Senaste nytt i  Striden om Duvslaget

Vi förlorar Duvslaget, och här finns ett antal citat från domen i Attunda Tingsrätt 2019-04-04:

”Föreningen har fått i huvudsak framgång med sitt käromål avseende rätt till ersättning för den förlust som uppkommit till följd av Kommunens obefogade uppsägning av hyresavtalet.”

”Det finns inte något stöd i Nyttjandeavtalets lydelse för att Föreningen under nu angivna förhållanden varit skyldig att återuppbygga Duvslaget.”

”2 045 913 kr ska kommunen ersätta Stallbackens Vänner med.”

”Föreningen har styrkt att man hade en möjlighet att använda försäkringsersättningen (3 miljoner ) för annan verksamhet än återuppbyggandet av Duvslaget.”

”Föreningens långa engagemang för bevarande av Duvslaget och övriga byggnader på Stallbacken har sannolikt bidragit till att bevara de kulturella värden som finns i området. Det ska räknas Föreningen tillgodo. Det gäller särskilt som Kommunens redovisade planer för området framstår som vaga.”

”Föreningens finansiering av återuppbyggandet av Duvslaget talar entydigt för att Föreningens intresse väger avsevärt tyngre än Kommunens.

Det gäller särskilt som Kommunen, i samband med att hyresavtalet sades upp, inte erbjudit Föreningen någon ersättning för den förmögenhetsöverföring som skedde 2009 från Föreningen till Kommunen vid återuppbyggandet av Duvslaget. ”

”Ett sådant erbjudande hade kunnat kompensera Föreningen för den del av finansieringen av återuppbyggandet som inte kan anses konsumerat genom Föreningens nyttjande av Duvslaget efter branden fram till uppsägningen.”

”Föreningen ska ersätta Kommunen med …belopp, dvs. 158 700 kr.”

Text inom parenteser ovan utgör vårt eget förtydligande.

________________________
Kommunpolitikerna vill ta över all vår verksamhet.

Sollentuna kommun har, genom en uppsägningshandling för avflyttning från lokal, sagt upp Föreningen till avflyttning per den 30 juni 2017. Medlingsförhandling har utan resultat genomförts vid Hyresnämnden. Föreningen önskar till Kommunen förmedla följande information.

Föreningen avser inte överlämna den aktuella byggnaden till Kommunen, utan den kommer att tillsvidare bli kvar i Föreningens besittning. Föreningens klara uppfattning är att man äger bättre rätt till byggnaden. Föreningen lade under 90-talet ned ett omfattande om- och tillbyggnadsarbeten på byggnaden, vilket kom att förändra den från ett fallfärdigt ruckel till ett nytt, gediget och fullt brukbart hus. Föreningen höll byggnaden fullt försäkrad och, på grund av att Föreningens nedlagda arbeten och kostnader erhållit ett ansenligt värde, föll en ersättning ut då byggnaden helt förstördes i branden 2009. Med, i allt väsentligt, denna ersättning kunde Föreningen uppföra den helt nya byggnad som nu finns på plats.

Föreningen har vid Attunda tingsrätt ingett en stämningsansökan med yrkande om att domstolen  fastställs att Föreningen äger bättre rätt till byggnaden. Samtidigt kommer yrkas att den överenskommelse, vilken först vid förhandlingen vid Hyresnämnden kommit till Föreningens styrelses kännedom, förklaras ogiltig då den inte träffats med person behörig att företräda och binda Föreningen. Ett förhållande som vidare Kommunen bort känna till.

__________________
20 april 2018

Ett av våra kommunalråd presenterar osanningar i lokaltidning om vårtalet 2017 och påstår att ”Nästan hela talet utnyttjades till att smutskasta kommunledningen”?

Här ser du vårtalet in extenso   -Döm själv hur sant det påståendet var!

Denna vår har varit märklig. I mars slogs det ena värmerekordet efter det andra i Sverige. En månad senare slogs det istället nya köldrekord. Och här står vi varje Valborg och huttrar och väntar på att värmen skall komma.
Vi är ju många äldre idag som minns hur vi fick lära in den ena psalmen efter den andra som barn. Vad jag minns av dessa psalmer är några lösryckta rader som följt mig genom åren och präglar min syn på vårens längtan efter sommaren… exempelvis orden
I denna ljuva sommartid

Gå ut, min själ, och gläd dig …
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Som den unga björk i skogen
växer frisk i sommarregn

Det är väl den värme och sommar, den förnyelse och pånyttfödelse, som

vi längtar efter och om vi har tur, den glädje den medför.
På samma sätt har Stallbackens Vänner årligen sett fram emot att få arrangera valborgsmässofirandet här på Stallbacken. Men nu vill moderatkommunen Sollentuna avsluta denna tradition. De vill själva ta över eller som det heter på partispråk, socialisera så mycket verksamhet som möjligt. Ingen förstår moderatkommunens avsikter trots att de haft över ett år på sig att forma framtiden för Stallbacken.
Eller som en nittiofyraårig gentleman med kristallklar stämma och tanke uttryckte det: ”Jag har lärt mig genom livet att när politiker och byråkrater tar över blir allt sämre, framför allt kvaliteten Jag som gammal moderat förstår dem inte, är det girigheten att få mer makt som gör att de vill kommunalisera och ta över verksamheter, för det kan knappast vara ideologin.”
Vi är framför allt tre som jobbat just ideellt och som är entusiaster och eldsjälar: Jan R Nilsson som sköter uthyrningen och skötseln av Duvslaget, vilket medför 125 000 kronor till sollentunakulturen. Jan R är även ansvarig för valborgsmässofirandet. Anders Pettersson och jag, skriver och utformar tidningen forum Edsvik, den kulturella skriftserien om konstnärer och kulturpersonligheter och texterna till hemsidan mm. Ofta bidrar vi med medel ur egen ficka.
Här står Idealitet mot girighet och maktbegär. Det är bara att välja vilket ni föredrar nästa år, då det är valår.
Vi hoppas alla att vi får in lust och fägring i politiken och att politikerna växer friska i sommarregn. Fan trot.
Men vi måste ha en ny vår i Sollentuna, en förnyelse och pånyttfödelse i ett friskare Sollentuna som kan slå ut i full blom. Men då måste Kung Augias stall rensas.
Då, mina vänner, kommer vi i Sollentuna att känna att det är vår, med en dröm om sommar. Hoppet är ju det sista som överger oss.
Glid ut en tidig sommarmorgon med båten i Edsviken, då vattnet är spegelblankt och det porlar om stäven. Då glömmer man de tillkortakommanden som finns i kommunen.

