Vad händer / har hänt?!

Senaste nytt i  Striden om Duvslaget

Vi förlorar Duvslaget, och här finns ett antal citat från domen i Attunda Tingsrätt 2019-04-04:

”Föreningen har fått i huvudsak framgång med sitt käromål avseende rätt till ersättning för den förlust som uppkommit till följd av Kommunens obefogade uppsägning av hyresavtalet.”

Det finns inte något stöd i Nyttjandeavtalets lydelse för att Föreningen under nu angivna förhållanden varit skyldig att återuppbygga Duvslaget.”

”2 045 913 kr ska kommunen ersätta Stallbackens Vänner med.”

”Föreningen har styrkt att man hade en möjlighet att använda försäkringsersättningen (3 miljoner ) för annan verksamhet än återuppbyggandet av Duvslaget.”

”Föreningens långa engagemang för bevarande av Duvslaget och övriga byggnader på Stallbacken har sannolikt bidragit till att bevara de kulturella värden som finns i området. Det ska räknas Föreningen tillgodo. Det gäller särskilt som Kommunens redovisade planer för området framstår som vaga.”

”Föreningens finansiering av återuppbyggandet av Duvslaget talar entydigt för att Föreningens intresse väger avsevärt tyngre än Kommunens.

Det gäller särskilt som Kommunen, i samband med att hyresavtalet sades upp, inte erbjudit Föreningen någon ersättning för den förmögenhetsöverföring som skedde 2009 från Föreningen till Kommunen vid återuppbyggandet av Duvslaget. ”

”Ett sådant erbjudande hade kunnat kompensera Föreningen för den del av finansieringen av återuppbyggandet som inte kan anses konsumerat genom Föreningens nyttjande av Duvslaget efter branden fram till uppsägningen.”

”Föreningen ska ersätta Kommunen med …belopp, dvs. 158 700 kr.”

Text inom parenteser ovan utgör vårt eget förtydligande.

________________________
Kommunpolitikerna vill ta över all vår verksamhet.

Sollentuna kommun har, genom en uppsägningshandling för avflyttning från lokal, sagt upp Föreningen till avflyttning per den 30 juni 2017. Medlingsförhandling har utan resultat genomförts vid Hyresnämnden. Föreningen önskar till Kommunen förmedla följande information.

Föreningen avser inte överlämna den aktuella byggnaden till Kommunen, utan den kommer att tillsvidare bli kvar i Föreningens besittning. Föreningens klara uppfattning är att man äger bättre rätt till byggnaden. Föreningen lade under 90-talet ned ett omfattande om- och tillbyggnadsarbeten på byggnaden, vilket kom att förändra den från ett fallfärdigt ruckel till ett nytt, gediget och fullt brukbart hus. Föreningen höll byggnaden fullt försäkrad och, på grund av att Föreningens nedlagda arbeten och kostnader erhållit ett ansenligt värde, föll en ersättning ut då byggnaden helt förstördes i branden 2009. Med, i allt väsentligt, denna ersättning kunde Föreningen uppföra den helt nya byggnad som nu finns på plats.

Föreningen har vid Attunda tingsrätt ingett en stämningsansökan med yrkande om att domstolen  fastställs att Föreningen äger bättre rätt till byggnaden. Samtidigt kommer yrkas att den överenskommelse, vilken först vid förhandlingen vid Hyresnämnden kommit till Föreningens styrelses kännedom, förklaras ogiltig då den inte träffats med person behörig att företräda och binda Föreningen. Ett förhållande som vidare Kommunen bort känna till.

__________________
20 april 2018

Ett av våra kommunalråd presenterar osanningar i lokaltidning om vårtalet 2017 och påstår att ”Nästan hela talet utnyttjades till att smutskasta kommunledningen”?

Här ser du vårtalet in extenso   -Döm själv hur sant det påståendet var!

