Kloka och rakryggade mottagare av årets Pankin- och Högmanpriser i Sollentuna kommunalhus

Från vänster Boris Pankin-pristagaren författaren och professorn Bengt Jangfeldt, Lennart Högman, Boris Pankin, Pankins förläggare Katja Efron och sittande Lennart Högman-pristagaren litteraturprofessorn Birgitta Holm.

Det var en illuster och internationell skara som samlats kring utdelandet av Boris Pankin-priset och Lennart Högman-priset på 13:e våningen i Sollentuna kommunalhus. Där fanns invigningstalaren kommunalrådet Magnus Ramstrand, historikern Bengt Jangfeldt med fru Jelena, förre sovjetiske utrikesministern Boris Pankin med sin förläggare Katja Efron, verkställande direktören Sofia Högman med dotter Liv Dias Högman, filmregissören och författaren Marianne Ahrne, översättaren Anders Bodegård, förre riksbibliotekarien och numera författaren Gunnar Sahlin, KF-direktören och legendariske golfspelaren Göran Claesson och nye ordförande i Skönlitterära författarsällskapet författaren radiomannen Ulf Broberg för att nämna några.

Boris Pankin formulerade i sitt tal till Pankinpristagaren Bengt Jangfeldt att han var rätte mannen, som i rätt tid, fick priset. Han är en person som älskar den ryska litteraturen, annars skulle han inte ha spenderat så mycket energi och tid på till exempel. korrespondensen mellan Vladimir Majakovskij och Lilya Brick, den store poetens älskade.

    Bengt Jangfeldt uttryckte sin glädje över att han fick motta sin gamle väns pris och berättade senare om att han nu höll på med en bok om sin ryska frus far, nu 101 år och vad denne varit med om!

    Juryn uttryckte sin glädje över att, i en tid då den så kallade ”rysskräcken” fått nytt fäste i Sverige, kunna tilldela Jangfeldt årets pris för bland annat hans böcker om de ryska författarna poeten Vladimir Majakovskij och nobelpristagaren Joseph Brodsky. Vi får aldrig glömma, som juryn uttryckte det, att det ryska folket och dess kulturutövare inte är det samma som Rysslands maktelit.

    Lennart Högman började med att tacka sponsorerna Veidekke Industri AB, Stallbackens Vänner och Skönlitterära författarsällskapet och tackade tidningen Vi i Sollentuna för hjälpen att hitta kandidater med civilkurage och ett rakt språk. En bristvara i vårt land, som han uttryckte det. Sen hyllade han inte bara Birgitta Holm för hennes civilkurage utan även hennes forskning och hennes liv som pardansare.

Stallbackens Vänners ordförande Jan R Nilsson lämnar över diplomet till Birgitta Holm och rektorn och juryordföranden Anders Pettersson står beredd med blommor.

     Birgitta Holm höll på att skrämma livet ur publiken när hennes distinkta röst meddelade att Högman var en aktivist. Sa hon terrorist, viskade någon intill. Efter en konstpaus la hon till, en kulturell aktivist, men han är unik med att dessutom vara en litterär kulturell aktivist. Han som förmodligen genomförde det ”sista” skönlitterära bokexperimentet i vårt land.

Den tidigare chefen för finansinspektionen Anders Sahlén mottar diplomet för Lennart Högman-priset av förre Swedbankchefen Göran Collert.

Den legendariske bankmannen Göran Collert prisade förre chefen för finansinspektionen Anders Sahlén för att hans integritet aldrig kunde ifrågasättas under de svåra bankåren i början på nittiotalet. Anders Sahlén replikerade att det inte var så lätt att befinna sig mitt emellan politiker, finansmän och aktieägare under den här perioden där alla drog åt olika håll.

Sen minglades det, dracks vin och åts snittar. Se det var en minnesrik fest, som sällan äger rum i Sollentuna.

2014 – 05 – 31

Första gången Edsvik Konsthall har en utställning om en avliden svensk konstnär

En sollentunabo sedan närmare 60 år, Olle Örström, ärvde kvarlåtenskapen efter den på sin tid ryktbare tecknaren och grafikern Knut Valdemar Pettersson (1906-1969). En ömsint konstnär och en av landets genom tiderna främsta tecknare, som med inträngande allvar och fin psykologisk blick skildrat gestalter och natur och som under tre decennier fick lysande recensioner och prisades av media. Han finns representerad på Nationalmuseum, Moderna museet och i snart sagt alla svenska konstmuseer. Stora köpare av Petterssons grafik och teckningar var Gustaf VI Adolf och prins Eugen. Den legendariske Georg Svensson skrev i Bonniers månadstidning: ”Studera hans här avbildade gumma och läs i detta ansikte! Den som tecknar blicken hos en sliten gumma på det sättet, han är en  konstnär.