Låt oss sluta med att utbringa ett fyrfaldigt leve för våren och för en framtida vår för Sollentuna, byggd på kunskap och kompetens.
Ett fyrfaldigt leve för våren, den leve, Hurra Hurra Hurra Hurra.

Vårtalet hölls av Lennart Högman

_______________

Kommunpolitikerna bestämde att kommunen skulle vägra delta i Hyresnämndens möte den 6 april.

—Fick ge med sig när nämndens ordförande ringde!

men fortsatte att vägra alla medlingsförsök från ordföranden såsom uppskov med avflyttning, mm under mötet.
___________________

Här kommer vi att lägga in insändare och reaktioner på Magnus Ramstrands (kd) Henrik Thunes (m) och Anna-Lena Johanssons (l) uppsägning av vår lokal Duvslaget allt eftersom de inträffar.

Viisollentuna april 2017:

Striden om Duvslaget

Vem äger egentligen byggnaden Duvslaget? Sollentuna kommun eller den ideella föreningen Stallbackens vänner som hyrt den under många år och betalade för att bygga upp den efter en brand? Nu har frågan blivit till en tvist i hyresnämnden.

Stallbackens vänner har sedan hyrt ut huset för fester och tillställningar. Pengarna för uthyrningen – ungefär 100 000 kronor per år – har slussats vidare till konsthallen, MC Collection, olika kulturstipendier, kulturskrifter och till det årliga valborgsfirandet.

Men efter 25 år blev det i somras i fjol känt att kommunen valde att inte förnya föreningens nyttjanderättsavtal. Det blev Magnus Ramstrand (KD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, som fick förklara kommunens inställning.

Men han nämnde även att kommunen ville ha ”rådighet” över lokalen med tanke på planerna för att utveckla Edsvikenområdet.
Stallbacken Vänner köpte inte argumenten. Och man valde att även agera rättsligt genom att vända sig till hyresnämnden, den domstol som avgör tvister mellan hyresgäster och hyresvärdar.
Handlingarna hos nämnden avslöjar en faktor som kan visa sig vara ett trumfkort för föreningen.

2009 brann Duvslaget ned till grunden. Men Stallbackens vänner hade tagit ut en försäkring. Pengarna från den, tre miljoner kronor, bekostade större delen av uppbyggnaden av det nya Duvslaget. Det är själva huvudpunkten i föreningens argument att det i själva verket är man själva som äger byggnaden.

Kommunen sköt dock till en halv miljon för att få en högre standard på det nya huset. Och man har inga avsikter på att ge föreningen rätt i den äger Duvslaget.

I en egen inlaga till hyresnämnden, från den 29 november, pekar man på ett avtal från 2009. Det ingicks mellan mellan kommunen och föreningens dåvarande vice ordförande.

Enligt avtalet skulle återuppförandet av Duvslaget mycket riktigt bekostas av föreningens försäkring. Men kommunen åtog sig att betala föreningens självrisk. Och avtalet är mycket tydligt med att den nya byggnaden ”till fullo träder i den nedbrunna byggnadens ställe”. Äganderätten skulle alltså ligga hos Sollentuna kommun och ingen annan.

I januari i år kom svaret från Stallbackens Vänner och ordföranden Jan R Nilsson. Den springande punkten är enligt Nilsson – som först påpekar att varken han själv eller någon i den nuvarande styrelsen kände till avtalet från 2009 – att den förre vice ordföranden inte hade rätt att ingå avtal med kommunen.

Ett beslut som detta hade behövt klubbas först på en årsstämma eller extra stämma, som sedan hade krävt ett särskilt styrelsebeslut. Inget av detta skedde, och kommunen borde ha insett att den dåvarande vice ordföranden inte var berättigad att ingå avtalet om vem som skulle äga Duvslaget.

I en kort kommentar till Vi i Sollentuna säger idag Henrik Thunes (M), kommunstyrelsen ordförande:

– Kommunen och Stallbacken vänner har skilda uppfattning om fastigheten Duvslaget. Det innebär att det kommer att bli en rättsprocess. Vi tycks stå långt från varandra.

Jan R Nilsson å sin sida kommenterar på följande sätt:

– Om kommunen insisterar på att stjäla de här miljonerna från oss, då går vi vidare.
_________________________________________________

Hr Ramstrands nya infallsvinkel för beslag av nya Duvslaget.

Ska man få svar från hr Ramstrand (Kd) ska man ha en insändare i en lokaltidning, för då tar det bara 7 dagar innan man får respons. Något som kan ta åratal om man skriver ett brev som sänds till kommunen. Skulle någon ha fräckheten att efter 3 år påpeka att man saknar svar, ja, då blir det en utskällning från hr Ramstrands sida. Brevet jag åsyftar skickades december 2013 från Edsviks Konstvänner och Stallbackens Vänner, undertecknade av de två dåvarande ordförandena och efterlyste bättre belysning, bättre sandning och plogning vintertid på Stallbacken, för att Konsthallen och Duvslaget skulle kunna användas bättre under den mörka delen av året. Senast i mars 2016 lovades vi personligen ett svar av hr Ramstrand, men något sådant har inte kommit än (161020). Inte heller några åtgärder, vilket är det viktigaste, speciellt för de något äldre som vill besöka Stallbacken under vinterhalvåret och då vill kunna gå utan att halka eller ramla i groparna på vägen dit på grund av undermålig beläggning, dito belysning eller dito halkbekämpning.