Denna vår har varit märklig. I mars slogs det ena värmerekordet efter det andra i Sverige. En månad senare slogs det istället nya köldrekord. Och här står vi varje Valborg och huttrar och väntar på att värmen skall komma.
Vi är ju många äldre idag som minns hur vi fick lära in den ena psalmen efter den andra som barn. Vad jag minns av dessa psalmer är några lösryckta rader som följt mig genom åren och präglar min syn på vårens längtan efter sommaren… exempelvis orden
I denna ljuva sommartid

Gå ut, min själ, och gläd dig …
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Som den unga björk i skogen
växer frisk i sommarregn

Det är väl den värme och sommar, den förnyelse och pånyttfödelse, som

vi längtar efter och om vi har tur, den glädje den medför.
På samma sätt har Stallbackens Vänner årligen sett fram emot att få arrangera valborgsmässofirandet här på Stallbacken. Men nu vill moderatkommunen Sollentuna avsluta denna tradition. De vill själva ta över eller som det heter på partispråk, socialisera så mycket verksamhet som möjligt. Ingen förstår moderatkommunens avsikter trots att de haft över ett år på sig att forma framtiden för Stallbacken.
Eller som en nittiofyraårig gentleman med kristallklar stämma och tanke uttryckte det: ”Jag har lärt mig genom livet att när politiker och byråkrater tar över blir allt sämre, framför allt kvaliteten Jag som gammal moderat förstår dem inte, är det girigheten att få mer makt som gör att de vill kommunalisera och ta över verksamheter, för det kan knappast vara ideologin.”
Vi är framför allt tre som jobbat just ideellt och som är entusiaster och eldsjälar: Jan R Nilsson som sköter uthyrningen och skötseln av Duvslaget, vilket medför 125 000 kronor till sollentunakulturen. Jan R är även ansvarig för valborgsmässofirandet. Anders Pettersson och jag, skriver och utformar tidningen forum Edsvik, den kulturella skriftserien om konstnärer och kulturpersonligheter och texterna till hemsidan mm. Ofta bidrar vi med medel ur egen ficka.
Här står Idealitet mot girighet och maktbegär. Det är bara att välja vilket ni föredrar nästa år, då det är valår.
Vi hoppas alla att vi får in lust och fägring i politiken och att politikerna växer friska i sommarregn. Fan trot.
Men vi måste ha en ny vår i Sollentuna, en förnyelse och pånyttfödelse i ett friskare Sollentuna som kan slå ut i full blom. Men då måste Kung Augias stall rensas.
Då, mina vänner, kommer vi i Sollentuna att känna att det är vår, med en dröm om sommar. Hoppet är ju det sista som överger oss.
Glid ut en tidig sommarmorgon med båten i Edsviken, då vattnet är spegelblankt och det porlar om stäven. Då glömmer man de tillkortakommanden som finns i kommunen.

Låt oss sluta med att utbringa ett fyrfaldigt leve för våren och för en framtida vår för Sollentuna, byggd på kunskap och kompetens.
Ett fyrfaldigt leve för våren, den leve, Hurra Hurra Hurra Hurra.

Vårtalet hölls av Lennart Högman

_______________

Kommunpolitikerna bestämde att kommunen skulle vägra delta i Hyresnämndens möte den 6 april.

—Fick ge med sig när nämndens ordförande ringde!

men fortsatte att vägra alla medlingsförsök från ordföranden såsom uppskov med avflyttning, mm under mötet.
___________________

Här kommer vi att lägga in insändare och reaktioner på Magnus Ramstrands (kd) Henrik Thunes (m) och Anna-Lena Johanssons (l) uppsägning av vår lokal Duvslaget allt eftersom de inträffar.

Viisollentuna april 2017:

Striden om Duvslaget

Vem äger egentligen byggnaden Duvslaget? Sollentuna kommun eller den ideella föreningen Stallbackens vänner som hyrt den under många år och betalade för att bygga upp den efter en brand? Nu har frågan blivit till en tvist i hyresnämnden.

  • Publicerad 09:55, 13 apr 2017

Stallbackens vänner har sedan hyrt ut huset för fester och tillställningar. Pengarna för uthyrningen – ungefär 100 000 kronor per år – har slussats vidare till konsthallen, MC Collection, olika kulturstipendier, kulturskrifter och till det årliga valborgsfirandet.

Men efter 25 år blev det i somras i fjol känt att kommunen valde att inte förnya föreningens nyttjanderättsavtal. Det blev Magnus Ramstrand (KD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, som fick förklara kommunens inställning.