                       

Man får gå till våra bästa tecknare, Axel Nilsson, Bror Hjorth, Gideon Börje för att finna lika övertygande studier av svenskt vardagsliv. …” Sedan 1972 delas årligen ut ett Knut V. Petterssonstipendium av föreningen Svenska Tecknare till en förtjänt konstnär och tecknare.

Nu har konstmecenaten Olle Örström bestämt sig för att sälja en del av Petterssons verk. Och han gör det till för köparen rena fantasipriserna. Nu kan var och en finna ett konstverk av mycket hög klass till ett överkomligt pris.

   

Det var vernissage den 31 maj. Utställningen pågår till och med den 14 juni. Det var stor uppslutning vid vernissagen som inleddes med ett anförande av konsthallschefen Ricardo Donoso. Därefter invigningstalade författaren Lennart Högman som skrivit en bok om konstnären.

                                                                                                                         Foto: Monica Lindström

Lennart Högman invigningstalade och berättade om sin bok  Den fina linjens mästar

Sedan berättade Svenska Tecknares nuvarande ordförande Lennart Eng om Knut V. Petterssonstipendiet och om vilka som fått det tidigare. Det är en ädel skara mottagare som Einar Norelius, Edvard Lindahl, Gösta Kriland, Björn Jonson, Björn Berg, Svenolov Ehrén, Jane Bark, Helga Henschen m fl.

 Foto: Lars Örström
Från vänster Lehån, Gunna Grähs, Joakim Pirinen, Tippan Hedrén, Lennart Eng och Johan Hagelbäck

 Det var många kända sollentunabor och kulturpersonlighetersom bevistade vernissagen. Lars-Eric Holm ordförande i Edsviks Vänner, styrelseledamoten i både Stallbackens Vänner och Skönlitterära författarsällskapet Monica Lindström, styr.ledamoten i dess vänförening Elisabeth Pee, författarsällskapets revisor juristen Roland Jönsson med fru och fem tidigare Knut V.-stipendiater Lars-Erik Håkansson (Lehån), Gunna Grähs, Joakim Pirinen, Tippan Hedrén, som också är bosatt i Sollentuna och var en av dem som startade Konstrundan i kommunen samt Johan Hagelbäck.

    Foto: Lars Örström

Konsthallschefen Ricardo Donoso ser ut att tänka: Ack om jag vore den som kunde teckna som denne Pettersson, vars självporträtt syns i bakgrunden.

                                                                                                                                                     Foto: Monica Lindström

Exempel på Knut V. Petterssons verk.

Samtliga foton tagna av Monica Gyllenhaal                     

                                 Handstudier                                                                   Ansiktsstudier

   

            Harry Martinson                                                                            De nötta skorna

 

______________________________________________________________

Valborgsfirandet 2014

Det har aldrig sålts så många korvar i Duvslaget.

Det har aldrig sålts så många glas saft, koppar kaffe eller bullar.

Och vi har aldrig i modern tid varit så många vid Valborgsmässoelden.

Det började med ponnyridning för barnen. En ständig kö på mellan 30 till 50 meter var det hela kvällen med intresserade blivande ryttare.

Ordföranden Jan R Nilsson slog an tonen. Hälsade välkommen och berättade mycket kortfattat om Stallbackens Vänner och Duvslaget.

Därefter höll Sollentunas kulturpersonlighet, författaren, fd VD:n och utgivaren av ”Veckans Bok” mm, Lennart Högman vårtalet.  

Sollentunakören sjöng inte bara en sång utan ett stort antal, till publikens stora glädje.

Sedan delade Jan R Nilsson ut de första konstnärsstipendier som föreningen tillsammans med Edsviks Konstvänner startade  med i år.

Stefania Sir och Lotta Sjöberg mottog både diplom och pengar ur hr Nilssons hand. Den tredje pristagaren Ronny Andersson kunde tyvärr inte närvara.

Sollentuna Folkdansgille dansade sin Elddans och sen var det dags att tända valborgsmässoelden.

Välarrangerat tyckte många av dem som var där. Det var många äldre men ännu fler barnfamiljer.