”Vi värnar om kulturen” skriver hr Ramstrand.
”Värnandet” ligger 2014 för Sollentuna kommuns del på plats 278 bland Sveriges kommuner (där plats 290 är sämst) och inte blir det bättre när hr Ramstrand vill lägga beslag på Duvslaget som genererar 100.000:- årligen till Sollentunakulturen.
2015 har Sollentuna halkat ytterligare närmare sistaplatsen (290).
Nämligen plats 282! Nu finns det bara 8 kommuner som ger mindre till kulturen i Sverige.
Det är intressant när vi får veta hur mycket kommunen satsar på kulturen i Sollentuna och på vad, men man kan inte komma ifrån att ska Sollentuna komma i nivå med vad Nacka kommun satsar i kultur per innevånare så måste kulturbudgeten vara 46 miljoner!! högre än nu i Sollentuna!

Ingenting kan vara mera osant!
Stallbackens Vänner började för över 30 år sedan att bygga om det gamla grishuset till en föreningsmöteslokal. Den brann sedan ner 2009 och Stallbacken Vänner lät återigen bygga upp Duvslaget. Det är Stallbackens Vänner som betalt fakturorna ( ca 3 miljoner SEK ) som kommit från byggaren som rensade efter branden och byggde upp nya huset.
Om kommunen hade önskat så kunde man själva byggt upp huset för egna pengar och då hade Stallbackens Vänner kunnat skaffa en ny lokal med hjälp av pengarna som kom från försäkringsbolaget till Stallbackens Vänner.
Vi hade ingen skyldighet att bygga nytt grishus eller föreningslokal åt kommunen som ju har en egen försäkring som kunde ha utnyttjats om kommunen velat äga det nya huset. Hr Ramstrands nya infallsvinkel, som han kallar ”fakta” är att huset är uppfört av ett försäkringsbolag efter branden för några år sedan.
Vem mer har hört talas om ett försäkringsbolag som köper en ny bil åt dig när du fått din bil stulen eller uppeldad.   -Eller som i det här fallet bygger ett nytt hus åt dig när det gamla brunnit ned?

Nej just det. Försäkringsbolaget ersätter dig (försäkringstagaren) för skadan som drabbat dig. Antingen du vill skaffa en ny bil eller inte så får du ett belopp som ersätter det beräknade värdet på förlusten du gjort pga stölden t ex. Det är ytterst märkligt om en medlem i Sollentuna kommunstyrelse, som årligen hanterar ca 5 miljarder av våra skattepengar inte skulle känna till dessa fundamentala regler utifrån hur försäkringar fungerar. Eller?

Nej, sanningen är naturligtvis att läsaren ska luras tro att det inte är från föreningen Stallbackens Vänner som hr Ramstrand ska ta Duvslaget, som vi betalade 3 miljoner för att bygga upp, utan det är från ett anonymt försäkringsbolag som det ska tas. Som om det skulle vara mera acceptabelt?

Jan R Nilsson

Ordf Stallbacken Vänner
____________________________

Vad händer i det moderata och tidigare trivsamma Sollentuna?

Seniorgymnastiken tas bort trots att all läkarexpertis förordar denna och att den medför lägre sjukhuskostnader. Koloniområden läggs ned. En sysselsättning för många som skapar både ro för själen och är estetiskt tilltalande. Och nu kastar kommunen ut idealisterna i Stallbackens Vänner från Duvslaget för att kommunen vill kommunalisera verksamheten, trots att de nuvarande aktiviteterna inte belastar kommunen med en krona, tvärtom. Sollentuna kommuns kyrkorepresentanter resor näst flitigast i Sverige för att utbildas utomlands. Nog går det lika bra att få utbildningen i vårt eget land. En omskrivning för nöjesresor. En parallell. Gymnasienämnden for förr till Canada och Nya Zeeland för att se hur utbildningen var där, när den bästa fanns strax intill – i Finland. Men det var ju inte så intressant ur nöjessynpunkt. Och Sollentuna kommun ligger på 278 plats bland 290 kommuner när det gäller satsning på kultur.

Sollentuna som har så mycket gratis. Närheten till hela Stockholms enorma utbud, Edsvikens vatten, Järvafältets lantlighet och för oss som flyger ett par gånger i veckan, närheten till Arlanda. Borde vi då inte ha råd i den moderata och rika kommunen Sollentuna att ha råd med både humana och lekamliga verksamheter.

ME Lindström

” Det verkar lite oförståndigt och lite fräckt av kommunen att åberopa likabehandlingsprincipen

som bl.a. innefattar att kommunen i bidragshänseende ska behandla alla kommunala medborgare jämlikt. Föreningen Stallbackens Vänner, som arbetar ideellt dvs bidrar med ideella för kommunen kostnadsfria krafter har renoverat och efter en brand återuppbyggt byggnaden Duvslaget samt därutöver har föreningen verkat för det kulturella livet på Edsvik genom olika arrangemang och ekonomiskt stöd till kulturell verksamhet.
Sollentunaborna kan glatt minnas alla Valborgmässoafton varje år som en trevlig tradition. Vad skulle det inte kosta kommunen att i 25 år driva och sköta det kulturella livet på Edsvik ! Det som vi alla behöver och som är en kär och fin del av livet i Sollentuna. Stallbackens Vänner har genom sin verksamhet gett kommunen ekonomiskt bidrag i 25 år och är värd en förlängning av sin tid som hyresgäst hos kommunen och en självklar ideell kraft på Edsvik. ”
Hälsningar
Inger E

Ramstrand (KD) ogillar uppenbart ideellt arbete

Magnus Ramstrand (KD) försöker på alla sätt misstänkliggöra Stallbackens Vänners verksamhet. Med avundsjukans hjälp försöker han svartmåla de kulturella satsningar föreningen ständigt bedriver.    Ramstrand skriver: ”Pengar som man säger går till kulturen i kommunen. Vi i nämnden har inte sett hur dessa pengar fördelas.”
    Det här är en infernaliskt elak insinuation och lögn från kristdemokraten Ramstrand. Han vet mycket väl att Stallbackens Vänner gör följande:

– sponsrar årligen Musikhögskolan på slottet med musikstipendier på 5 000 kr.

– sponsrar årligen Konstskolan m 2 x 5 000 kr i stipendier.