Han tog upp att lokalen upplevdes som stängd och tillbommad under veckorna och att Stallbackens vänner inte anordnade föreläsningar där som det var överenskommet.

Men han nämnde även att kommunen ville ha ”rådighet” över lokalen med tanke på planerna för att utveckla Edsvikenområdet.
Stallbacken Vänner köpte inte argumenten. Och man valde att även agera rättsligt genom att vända sig till hyresnämnden, den domstol som avgör tvister mellan hyresgäster och hyresvärdar.
Handlingarna hos nämnden avslöjar en faktor som kan visa sig vara ett trumfkort för föreningen.

2009 brann Duvslaget ned till grunden. Men Stallbackens vänner hade tagit ut en försäkring. Pengarna från den, tre miljoner kronor, bekostade större delen av uppbyggnaden av det nya Duvslaget. Det är själva huvudpunkten i föreningens argument att det i själva verket är man själva som äger byggnaden.

Kommunen sköt dock till en halv miljon för att få en högre standard på det nya huset. Och man har inga avsikter på att ge föreningen rätt i den äger Duvslaget.

I en egen inlaga till hyresnämnden, från den 29 november, pekar man på ett avtal från 2009. Det ingicks mellan mellan kommunen och föreningens dåvarande vice ordförande.

Enligt avtalet skulle återuppförandet av Duvslaget mycket riktigt bekostas av föreningens försäkring. Men kommunen åtog sig att betala föreningens självrisk. Och avtalet är mycket tydligt med att den nya byggnaden ”till fullo träder i den nedbrunna byggnadens ställe”. Äganderätten skulle alltså ligga hos Sollentuna kommun och ingen annan.

I januari i år kom svaret från Stallbackens Vänner och ordföranden Jan R Nilsson. Den springande punkten är enligt Nilsson – som först påpekar att varken han själv eller någon i den nuvarande styrelsen kände till avtalet från 2009 – att den förre vice ordföranden inte hade rätt att ingå avtal med kommunen.

Ett beslut som detta hade behövt klubbas först på en årsstämma eller extra stämma, som sedan hade krävt ett särskilt styrelsebeslut. Inget av detta skedde, och kommunen borde ha insett att den dåvarande vice ordföranden inte var berättigad att ingå avtalet om vem som skulle äga Duvslaget.

I en kort kommentar till Vi i Sollentuna säger idag Henrik Thunes (M), kommunstyrelsen ordförande:

– Kommunen och Stallbacken vänner har skilda uppfattning om fastigheten Duvslaget. Det innebär att det kommer att bli en rättsprocess. Vi tycks stå långt från varandra.

Jan R Nilsson å sin sida kommenterar på följande sätt:

– Om kommunen insisterar på att stjäla de här miljonerna från oss, då går vi vidare.
_________________________________________________

 

Hr Ramstrands nya infallsvinkel för beslag av nya Duvslaget.

Ska man få svar från hr Ramstrand (Kd) ska man ha en insändare i en lokaltidning, för då tar det bara 7 dagar innan man får respons. Något som kan ta åratal om man skriver ett brev som sänds till kommunen. Skulle någon ha fräckheten att efter 3 år påpeka att man saknar svar, ja, då blir det en utskällning från hr Ramstrands sida. Brevet jag åsyftar skickades december 2013 från Edsviks Konstvänner och Stallbackens Vänner, undertecknade av de två dåvarande ordförandena och efterlyste bättre belysning, bättre sandning och plogning vintertid på Stallbacken, för att Konsthallen och Duvslaget skulle kunna användas bättre under den mörka delen av året. Senast i mars 2016 lovades vi personligen ett svar av hr Ramstrand, men något sådant har inte kommit än (161020). Inte heller några åtgärder, vilket är det viktigaste, speciellt för de något äldre som vill besöka Stallbacken under vinterhalvåret och då vill kunna gå utan att halka eller ramla i groparna på vägen dit på grund av undermålig beläggning, dito belysning eller dito halkbekämpning.

