfalskade namnteckningar när han tog ett lån, satt i fängelse ett par år och dog strax efter det att han blev fri. Under fattiga omständigheter lyckades Karlfeldt ta sin examen i Uppsala, med hjälp av sidoinkomster. En annan dunkel sida som inte heller den talades om i föräldrahemmet var att Karlfeldt hade tre barn med Karin innan de efter påtryckningar var gifta, ytterligare ett barn tillkom efter äktenskapets ingående. Mika Larsson betonade med emfas att så var det på den tiden. Svenska Akademiens ständige sekreterare kunde bete sig så mot en fattig flicka. Det var inget underligt med det. Karin, hans hustru, överlevde honom inte bara med 50 år, utan vaktade över hans minne. Intet ont ord fick sägas om nobelpristagaren.

Mika2

 

 

    Det var en fängslande föreläsare som hade med sig olika inspelningar, dels av uppläsningar av Karlfeldt själv, dels sång av Monica Zetterlund och Håkan Hagegård. Mika Larsson var inte sämre själv. Hon sjöng och deklamerade och argumenterade. Vissa stunder, när hon riktigt ville inympa sina åsikter hos publiken lät hon mer som Olof Palme när han var som allra mest språkligt lysande i sina berömda anföranden.

    Roligast av allt. Det var fullsatt på Duvslaget och applåderna ville aldrig ta slut. Och dessutom satt Karlfeldts brors dotterdotter Carin von Sydow i publiken, förutom en hel del andra Karlfeldtkännare.

 Om Mika Larsson

Hon är journalist, författare och Polenkännare. 1980  1982 var hon utrikeskorrespondent i Polen för Sveriges Radio och belönades 1982 med Stora Journalistpriset för sin TV-rapportering, då grunden för fackföreningen Solidaritet lades genom storstrejken i Gdansk. Kulturattaché vid Sveriges ambassad iWarszawa, senare kultur- och pressråd, chefchefredaktör och ingick i ledningsgruppen för Bra Böcker. Sedan 2007 är hon verksam som konsult och frilansskribent.

DSC_0062

________________________________________

 

TV-chefen Sam Nilsson bjöd på sig själv 23 oktober 2014

Sam NilssonSam Nilsson berättar om sitt liv för bland andra ordföranden i Stallbackens Vänner namnen Jan R Nilsson

Sam Nilsson, en av våra riktigt stora och skickliga TV-chefer gästade Stallbackens Vänner. Han berättade på sin lågmälta och försynta sätt om sin släkt, den berömda författarsläkten från framför allt Västerbotten där Sara Lidman, Torgny Lindgren, Kurt Salomonson, Anita Salomonsson, P-O Enquist med flera ingår.

    Han berättade om sin barmdom. Pappan var järnvägsarbetare som sakta men säkert jobbade sig upp. För varje nytt jobb och varje nytt kliv uppåt flyttade familjen. Tio platser hann familjen Nilsson avverka.

    Sam var på sin tid partisekreterare för Högerpartiet, innan han blev ett av TV:s kraftkorn. Det var på SVT han sedan gjorde sin stora karriär.

    Sam Nilsson berättade om Ingmar Bergmans märkliga idé att han måste ha en egen eller en toalett som föll honom i smaken. En gång gästade Sam Vigdis Finnbogadottir, forne teaterchefen och presidenten. Ingmar frågade presidenten hur toaletten var. Den fungerar svarade hon. Ingmar försvann in på muggen men återkom mycket bekymrad. När spolningen skedde spolades vattnet runt.

    Här kunde inte Ingmar Bergman bo, utan han åkte in till Reykjavik och tog in på ett hotell med rätt toalett. Sen kom han ut till presidenten på morgnarna och åt frukost.

    Sam Nilsson såg till att Bergman fick ett eget rum med egen toalett på TV.

    Som vanligt ett briljant program som styrelsen för Stallbackens Vänner anordnat.

Lennart Högman