– delar ut ett litterärt stipendium LH-priset på 10 000 kr tillsammans med Veidekke.

-sponsrar Valborgsmässofirandet, inkl Sollentunakören och Folkdansgillet. 1200 pers.

– har 5-6 öppna gratis föreläsningar av författare, konstnärer per termin.

– ger ut 3- 4 nummer av forum Edsvik, 5000 ex. som speglar kulturen på Stallbacken och i snitt gör reklam för konsthallen och MC Ccollection med fem till sex sidor i varje nummer.

– ger ut en skriftserie om Sollentunas historia, konst och litteratur. Hittills tre skrifter.

   Detta kostar mer än 100 000 kronor om året.

Till detta hör att tre personer i Stallbackens Vänner (två är pensionärer) lägger ner mellan 50-60 timmar i veckan på denna verksamhet utan att ta ut ett öre i ersättning. Skulle dessa tre tillsammans ha samma årslön som hr Ramstrand, vilken vi kommuninvånare betalar, hade föreningen årligen gått med ett underskott på 650 0000 kronor!
En viktig information är att Stallbackens Vänner inte tar ut en krona i föreningsstöd från kommunen och därför inte har någon redovisningsskyldighet till hr Ramstrand.
Vid förfrågan hos kommunen fick styrelsen för Stallbackens Vänner veta att det var ordf. i kultur- och fritidsnämnden Magnus Ramstrand personligen, som tagit initiativ till delgivningen. Till tidningarna meddelade Ramstrand att en enig nämnd stod bakom beslutet om att avhysa Stallbackens Vänner.

Märkligt, mycket märkligt. 31 maj kom delgivningen. Nämnden tog beslut 15 juni!

När det gamla svinhuset brann ner byggdes det nya Duvslaget upp med Stallbackens Vänners försäkringspengar, eftersom föreningen kunde visa på allt arbete som gjort svinhuset till en föreningslokal med ett värde på 3 mkr.

Det nya huset hade inte byggts upp om inte föreningen Stallbackens Vänner betalt in sina premier. Kommunen hade kunnat använda sin egen försäkring, men gjorde det inte. Självrisken var väl för hög.

Stallbackens Vänner betalade närmare 85 % av den totala kostnaden, 3 miljoner kronor, till byggbolaget för uppbyggnaden.
    Vems är då huset? Med det nya huset finns inget avtal mellan Stallbackens Vänner och kommunen!
Ramstrand är ordförande i kultur- och fritidsnämnden. En kommun som 2015 hamnar på 278 plats av 290 kommuner när det gäller satsningar på kultur. Ramstrand påstår att vi i stockholmsregionen beroende på huvudstadens oöverträffade kulturutbud, hamnar långt ned i listan. Obs! Nacka kommun ligger på 37 plats och Vallentuna strax efter på 41 andra plats!
Ramstrand är dessutom ordförande i Brottsförebyggande rådet i Sollentuna, ett råd som skall styra kommunens övergripande insatser för ökad trygghet. Rikspolisen har kartlagt de 53 mest utsatta områdena i Sverige. Två av dem finns i Sollentuna. Vi ligger på platserna 19 (Tureberg) och 26 (Edsberg) där 1 är den mest utsatta platsen. Efter sommarens skjutningar i Sollentuna har ju inte de positionerna förbättrats.
Det är således inte underligt att många i kommunen tycker att Ramstrand helt förbrukat sitt förtroendekapital.

Lennart Högman

Nedan från Vi i Sollentuna 19/8

Det är märkligt att det gamla grishuset har blivit en huvudfråga för hr Ramstrand men nu förstår vi att han helt enkelt vill lägga beslag på huset som kostat Stallbackens Vänner 3 miljoner i utgifter att bygga upp, —- UTAN kompensation!

Ordf M Ramstrand (KD) bemöter Stallbackens Vänners synpunkter angående hans beslut att kasta ut oss från vår lokal Duvslaget. Han efterlyser en konstruktiv dialog. Vi kan anta att han själv då kanske vill föra en sådan -i framtiden. För särskilt konstruktivt är det inte att påstå att kommunen äger byggnaden, endast några få år efter att Stallbackens Vänner betalat ut nära 3 miljoner för återuppbyggnaden av Duvslaget. En nybyggnation vi inte på något sätt var skyldiga att göra!
Hr Ramstrand tycker också det är fel att vi får in pengar till Sollentunakulturen på den byggnad vi låtit uppföra. Man häpnar!

När vi skriver att det var hr Ramstrand som såg till att vi blev uppsagda så är det ett faktum att uppsägningen verkställdes med delgivningsman flera veckor före Kultur- & fritidsnämndens beslut i frågan.

Sedan förmedlar hr Ramstrand intrycket i intervjun att andra föreningar inte kan få låna Duvslaget och ingenting kan vara felaktigare! Konstruktivt – nej! Sanning –nej!

Hr Ramstrand påstår att Stallbackens Vänner ”åtagit sig att hålla fem föreläsningar /termin i Duvslaget” o inte fullföljde detta avtal längre, när sanningen är att sådan överenskommelse inte finns o föreläsningarna är flyttade för att hr Ramstrand inte ser till att det går att ta sig dit under vinterhalvåret pga  ishalka och dåligt belysning. Konstruktivt –nej. Sanning –nej.

Ingen i Kultur- & fritidsnämnden eller på kansliet vet vad man ska eller vill göra med Duvslaget trots att det i uppsägningen framgår att kommunen ska ha egen verksamhet där och man vetat i 25 år att avtalet löpte ut 2017. Eftersom en plan eller idé för kommunverksamheten där saknas helt, så uppfattar många med oss att det viktigaste för hr Ramstrand var att få ut oss från byggnaden för att kunna kommunalisera verksamheten. Oavsett om kommunen måste betala 3 eller 8 miljoner till Stallbackens Vänner för det.

Borde det inte funnits tid att diskutera och utreda möjligheter o konsekvenser de senaste 4 åren t ex med den egna kanslipersonalen?
Inom de verksamheter där jag har verkat så brukade vi analysera alternativa möjligheter och konsekvenser av olika handlingsalternativ före beslut i viktiga frågor utan externa konsulter och vi försökte aldrig att orättmätigt berika oss på våra samarbetspartners.