”Vi värnar om kulturen” skriver hr Ramstrand.
”Värnandet” ligger 2014 för Sollentuna kommuns del på plats 278 bland Sveriges kommuner (där plats 290 är sämst) och inte blir det bättre när hr Ramstrand vill lägga beslag på Duvslaget som genererar 100.000:- årligen till Sollentunakulturen.
2015 har Sollentuna halkat ytterligare närmare sistaplatsen (290).
Nämligen plats 282! Nu finns det bara 8 kommuner som ger mindre till kulturen i Sverige.
Det är intressant när vi får veta hur mycket kommunen satsar på kulturen i Sollentuna och på vad, men man kan inte komma ifrån att ska Sollentuna komma i nivå med vad Nacka kommun satsar i kultur per innevånare så måste kulturbudgeten vara 46 miljoner!! högre än nu i Sollentuna!

Ingenting kan vara mera osant!
Stallbackens Vänner började för över 30 år sedan att bygga om det gamla grishuset till en föreningsmöteslokal. Den brann sedan ner 2009 och Stallbacken Vänner lät återigen bygga upp Duvslaget. Det är Stallbackens Vänner som betalt fakturorna ( ca 3 miljoner SEK ) som kommit från byggaren som rensade efter branden och byggde upp nya huset.
Om kommunen hade önskat så kunde man själva byggt upp huset för egna pengar
och då hade Stallbackens Vänner kunnat skaffa en ny lokal med hjälp av pengarna som kom från försäkringsbolaget till Stallbackens Vänner.
Vi hade ingen skyldighet att bygga nytt grishus eller föreningslokal åt kommunen som ju har en egen försäkring som kunde ha utnyttjats om kommunen velat äga det nya huset.
Hr Ramstrands nya infallsvinkel, som han kallar ”fakta” är att huset är uppfört av ett försäkringsbolag efter branden för några år sedan.
Vem mer har hört talas om ett försäkringsbolag som köper en ny bil åt dig när du fått din bil stulen eller uppeldad.   -Eller som i det här fallet bygger ett nytt hus åt dig när det gamla brunnit ned?

Nej just det. Försäkringsbolaget ersätter dig (försäkringstagaren) för skadan som drabbat dig. Antingen du vill skaffa en ny bil eller inte så får du ett belopp som ersätter det beräknade värdet på förlusten du gjort pga stölden t ex. Det är ytterst märkligt om en medlem i Sollentuna kommunstyrelse, som årligen hanterar ca 5 miljarder av våra skattepengar inte skulle känna till dessa fundamentala regler utifrån hur försäkringar fungerar. Eller?

Nej, sanningen är naturligtvis att läsaren ska luras tro att det inte är från föreningen Stallbackens Vänner som hr Ramstrand ska ta Duvslaget, som vi betalade 3 miljoner för att bygga upp, utan det är från ett anonymt försäkringsbolag som det ska tas. Som om det skulle vara mera acceptabelt?

Jan R Nilsson

Ordf Stallbacken Vänner
____________________________

Vad händer i det moderata och tidigare trivsamma Sollentuna?

Seniorgymnastiken tas bort trots att all läkarexpertis förordar denna och att den medför lägre sjukhuskostnader. Koloniområden läggs ned. En sysselsättning för många som skapar både ro för själen och är estetiskt tilltalande. Och nu kastar kommunen ut idealisterna i Stallbackens Vänner från Duvslaget för att kommunen vill kommunalisera verksamheten, trots att de nuvarande aktiviteterna inte belastar kommunen med en krona, tvärtom. Sollentuna kommuns kyrkorepresentanter resor näst flitigast i Sverige för att utbildas utomlands. Nog går det lika bra att få utbildningen i vårt eget land. En omskrivning för nöjesresor. En parallell. Gymnasienämnden for förr till Canada och Nya Zeeland för att se hur utbildningen var där, när den bästa fanns strax intill – i Finland. Men det var ju inte så intressant ur nöjessynpunkt. Och Sollentuna kommun ligger på 278 plats bland 290 kommuner när det gäller satsning på kultur.

Sollentuna som har så mycket gratis. Närheten till hela Stockholms enorma utbud, Edsvikens vatten, Järvafältets lantlighet och för oss som flyger ett par gånger i veckan, närheten till Arlanda. Borde vi då inte ha råd i den moderata och rika kommunen Sollentuna att ha råd med både humana och lekamliga verksamheter.