Enligt ordföranden blir det ännu fler aktiviteter nästa Valborg.

 Komihåg för medlemsavgiften 2014:

Enskild medlem 150:-, tillkommande extra familjemedlemmar 50:-/ st    PG 460 409 6-0
Glöm inte ange epostadress.

Nya forumEdsvik är ute hos alla medlemmar nu:
forumEdsvik1-2014-1 

___________________________

Torsdag   10 april     Kommunantikvarien o författaren Olof Svanberg

Sedligt och osedligt på Edsbacka Värdshus skulle kommunantikvarien berätta om. Han gjorde en annan, men mycket intressant vinkling.

Han återgav krogens historia från uppgång, fall, upphörande och succéartad återkomst. Med ett intressant bildspel lyckades han fånga publikens stora intresse. Ett härligt möte skulle väl de troende utbrista i.

    Olof Svanberg berättade vidare att i sommar kommer en utställning att  presentera ovanstående på planen utanför konsthallen.
”Edsbacka – En plats i tiden och rummet”    

Därefter ägde årsmötet rum efter intagande av mer eller mindre ädla drycker samt en förträfflig ostbricka. Årsmötet förflöt lugnt och stilla. Stallbackens Vänners ökade aktivitet märktes i de olika föredragningarna.

_________________________

20 mars       Var kultur- o fritidsnämndens ordf Magnus Ramstrand i Duvslaget och berättade om  ”Detta händer i Edsvik just nu”

 Magnus Ramstrand kommunens kultur- och fritidsnämnds ordförande gästade nyligen, 20 mars, Stallbackens Vänner för att berätta om vad som sker framför allt i Edsvik. Han nämnde att ca 50.000 besökare gästade konsthallen och att årligen hade Edsviksområdet ca 250.000 besökare.

Den ny utsiktsplatsen med ett ombyggt oxstall med toalett och visst värmeutrymme för barnfamiljer går på 6 miljoner kronor så vi får hoppas att detta blir till gagn och till glädje för alla sollentunabor.

Det blev en viss diskussion där meningarna var delade mellan publik och föreläsare.

Magnus är välkommen åter.

_____

20 februari 2014

Ett finstämt möte med Ivar Lundgren – vår främste historiske litteräre författare 

 En ödmjuk, lågmäld, kunnig gentleman gästade Stallbackens Vänner den 20 februari – författaren och journalisten Ivar Lundgren, som även varit lärare, FN-officer, politiskt sakkunnig på UD och director för läkarmissionen.

 Ivar Lundgren berättade om bakgrunden till sin berättelse Gustav Vasas jordafärd. Han blev uppringd av författaren Lennart Högman som bad honom skriva en novell om Gustav Vasas stofts färd från Stockholm till Uppsala och där ett nattligt uppehåll skedde i Sollentuna kyrka. Utgångspunkten var den minnestavla som finns i kyrkan.

 

    Ivar gick till Stadsmuséet och inhämtade så mycket faktainformation som möjligt och ställde sig sen bokstavligt i Hersbybacken för att skildra hur sollentunaborna kunde uppfatta det märkliga begravningståg som veckan före jul 1560 närmade sig med Gustavs och hans båda avlidna gemålers kistor. Ivar återger hur prästernas sång började höras, hur flera hundra deltagare i begravningsföljet passerade. Bland andra biskopar, präster, herremän, soldater, prinsessor och änkedrottningen samt kungens fyra söner.

    Novellen avslutas med en kritisk granskning av Gustav Vasa som sker genom en äldre biskop som inte är så värst imponerad av kungens gärning. Det framgick med all tydlighet att inte heller Ivar fann människan Gustav Eriksson vara annat än en ytterst girig person som drog in 5000 slott, herrgårdar och gods, inte till staten. Nej, de blev hans personliga egendom.

    Ivar har den fantastiska förmågan att förflytta läsaren till en annan tid eller som en av kvällens besökare som läst berättelsen beskrev det. ”Det känns som om man stod där på 1500-talet i Hersbybacken och klafsar i leran samtidigt som man betraktar följet tillsammans med storbonden och den lille undrande pojken.”

    Sedan läste Ivar sin berättelse och vi fick lyssna till hans rena och klara språk som fängslade alla åhörare.

    Ännu en kväll att bevara i minnet.