Vi har inte erbjudits någon annan lokal av hr Ramstrand så vi måste tyvärr räkna med att vi inte varken har lokal eller intäkter (utöver medlemsavgifter) att röra oss med efter den 1/7 2017. Detta medför att stipendier, valborgsmässofirande, stöd till all annan kultur på Stallbacken nu minskar med ca 100.000:- årligen.
Som (nästan) alla i Sollentuna vet vid det här laget, så behövs ju varenda krona av dessa till kulturen här.

Ska de som jobbar ideellt med kulturen i Sollentuna berika kommunens kassa eller borde kommunen försöka kämpa sig uppåt från plats 282 bland Sveriges kommuner med att öka pengaströmmen åt andra hållet?

Jan R Nilsson
________________

Nedan en insändare i Vi i Sollentuna 2/7 – 8/7

”Varför kommunalisera en väl fungerande föreningsverksamhet?”

”Att vänsterpolitiker helst vill ha allt i egen regi förvånar ingen. För mig framstår det dock som totalt obegripligt att våra kommunpolitiker i alliansen aktivt arbetar för att kommunalisera denna väl fungerande och föreningsdrivna verksamhet som dessutom inte kostar kommuninnevånarna eller föreningslivet en enda krona, varken i drift eller för att låna lokalerna. …”
mera:         http://www.stockholmdirekt.se/viisollentuna/tidningsarkiv/

Vi blev uppsagda på Magnus Ramstrands (KD) initiativ i slutet på maj 2016.

Han vill helt enkelt lägga beslag på nya Duvslaget som 2009 – 2010 kostade Stallbackens Vänner 3 miljoner i utgifter att bygga upp!

Anledning till att hyresförlängning vägras är att kommunen ska bedriva egen verksamhet där. Men det finns ingen plan hos kommunen vilken typ av verksamhet som kommunen ska bedriva där!

Man har heller inga planer på att ersätta oss med en enda krona för byggnaden trots att den inte skulle ha funnits idag om det inte var för att vi återuppbyggde den!!

19 maj i Församlingshuset

Ordföranden Jan R Nilsson ser beundrande på gästföreläsaren Birgitta Forsberg, som berättade om de tio miljardärer som hon intervjuat bl a Niklas Zennström och Christer Gardell.

Så olika bakgrund, så olika till sätt, men med ett mål – att tjäna pengar

DN-journalisten Birgitta Forsberg underhöll och informerade om tio av sina intervjuobjekt – de av henne och förlaget utvalda miljardärerna. Hon berättade på ett engagerande sätt om varför männen, just det, bara män, hade lyckats skapa en miljard-förmögenhet.

Birgitta Forsberg är ekonomireporter på Dagen Nyheter. Birgitta har mottagit priset ”Årets journalist” både 2005 och 2014. Hon har gett ut ”Svenska miljardärer” (Lind & Co 2012) samt ”Fritt fall – spelet om Swedbank” (Ekerlids Förlag, 2010).

Hon berättade om Gustaf Douglas, Sven-Olof Johansson, Mats Qviberg, Erik Penser, Bengt Ågerup, Robert Andréen, Torsten Jansson och Ayad Al Saffar. Om deras olika personligheter och intressen. De hade ett mål i livet – att bli ekonomiskt oberoende. Och när de blivit det fortsatte det av bara farten. Att alla var mycket självupptagna förstod publiken mycket snabbt.

Gustaf Douglas hade initialt sina slott och herresäten men inga pengar att tala om, Niklas Zennström är en mycket skicklig seglare och Christer Gardell strävade efter en sak och det var att bli ordförande i Svenska Tennisförbundet. Torsten Jansson var inte längre miljardär. Hans aktiestock hade krympt rejält. Robert Andréen ville gärna umgås med kungen, medan Sven-Olof Johansson undvek den sortens bekanta. Birgitta hade gråtit ihop med Ayad Al Saffar, när han talade om sin rädsla vid besöken i Libanon.

Många nya intresserade hade sökt sig till föreläsningen. Det här blev verkligen en fin final på vårsäsongens föreläsningar.

_______________________________

Valborgsmässofirande 2016

Så firades Valborg på Stallbacken

Sång, musik, dans, tal och flammande eld präglade Valborgsfirandet i regi av Stallbackens Vänner. I år tillkom utdelning av både konst- och musikstipendier till unga lovande konstnärer och musiker.

Eldsjälen, det passar väl i det här sammanhanget, ordföranden i Stallbackens Vänner hade mer eller mindre själv organiserat hela Valborgsfirandet. Jan R Nilsson, som han heter, hade samlat in grenar till ett tjusigt bål. Han såg till att det såldes saft, kaffe och bullar. Och till dem som var hungriga även varm korv med bröd. Han hade dessutom sett till att de minsta kunde rida på en ponny. Själv inledde han Valborgsfirandet med att gå igenom programmet och pekade på det som var nytt för året: Sollentunakören bestod enbart av kvinnor med en entusiastisk körledare, kvinna förstås. Stallbackens Vänner har utvidgat sitt stöd till kulturen genom att nu ha litteraturpris, konststipendium och det senaste även ett musikstipendium. Och att Stallbackens Vänner gett ut ytterligare en skrift i sin serie. Denna gång en skrift om ”Sollentunakonstnärer – Från August Malmström till Ellen Cronholm.”

Den nya skriften ”Sollentunakonstnärer”

Ordföranden ser spänd ut inför Valborgsmässofirandet

Kören bestod av idel ädla kvinnor

Ordföranden delar ut konststipendierna till Sandra Holm resp. Michelle Nafar

Ordföranden delar ut musikstipendiet till Kristina Winiarski

Lennart Högman talar till folket

Sollentuna Folkdansgille dansar Elddans

Och det var fullt med folk

_______________________

”Från idyll till kaos”, 14 april 2016

 Förre chefen för finansinspektionen Anders Sahlén berättade den 14:de april om vad som hände efter den så kallade novemberrevolutionen med svensk ekonomi. Han gjorde en rapsodisk genomgång från 1955 till 1995 på ett faktamässigt men pedagogiskt och lättillgängligt sätt.