ME Lindström

” Det verkar lite oförståndigt och lite fräckt av kommunen att åberopa likabehandlingsprincipen

som bl.a. innefattar att kommunen i bidragshänseende ska behandla alla kommunala medborgare jämlikt. Föreningen Stallbackens Vänner, som arbetar ideellt dvs bidrar med ideella för kommunen kostnadsfria krafter har renoverat och efter en brand återuppbyggt byggnaden Duvslaget samt därutöver har föreningen verkat för det kulturella livet på Edsvik genom olika arrangemang och ekonomiskt stöd till kulturell verksamhet.
Sollentunaborna kan glatt minnas alla Valborgmässoafton varje år som en trevlig tradition. Vad skulle det inte kosta kommunen att i 25 år driva och sköta det kulturella livet på Edsvik ! Det som vi alla behöver och som är en kär och fin del av livet i Sollentuna. Stallbackens Vänner har genom sin verksamhet gett kommunen ekonomiskt bidrag i 25 år och är värd en förlängning av sin tid som hyresgäst hos kommunen och en självklar ideell kraft på Edsvik. ”
Hälsningar
Inger E

Ramstrand (KD) ogillar uppenbart ideellt arbete

Magnus Ramstrand (KD) försöker på alla sätt misstänkliggöra Stallbackens Vänners verksamhet. Med avundsjukans hjälp försöker han svartmåla de kulturella satsningar föreningen ständigt bedriver.    Ramstrand skriver: ”Pengar som man säger går till kulturen i kommunen. Vi i nämnden har inte sett hur dessa pengar fördelas.”
    Det här är en infernaliskt elak insinuation och lögn från kristdemokraten Ramstrand. Han vet mycket väl att Stallbackens Vänner gör följande:

– sponsrar årligen Musikhögskolan på slottet med musikstipendier på 5 000 kr.

– sponsrar årligen Konstskolan m 2 x 5 000 kr i stipendier.

– delar ut ett litterärt stipendium LH-priset på 10 000 kr tillsammans med Veidekke.

-sponsrar Valborgsmässofirandet, inkl Sollentunakören och Folkdansgillet. 1200 pers.

– har 5-6 öppna gratis föreläsningar av författare, konstnärer per termin.

– ger ut 3- 4 nummer av forum Edsvik, 5000 ex. som speglar kulturen på Stallbacken och i snitt gör reklam för konsthallen och MC Ccollection med fem till sex sidor i varje nummer.

– ger ut en skriftserie om Sollentunas historia, konst och litteratur. Hittills tre skrifter.

   Detta kostar mer än 100 000 kronor om året.

Till detta hör att tre personer i Stallbackens Vänner (två är pensionärer) lägger ner mellan 50-60 timmar i veckan på denna verksamhet utan att ta ut ett öre i ersättning. Skulle dessa tre tillsammans ha samma årslön som hr Ramstrand, vilken vi kommuninvånare betalar, hade föreningen årligen gått med ett underskott på 650 0000 kronor!
En viktig information är att Stallbackens Vänner inte tar ut en krona i föreningsstöd från kommunen och därför inte har någon redovisningsskyldighet till hr Ramstrand.
Vid förfrågan hos kommunen fick styrelsen för Stallbackens Vänner veta att det var ordf. i kultur- och fritidsnämnden Magnus Ramstrand personligen, som tagit initiativ till delgivningen. Till tidningarna meddelade Ramstrand att en enig nämnd stod bakom beslutet om att avhysa Stallbackens Vänner.

Märkligt, mycket märkligt. 31 maj kom delgivningen. Nämnden tog beslut 15 juni!

När det gamla svinhuset brann ner byggdes det nya Duvslaget upp med Stallbackens Vänners försäkringspengar, eftersom föreningen kunde visa på allt arbete som gjort svinhuset till en föreningslokal med ett värde på 3 mkr.

Det nya huset hade inte byggts upp om inte föreningen Stallbackens Vänner betalt in sina premier. Kommunen hade kunnat använda sin egen försäkring, men gjorde det inte. Självrisken var väl för hög.