Jan R Nilsson

______________

Olle Granath hyllade Arne Jones, 23 januari 2014

Olle Granath i berättartagen om Arne Jones – mannen i baskern  

    Olle Granath har varit allt inom konsten, flerfaldig museichef, sekreterare i Konstakademien, konstkritiker och författare till böcker om konst. Vår tids store konstkännare berättade om Arne Jones, sin generations störste skulptör, enligt Granath. Med andra ord är Arne Jones självfallet Sollentunas störste konstnär utan jämförelse.

    Jones flyttade till huset i Viby 1955 som då ägdes av Tor Ragnar Gerholms föräldrar. Det var, som dottern Ditte minns, det första huset som byggdes vid den sidan om sjön Ravalen. Dottern och fru Margit bodde där först från -55 medan ateljén byggdes.  Arne Jones själv flyttade dit ett halvår senare. Han bodde där till sin död 1976. Senare har den välkände konstnären Jörgen Martinson tagit över hus och ateljé.

 Arne Jones är representerad med skulpturer i många svenska städer och på svenska konstmuseer. Hans kanske mest kända verk är det tidiga Katedral från 1947, som finns uppsatt i Göteborg, i Västertorp, Stockholm och på SSU:s kursgård Bommersvik. 

            

Hillfontänen i Lund                                 Vevax utanför Rudbecks Gymnasium

 Mycket mera om detta i nästa nummer av ForumEdsvik!

Malla och kärleken på Edsbergs slottsteater

 

Vid en första anblick kan pjäsen ses som en bagatell eller ett oförargligt stycke teater.

Regissören Marianne Sand har skrivit ett habilt manus fritt efter Malla Silfverstolpes Memoarer.

    Pjäsen handlar om vem Malla skall välja till make. Mörner, Skjöldebrand, bröderna Silfverstolpe eller vem? Alla vet vem hon valde: David Gudmund Silfverstolpe.

    I de gamla handlingarna framgår att Malla och David Gudmund hade ett olyckligt äktenskap. Vems felet var, kan svårligen uttydas av pjäsen. Låt mig ge det en egen tolkning. Kanske var det främst Mallas fjollighet och brist på engagemang.

    Vad handlar pjäsen mer om: Jo, sysslolösheten bland den tidens små eller stora adelsfröknar. Jag är osäker om Sand gycklar med den tidens ytlighet. De broderade, sydde eller målade. Spelade cembalo, skrev natur- och kärleksdikter, vandrade i skogen och reste runt bland herrgårdar, säterier och slott.

    Bland skådespelarna fäste jag mig främst vid Cecilia Nilssons stillsamma tolkning av den ”gamla Malla”, berätterskan. Tyvärr glömde hon texten lite för ofta. Alexandra Chalupa hade en liten roll som Mallas syster Gustava. När hon kom in på scenen fick pjäsen stabilitet och med sin gestaltning dominerade hon scenen trots rollens mindre betydelse. Johan Wennerstrand som Skjöldebrand hade både pondus och en utmärkt röst.

    Marianne Sand verkar inte anemisk, tvärtom, så nästa pjäs hoppas vi kommer att innehålla mera av eld, blod och kött.

Lennart Högman

______________

 

Lucia firades i Duvslaget                                                                                                                                                                                                                                                                                

                                                            

Fredagen den 13:e

En trevlig kväll med författaruppläsningar, julsånger, glögg och lussebullar

Sollentuna Författarsällskap tillsammans med Stallbackens Vänner & Sollentuna Teatersällskap

 

Tomtens sista färd (framförd av Ingwar Åhman-Eklund)

Släden den glänser i stjärnornas ljus
Tomten stiger in med klappar i ett hus.

När han kommer tillbaka är renarna väck,
kvar står bara hans julklappssäck.

Han ser sig förvirrat om efter djuren
Då ser han två skyltar som sitter på muren.

På den ena det står Securitasvakt
På den andra: de djur som står här går till slakt

Tomten tänker -otur som fan
av alla ställen att landa på Scan

Men det kanske inte är nån fara å färde,
för de jobbar väl inte här den 24:e?

Det gör de förstår han när han hör skriken
Tomten rusar in i fabriken

På ett band ser han renarna – åh vilken pärs
en efter en blir de malda till färs

Maskinen är stor, tomten slänger vanten
Och svingar sig upp på kanten.

Han tar tag om den sista renens svans
Det är blodigt och halt, han har dålig balans.

Han träffar maskinens roterande egg
Det sista som syns är hans bländvita skägg.

Gläns över sjö och strand
Tomten säljs nu som isterband.

————-
NUMMER  3  av forumEDSVIK kommit ut t våra medlemmar.