Det som kunde betraktas som idyll var att inga finansbolag gick i konkurs förrän på nittiotalet. Utlåningen var på den gamla goda tiden reglerad och inga risker togs som kunde förändra finansbolagens ställning.
Novemberrevolutionen är enligt Wikipedia det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden den 21 november 1985. Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.     Nationalekonomen Lars Jonung har skrivit om novemberrevolutionen: ”Detta är den s.k novemberrevolutionen som markerar den mest genomgripande omläggningen av Riksbankens penningpolitiska strategi under hela efterkrigstiden.”.
Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen.     Finansminister Kjell Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer.
Avregleringen följdes av en mycket kraftig ökning av bankernas utlåning. Detta anses, av vissa, vara en stor bidragande orsak till den fastighetsbubbla och ekonomiska överhettning som uppstod under slutet av 1980-talet.   Avregleringen har ibland beskrivits som ett misstag som starkt bidrog till den höga arbetslöshet och ekonomiska kris som Sverige gick igenom i början av 1990-talet.
Ingvar Carlsson kritiserar i sin självbiografi Kjell Olof Feldt för att denne inte på ett rakt sätt informerade dåvarande statsminister Olof Palme om vad Riksbanken planerade att göra. I boken beskriver han avregleringen som genomförd under största sekretess av i första hand finansminister Kjell Olof Feldt, ordföranden i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis.

Om detta berättade Anders Sahlén på ett inlevelsefullt sätt. Vi måste komma ihåg att Anders Sahlén är nationalekonom, varit verksam vid Sveriges riksbank 1973–1990, den senare tiden som vice riksbankschef. Han var 1990-1991 chef för Bankinspektionen, 1991–1993 chef för Finansinspektionen och därefter 1994–1996 minister vid Sveriges ambassad i Washington.
För att i korthet berätta hur krisen för bankerna i början på nittiotalet löstes pekade Anders Sahlén på ett par punkter. Man måste ha pengar för att kunna lösa en sådan situation. Alltså staten måste ingripa. Vilkas pengar skulle i första hand räddas? Kundernas alltså låntagarnas och insättarnas medel. Ägarna skulle drabbas.

Med så här enkla och pedagogiska blad – 16 stycken – delgav Anders Sahlén besökarna information. Det här bladet pekar på bland annat att tillsynen var splittrad tidigare med sekretess mellan myndigheterna. Alltså kunde inte en myndighet informera en annan om de upptäckte falsarier i något finansbolag.

____________________________________

Författaren Anne Liljeroth på besök 25/2 hos Stallbackens Vänner

Alex och Gabriella är varandras allt – men också varandras motsatser. Han kom till Sverige som vuxen, hon är född här. Han är nästan femtio, hon har ännu inte fyllt trettio. När flyktingförläggningen där Alex arbetar plötsligt ska säljas kommer han i kontakt med Gabriellas mor, tillika biskop i staden. Hon är intresserad av att driva verksamheten vidare i kyrkans regi, men Alex brottas med Gabriellas mycket infekterade relation till modern. Sviker han Gabriella om han samarbetar med hennes mor? Riskerar han kärleken? Gabriella ser hellre att entreprenören Anders Månsson, en man med ett inte helt skrupelfritt förflutet, tar över. Ovetande om varandras planer kämpar de på varsitt håll, mot olika mål. kärlek och om viljan att göra gott.  Det är handlingen i Liljeroths tredje roman: ”på andra sidan gatan,” som utkommer 15 mars.

Anne Liljeroth är född 1963, uppvuxen på landet, utanför Skara. Hon bor numera i Bromma
Gift och två barn. Javisst, ni som undrar, hon är släkt med både förra kulturministern och förre fullmäktigeordföranden i Sollentuna.
Anne Liljeroth berättade om sina tre romaner, hur de kom till och om hur hon sökte och skaffad e sig underlag. En berättare som kommer att tala om sig mer och mer.

___

Stolarna räckte inte till alla besökare när Grönköpings utsände Ulf Aspenberg kom på besök 21 januari 2016!

Skribenten och förre bankdirektören Ulf Aspenberg berättade om sitt Grönköping som Grönköpings Veckoblad skildrar en gång i månaden. Till skillnad från all annan press är Grönköpings Veckoblad mycket positiva till allting. I synnerhet makthavarna återges på allra trevligaste sätt. Men det är framför de grodor de framställer som betraktas på ett nytt och fängslande sätt. Grönköping finns överallt och ingenstans. Kanske känner man igen den lilla staden Hjo vid Vättern. Där finns flera Grönköpingsbegrepp. Om de olika makthavarna och förre förrädaren Peterzohn berättades ingående.

Nästa månadsnummer med all säkerhet att handla om ”Kommunal”.  Välvilligt kommer damerna Wallström och Nordström att behandlas med de olika turer vi mött i media den senaste tiden. Men Grönköpings Veckoblad kommer att se det positiva och än mer gyckla med huvudpersonerna i dramat.

Alltså. Ett härligt möte och en riktig fullträff både när det gäller publiktillströmningen, föredragshållarens framförande och ämnets innehåll. Ännu en fjäder i hatten för ordföranden Jan R Nilsson.

Lennart Högman

Mika Larsson, dotterdottern, en intensiv, lidelsefull och känsloladdad föreläsare

 ”På jakt efter morfar” kallade Mika Larsson sitt anförande. Som ung var hon generad över att vara släkt med den store poeten. Hon kände honom inte och bakom allt förnam hon en del mörka bakgrunder hos morfadern. Karlfeldts far förfalskade namnteckningar när han tog ett lån, satt i fängelse ett par år och dog strax efter det att han blev fri. Under fattiga omständigheter lyckades Karlfeldt ta sin examen i Uppsala, med hjälp av sidoinkomster. En annan dunkel sida som inte heller den talades om i föräldrahemmet var att Karlfeldt hade tre barn med Karin innan de efter påtryckningar var gifta, ytterligare ett barn tillkom efter äktenskapets ingående. Mika Larsson betonade med emfas att så var det på den tiden. Svenska Akademiens ständige sekreterare kunde bete sig så mot en fattig flicka. Det var inget underligt med det. Karin, hans hustru, överlevde honom inte bara med 50 år, utan vaktade över hans minne. Intet ont ord fick sägas om nobelpristagaren.