Stallbackens Vänner betalade närmare 85 % av den totala kostnaden, 3 miljoner kronor, till byggbolaget för uppbyggnaden.
    Vems är då huset? Med det nya huset finns inget avtal mellan Stallbackens Vänner och kommunen!
Ramstrand är ordförande i kultur- och fritidsnämnden. En kommun som 2015 hamnar på 278 plats av 290 kommuner när det gäller satsningar på kultur. Ramstrand påstår att vi i stockholmsregionen beroende på huvudstadens oöverträffade kulturutbud, hamnar långt ned i listan. Obs! Nacka kommun ligger på 37 plats och Vallentuna strax efter på 41 andra plats!
Ramstrand är dessutom ordförande i Brottsförebyggande rådet i Sollentuna, ett råd som skall styra kommunens övergripande insatser för ökad trygghet. Rikspolisen har kartlagt de 53 mest utsatta områdena i Sverige. Två av dem finns i Sollentuna. Vi ligger på platserna 19 (Tureberg) och 26 (Edsberg) där 1 är den mest utsatta platsen. Efter sommarens skjutningar i Sollentuna har ju inte de positionerna förbättrats.
Det är således inte underligt att många i kommunen tycker att Ramstrand helt förbrukat sitt förtroendekapital.

Lennart Högman

 

Nedan från Vi i Sollentuna 19/8

Det är märkligt att det gamla grishuset har blivit en huvudfråga för hr Ramstrand men nu förstår vi att han helt enkelt vill lägga beslag på huset som kostat Stallbackens Vänner 3 miljoner i utgifter att bygga upp, —- UTAN kompensation!

Ordf M Ramstrand (KD) bemöter Stallbackens Vänners synpunkter angående hans beslut att kasta ut oss från vår lokal Duvslaget. Han efterlyser en konstruktiv dialog. Vi kan anta att han själv då kanske vill föra en sådan -i framtiden. För särskilt konstruktivt är det inte att påstå att kommunen äger byggnaden, endast några få år efter att Stallbackens Vänner betalat ut nära 3 miljoner för återuppbyggnaden av Duvslaget. En nybyggnation vi inte på något sätt var skyldiga att göra!
Hr Ramstrand tycker också det är fel att vi får in pengar till Sollentunakulturen på den byggnad vi låtit uppföra. Man häpnar!

När vi skriver att det var hr Ramstrand som såg till att vi blev uppsagda så är det ett faktum att uppsägningen verkställdes med delgivningsman flera veckor före Kultur- & fritidsnämndens beslut i frågan.

Sedan förmedlar hr Ramstrand intrycket i intervjun att andra föreningar inte kan få låna Duvslaget och ingenting kan vara felaktigare! Konstruktivt – nej! Sanning –nej!

Hr Ramstrand påstår att Stallbackens Vänner ”åtagit sig att hålla fem föreläsningar /termin i Duvslaget” o inte fullföljde detta avtal längre, när sanningen är att sådan överenskommelse inte finns o föreläsningarna är flyttade för att hr Ramstrand inte ser till att det går att ta sig dit under vinterhalvåret pga  ishalka och dåligt belysning. Konstruktivt –nej. Sanning –nej.

Ingen i Kultur- & fritidsnämnden eller på kansliet vet vad man ska eller vill göra med Duvslaget trots att det i uppsägningen framgår att kommunen ska ha egen verksamhet där och man vetat i 25 år att avtalet löpte ut 2017. Eftersom en plan eller idé för kommunverksamheten där saknas helt, så uppfattar många med oss att det viktigaste för hr Ramstrand var att få ut oss från byggnaden för att kunna kommunalisera verksamheten. Oavsett om kommunen måste betala 3 eller 8 miljoner till Stallbackens Vänner för det.

Borde det inte funnits tid att diskutera och utreda möjligheter o konsekvenser de senaste 4 åren t ex med den egna kanslipersonalen?
Inom de verksamheter där jag har verkat så brukade vi analysera alternativa möjligheter och konsekvenser av olika handlingsalternativ före beslut i viktiga frågor utan externa konsulter och vi försökte aldrig att orättmätigt berika oss på våra samarbetspartners.