FE2013_3

Läs vårt spännande vårprogram i forumEdsvik nr 3.

Naturligtvis kan du också läsa Konsthallens och MC Collections program i vår och inte minst Edsbergs Slottsteater som har biljetter kvar!!

Eller läs om Harriet Martinssons berättelse om sin far Harry.

___

Den 5:e december kom Lennart Högman till Duvslaget och presenterade en ny bok om Sollentuna:

            Författarnas Sollentuna – Från Olof von Dalin till Daniel Sjölin

En antologi från Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord.
Huvudredaktör för boken är Lennart Högman väl känd författare och kultur-personlighet i kommunen.

Trots SMHIs larmrapporter och varningar om storm, regn och snö slöt en lite större skara än vanligt upp när Lennart Högman gästade Duvslaget och berättade om den nya boken ”Författarnas Sollentuna”.

Det blev några snabba verbala nedslag av Lennart Högman om bakgrunden till boken samt hur arbetet lagts upp. Lennart var mycket intresserad av att få reda på om någon hade hittat fler skönlitterära skrivningar om Sollentuna. En i publiken trodde att hon kunde komplettera med en författare som bott i Lilla Viby, men det visade sig att detta inte var en skönlitterär skribent. Däremot blev det en lång diskussion mellan Christina Frohm och Lennart om Bellman och dennes pjäs Mantalsskrivningen som utspelas på Rotebro gästgivaregård. De hade inte olika åsikter utan Christina tillfogade att hon hållit på i 20 år med pjäsen, som skulle ha presenterats under kommunens 150- årsjubileum, men spolades bort av mindre kulturintresserade politiker som tyckte att pengarna kunde läggas på något nyttigare ex idrott.

    Det blev en mycket intressant kväll där nästan alla deltog i debatten, halva tiden av programmet upptogs av inlägg och synpunkter, trots att Lennart denna gång var något mindre kontroversiell än vanligt.

    Så här livaktiga skulle vi vilja ha alla våra möten med debatter, diskussioner ända ut till parkeringen. Det var en härlig avslutning på en spännande höst.

Jan R Nilsson
______________________________________________

Lennart Högman

född 1940 i Göteborg, romanförfattare.                                                                                                Två av hans egna romaner utspelar sig i kommunen. Gjort fyra konstnärsbiografier om bl a sollentuna-konstnärerna Erik Cedervall och Jörgen Hammar. Medverkat i arton antologier samt två böcker om reklam. Fd ordf. i Sollentuna Författarsällskap, ordf. i Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord t.o.m. 2010.
Författarnas Sollentuna innehåller fyra delar. Antologin dominerar boken.
Sen finns även en sammanställning över de olika författarsällskap som funnits i kommunen, Gunnar Sahlin ger genom sin intervju sin syn på bibliotekens framtid och till sist en förteckning över skönlitterära författare som bott i, verkat i eller skrivit om Sollentuna.

_______________________________

Torsdagen 14 november var Camilla Lundberg hos oss

 ”Wagner den förskräcklige”

Foto: Johan Ljungström Sveriges Radio

Camilla Lundberg gav liv åt Wagners musik.

Visserligen var hennes rubrik ”Wagner den förskräcklige”, men hennes beundran av musiken dolde efterhand de skröpliga och otäcka sidorna hos kompositören.

Han var ju inte bara tonsättare. Han skrev själv librettona till sina verk. Och han var en flitig polemisk och märklig författare och debattör.

I början av sitt liv kan vi kanske se honom som en terrorist. När revolutionsvågen 1849 nådde Dresden var Wagner en av de ledande personerna i denna. När revolten krossades lyckades Wagner med hjälp från vännen Franz Liszt fly till Schweiz. Med tiden blev han mer och mer reaktionär, nationalistisk och antisemitisk. Detta trots sitt umgänge med eller påverkan till sina dramatiska verk av exempelvis judarna Heinrich Heine och Giacomo Meyerbeer. Flera av judarna hjälpte honom under hans vandring mot den stora musiken. Likaså var han ju god vän med Josef Rubinstein.

Senare använde han frasen ”Verjudung der modernen Kunst” vilket innebar att han ansåg att judiska konstnärer, kompositörer som Meyerbeer och Felix Mendelssohn inte kunde skapa djup seriös konst utan endast ytlig. Något som drabbat de nämnda kompositörerna långt in i vår tid när de bedöms. Wagner blev som bekant en ikon under nazisternas tid, dessvärre.