    Det var en fängslande föreläsare som hade med sig olika inspelningar, dels av uppläsningar av Karlfeldt själv, dels sång av Monica Zetterlund och Håkan Hagegård. Mika Larsson var inte sämre själv. Hon sjöng och deklamerade och argumenterade. Vissa stunder, när hon riktigt ville inympa sina åsikter hos publiken lät hon mer som Olof Palme när han var som allra mest språkligt lysande i sina berömda anföranden.

    Roligast av allt. Det var fullsatt på Duvslaget och applåderna ville aldrig ta slut. Och dessutom satt Karlfeldts brors dotterdotter Carin von Sydow i publiken, förutom en hel del andra Karlfeldtkännare.

 Om Mika Larsson

Hon är journalist, författare och Polenkännare. 1980 – 1982 var hon utrikeskorrespondent i Polen för Sveriges Radio och belönades 1982 med Stora Journalistpriset för sin TV-rapportering, då grunden för fackföreningen Solidaritet lades genom storstrejken i Gdansk. Kulturattaché vid Sveriges ambassad iWarszawa, senare kultur- och pressråd, chefchefredaktör och ingick i ledningsgruppen för Bra Böcker. Sedan 2007 är hon verksam som konsult och frilansskribent.

________________________________________

TV-chefen Sam Nilsson bjöd på sig själv 23 oktober 2014

Sam Nilsson berättar om sitt liv för bland andra ordföranden i Stallbackens Vänner namnen Jan R Nilsson

Sam Nilsson, en av våra riktigt stora och skickliga TV-chefer gästade Stallbackens Vänner. Han berättade på sin lågmälta och försynta sätt om sin släkt, den berömda författarsläkten från framför allt Västerbotten där Sara Lidman, Torgny Lindgren, Kurt Salomonson, Anita Salomonsson, P-O Enquist med flera ingår.

    Han berättade om sin barmdom. Pappan var järnvägsarbetare som sakta men säkert jobbade sig upp. För varje nytt jobb och varje nytt kliv uppåt flyttade familjen. Tio platser hann familjen Nilsson avverka.

    Sam var på sin tid partisekreterare för Högerpartiet, innan han blev ett av TV:s kraftkorn. Det var på SVT han sedan gjorde sin stora karriär.

    Sam Nilsson berättade om Ingmar Bergmans märkliga idé att han måste ha en egen eller en toalett som föll honom i smaken. En gång gästade Sam Vigdis Finnbogadottir, forne teaterchefen och presidenten. Ingmar frågade presidenten hur toaletten var. Den fungerar svarade hon. Ingmar försvann in på muggen men återkom mycket bekymrad. När spolningen skedde spolades vattnet runt.

    Här kunde inte Ingmar Bergman bo, utan han åkte in till Reykjavik och tog in på ett hotell med rätt toalett. Sen kom han ut till presidenten på morgnarna och åt frukost.

    Sam Nilsson såg till att Bergman fick ett eget rum med egen toalett på TV.

    Som vanligt ett briljant program som styrelsen för Stallbackens Vänner anordnat.

Lennart Högman

Allan Larsson har haft en karriär som journalist, statssekreterare för arbetsmarknadsfrågor, generaldirektör för den svenska Arbetsmarknadsstyrelsen, finansminister, riksdagsledamot, generaldirektör för EU-kommissionen, ordförande i Svensk Television och Lunds universitet.

    Allan Larsson föddes 1938 i Bredaryd i Småland. Efter universitetsstudier i Lund blev han journalist, nyhetsreporter för Arbetet, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svensk Television och redaktör och chefredaktör för veckotidningen Vi.

    Det här låter betungande, men i Duvslagets lokaler stod en man och höll ett lågmält men kunnigt, engagerande, gediget och spännande anförande om sin bok Bryta ny mark, som handlar om åren 1983-93 i hans karriär.

Allan Larsson i berättartagen 

Varför blev det en bok?

Ja, Allan Larsson hade en hemsida där han hoppades att folk han kände och kanske andra intresserade skulle gå in och läsa om hans upplevelser under sina offentligår. Det var inte många som besökte hans hemsida. Christina Jutterström förklarade det med att de som sitter och läser på nätet är yngre och de vet inte vem Allan Larsson är och de som vill läsa hans memo sitter inte och gör det på nätet. Skriv en bok, sa Juttan. Och så blev det.

Bankkrisen

Mest uppehöll sig Allan Larsson kring bankkrisen 1992, dess orsaker och vad som skedde bakom lyckta dörrar. Avregleringen var kanske en av bovarna i sammanhanget då ingen kunde gå in och sätta stopp för bankernas vansinnesutlåning. Ingen glömmer heller den 500-procentiga räntan! Allan var mycket försiktig med att inte spela ut det ena partiet mot det andra utan höll en strikt gräns mot partityckanden och redogjorde på sitt mycket sympatiska sätt för alla skeenden under perioden.

Allan Larsson till höger signerar sin bok och ordf Jan R Nilsson till vänster visar boken Bryta ny mark

Böckerna tog slut

Det blev applåder och sedvanlig avtackning och Allan Larsson sålde böcker och signerade dem. Till sist stod Allan där tomhänt. Alla böckerna var sålda och de som fått ett ex gick därifrån med ett förnöjsamt leende på läpparna.

    Ännu ett fantastiskt anförande på Duvslaget. Heder åt Stallbackens Vänners styrelses initiativ till goda, intressanta och lärorika föredrag.

  Jubel och applådåskor på Duvslaget när den unge kriminalförfattaren Christoffer Carlsson var på besök den 11 september 2014.

Hans kriminalroman ”Den osynlige mannen från Säffle” utsågs till Bästa 2014 års bästa kriminalroman 2014. Han doktorerade i kriminologi för några månader sedan. Och jobbar som lärare på institutionen.