Nej, mer intressant var det när Camilla Lundberg berättade om hans dramatiska operor och via medtagna inspelningar illustrerade sitt anförande. Hon pekade till exempel på de ackord i Wagners verk som förebådade den atonala musiken ex tolvtonsmetodiken.

Ja, detta var en härlig kväll för musik- och Wagnerälskare.

Camilla Lundberg är en välkänd kulturredaktör och kritiker. Sedan femton år tillbaka är hon musikansvarig på SVT Kultur.

Titta lite på denna länk fr SVT:
http://www.svtplay.se/klipp/1514091?type=embed&external=true’ width=’480′ height=’270′ frameborder=’0′ scrolling=’no’>

 

_____________________________

Forum Edsvikmedarbetare blir ny VD/Ombudsman för ABF Nordöstra Storstockholm

ABFs nuvarande verksamhetschef har utsetts till ny VD och ombudsman.
Stallbackens Vänner kan glädja sig åt att Anders Pettersson i ett par nummer av vår tidning tagit åtskilliga av de foton som profilerat nya Forum Edsvik.
Läs mera under ”Noterat”

Torsdagen 31 oktober var

              Charlotte Herczfeld hos oss.

Hemligheten i konsten

Nu senast var konstnären Charlotte Herczfeld på Duvslaget. Rubriken på anförandet var Hemligheten i konsten. Charlotte började med att göra jämförelser mellan medeltiden och renässansen. Intressant var att hon fann medeltiden svara för omtanke om andra medan renässansen präglades av individualism och mer eller mindre ointresse för andra. Känns tongångarna igen? Ja, allt går igen.

Att Charlotte gav den här bakgrunden var för att senare jämföra konst från de olika epokerna. Hon analyserade och pekade på element som kunde förklara varför verket såg ut som det gör. Det blev en intressant kväll med en del att fundera över efter hennes gedigna föreläsning.

Närmast kommer Camilla Lundberg den 14/11, musikansvarig på SVT Kultur att tala om ”Wagner den förskräcklige” samt lite om ”Musik i TV”. Se mera under ”HÖSTPROGRAM”

Torsdagen 10 oktober var Harriet Martinson hos oss.

       Harriet Martinson

Det var en fascinerande afton och ett nästan fullsatt hus på Duvslaget då Harriet Martinson berättade om sin far, Harry. Med låg röst och ödmjuk framställning visade hon stor respekt för faderns verk, men återgav samtidigt med dotterns syn Harrys egenheter. Det var med humor och värme hon skildrade sina och systerns upplevelser av fadern. I skolan minns Harriet hur skönt det var, så länge de inte visste vem hennes pappa var. Sedan fick hon springa med ideliga bud från svenskläraren till sin far.

De flesta känner väl till bakgrunden. Harry hade sex syskon, alla flickor. Fadern dog tidigt och modern blev ensam med sju barn. Hon hade för sig att fadern hade en försäkring i USA, varför hon for dit. De två äldsta döttrarna for senare till mamman, som var ganska driftig och försörjde sig genom en restaurangverksamhet. De hemmavarande barnen auktionerades ut i socknen till den som begärde minst av kommunen. Harrys hem blev istället skolan, dit längtade han och han fick stöd av läraren. Men barnen måste ofta hjälpa till i jordbruket så Harrys skolgång blev väl något haltande.

Mera om detta i vårt nästa nummer av forumEdsvik som kommer ut första veckan i december!

Läs mera om framtida torsdagskvällar i Duvslaget under rubriken ”Höstprogram”

 

Foto: Lars Örström

Kommunarkivarien Annika Holmberg höll som vanligt ett intresseväckande anförande om sin bok ”Mamsell Cooper, magister Göransson och alla de andra”. Hon beskrev Sollentunas utveckling under de 150 åren, i synnerhet den sociala förändringen från misär hos stora grupper till de fåtaligas makt genom stora pengainnehav. Hon skildrade även hur det kommunala livet styrdes genom det antal röster som tillkom vissa t ex Jästbolagets chef som fick röster utifrån sina egna skattemedel men dessutom hur mycket bolaget betalade. Han var ombud för Jästbolaget och hade därigenom mer än dubbelt så många röster som övriga på stämman. I klartext. Han bestämde allt i så kallad sann demokratisk anda. Annika gjorde flera sådana här nedslag i Sollentunas historia, ofta tryfferade med humor, vilket uppskattades av publiken.

.