    Visst, det var en briljant föreläsning. Gester, tillbakablickar, allt var väl inövat till och med felsägningarna. Jag tänkte många gånger på Evert Taube och log. Dennes s.k. minnesluckor var även de väl repeterade. Så gör ett proffs. Och det var Christoffer Carlsson.

    Han berättade om sin bakgrund, om sin mor och far. Och morfar. Morfar med sin bokhylla. Vi fick höra om hans väg till kriminallitteraturen. Blyton, och de svenska, Mankell, Edvardsson, Nesser, Marklund etc, men främst Sjöwall&Wahlöö. Det är bara att jämföra titlarna Den vedervärdige mannen från Säffle och Den osynlige mannen från Salem. Han gav även sin kollega Leif G W Persson en eloge, att någon av hans böcker, nästan var i samma klass som det nämnda parets med sin dekalog om ett brott.

    Det är bara att gratulera medlemmarna i Stallbackens Vänner att få så lysande föreläsare som Christoffer Carlsson och nu närmast de två på sin tid så kallade ”kraftkornen” från TV

_______

    Rusa hit, tag med vänner, det är en liten föreläsarguldgruva på Stallbacken och Duvslaget.

Klicka på länken nedan!

Forum Edsvik2013_2_fi

Stallbackens vänner håller kursen

Föreningens vårkonferens hade plats för flera

Är projekt EDSVIK uttjatat?

Engagemanget för EDSVIK konsthall
Vår förening har nära kontakt med föreningen EDSVIK konstvänner. Vi lyssnar också till vad folkvalda och tjänstemän säger. De betonar konsthallens roll som ”nav” i den pågående nysatsningen på hela området i vilket Stallbackens vänner instämmer.

På senare år har flera konsthallar uppförts i Storstockholmsområdet. De som fått mest uppmärksamhet senaste året är ”Artipelag” på Värmdö och ”Sven-Harrys”, den nya konsthallen i Vasaparken Stockholm. Konkurrensen om publiken är hård.

Med den ekonomi EDSVIK konsthall har idag, kan man inte möta konkurrensen med ”de bästa”. Ska konsthallarna vara ”nav” för att nå det uppsatta målet, måste konsthallen i varje fall då och då ”vara bäst”. Det hävdade Ricardo Donoso, konsthallens ledare och entreprenör. En uppfattning som Stallbackens vänner delar.

Kommunens insatser
Sollentuna kommun har ett  ekonomiskt engagemang i konsthallen redan idag. Ett stöd som gör att verksamheten går runt på marginalen. Alla större satsningar måste finansieras med andra pengar. Det som står till buds är sponsring, kommunala punktinsatser, ännu effektivare information/reklam och utnyttjande av sociala medier.

Ricardo uttalade vid vårkonferensen sin uppskattning för den ekonomiska grundtrygghet kommunens insatser ger. Hans och Lennart Högmans förslag är att kommunen, för att nå de uppsatta målen och möjligheten att verkligen kunna vara ”nav” i utveckling av EDSVIK minst en gång om året står som ekonomisk garant för en verkligt ”het” utställning.

Vi jobbar på att själva kunna intressera sponsorer att ställa sig bakom ett sådant arrangemang. Det skulle ge två lysande höjdpunkter per år och effektivt arbeta in EDSVIK konsthall och få nya grupper att upptäcka EDSVIK, sade Ricardo Donoso.

Stallbackens Vänner uttalade stöd för förslaget. Hur Magnus Ramstrand (KD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden funderar i sammanhanget vet vi inte ännu.

Annat från vårkonferensen

Projektledaren Anna Franzén försökte sälja in budskapet: ”Det är massor på gång”. Det stämmer nog, men viss irritation kom i dagen i och med konstaterandet att ännu en vinter passerat med mörklagda och ishala gångvägar. Att den aviserade uteplatsen bortom Stallet, med utsikt över Edsviken blir klar till sommaren 2013, mottogs med stor glädje.

Magnus Ramstrand, (KD) ordförande i kultur- och fritidsnämnden  menade att föreningen genom tidningen forumEDSVIKs ledare och även på redaktionell plats gnällt för mycket. Det kan bero på bristande kommunikation med den gemensamma arbetsgruppen eller på att spännande nyheter och diskussioner inom gruppen inte nått denne redaktör.

”Ny” idé

Konstnären, skulptören och Sollentunabon Leif Bolter /bilden till vänster/ trollade fram en för många okänd modell till en amfiteaterinspirerad samlingsplats nedanför utsiktsberget.

”Möjligheternas Plats” integrerar i verkligheten

Den 24 februari hade programgruppen satsat på integration. Det blev en stor framgång i det lilla formatet. En taggad trio från nystartade föreningen ”Möjligheternas Plats” presenterade sig för en begränsad med vartefter presentationen pågick allt mer entusiastisk skara Stallbacks-vänner

1. -OK, jag var skeptisk, säger Mohammed som tillsammans med Kowsar Aden och Tanvir Hussain tog Malmvägen till EDSVIK den här kvällen. Men, fortsätter Mohammed, det här var ju totalrätt. Precis så här ska det gå till. Jag tycker vi ska kalla till nya, gemensamma möten så snart som möjligt. Vi har hittat något bra som fungerar!

I DUVSLAGET fanns den här kvällen inga gränser. Fördomar lyftes fram i ljuset och sprack – som troll i soluppgången. Karl-Erik Eriksson, sammankallande i redaktionsrådet och medlem i styrelsen rekryterade snabbt nya tidningsutdelare.

Denne redaktör hade av ännu okänd anledning bibringats uppfattningen (eller hittat på själv) att 2013 av kommunen utsetts till ett ”Integrationens År”. Så tycks det inte vara. Däremot menar Magnus Ramstrand (KD), ordförande bl a i integrations- och kommunikationsberedningen, att integration är ett prioriterat område 2013 och 2014. forumEDSVIK /tidning och webb/ kommer att medverka i alla sammanhang där praktiska och resultatinriktade integrationsinsatser görs.