Vi har inte erbjudits någon annan lokal av hr Ramstrand så vi måste tyvärr räkna med att vi inte varken har lokal eller intäkter (utöver medlemsavgifter) att röra oss med efter den 1/7 2017. Detta medför att stipendier, valborgsmässofirande, stöd till all annan kultur på Stallbacken nu minskar med ca 100.000:- årligen.
Som (nästan) alla i Sollentuna vet vid det här laget, så behövs ju varenda krona av dessa till kulturen här.

Ska de som jobbar ideellt med kulturen i Sollentuna berika kommunens kassa eller borde kommunen försöka kämpa sig uppåt från plats 282 bland Sveriges kommuner med att öka pengaströmmen åt andra hållet?

Jan R Nilsson
________________

Nedan en insändare i Vi i Sollentuna 2/7 – 8/7

”Varför kommunalisera en väl fungerande föreningsverksamhet?”

”Att vänsterpolitiker helst vill ha allt i egen regi förvånar ingen. För mig framstår det dock som totalt obegripligt att våra kommunpolitiker i alliansen aktivt arbetar för att kommunalisera denna väl fungerande och föreningsdrivna verksamhet som dessutom inte kostar kommuninnevånarna eller föreningslivet en enda krona, varken i drift eller för att låna lokalerna. …”
mera:         http://www.stockholmdirekt.se/viisollentuna/tidningsarkiv/

Vi blev uppsagda på Magnus Ramstrands (KD) initiativ i slutet på maj 2016.

Han vill helt enkelt lägga beslag på nya Duvslaget som 2009 – 2010 kostade Stallbackens Vänner 3 miljoner i utgifter att bygga upp!

Anledning till att hyresförlängning vägras är att kommunen ska bedriva egen verksamhet där. Men det finns ingen plan hos kommunen vilken typ av verksamhet som kommunen ska bedriva där!

Man har heller inga planer på att ersätta oss med en enda krona för byggnaden trots att den inte skulle ha funnits idag om det inte var för att vi återuppbyggde den!!

uppsägn

19 maj i Församlingshuset

berig
Ordföranden Jan R Nilsson ser beundrande på gästföreläsaren Birgitta Forsberg, som berättade om de tio miljardärer som hon intervjuat bl a Niklas Zennström och Christer Gardell.

Så olika bakgrund, så olika till sätt, men med ett mål – att tjäna pengar

DN-journalisten Birgitta Forsberg underhöll och informerade om tio av sina intervjuobjekt – de av henne och förlaget utvalda miljardärerna. Hon berättade på ett engagerande sätt om varför männen, just det, bara män, hade lyckats skapa en miljard-förmögenhet.

DSC_0015
Birgitta Forsberg är ekonomireporter på Dagen Nyheter. Birgitta har mottagit priset ”Årets journalist” både 2005 och 2014. Hon har gett ut ”Svenska miljardärer” (Lind & Co 2012) samt ”Fritt fall – spelet om Swedbank” (Ekerlids Förlag, 2010).

Hon berättade om Gustaf Douglas, Sven-Olof Johansson, Mats Qviberg, Erik Penser, Bengt Ågerup, Robert Andréen, Torsten Jansson och Ayad Al Saffar. Om deras olika personligheter och intressen. De hade ett mål i livet – att bli ekonomiskt oberoende. Och när de blivit det fortsatte det av bara farten. Att alla var mycket självupptagna förstod publiken mycket snabbt.

Gustaf Douglas hade initialt sina slott och herresäten men inga pengar att tala om, Niklas Zennström är en mycket skicklig seglare och Christer Gardell strävade efter en sak och det var att bli ordförande i Svenska Tennisförbundet. Torsten Jansson var inte längre miljardär. Hans aktiestock hade krympt rejält. Robert Andréen ville gärna umgås med kungen, medan Sven-Olof Johansson undvek den sortens bekanta. Birgitta hade gråtit ihop med Ayad Al Saffar, när han talade om sin rädsla vid besöken i Libanon.

Många nya intresserade hade sökt sig till föreläsningen. Det här blev verkligen en fin final på vårsäsongens föreläsningar.

_______________________________

Valborgsmässofirande 2016

valborg1

Så firades Valborg på Stallbacken

Sång, musik, dans, tal och flammande eld präglade Valborgsfirandet i regi av Stallbackens Vänner. I år tillkom utdelning av både konst- och musikstipendier till unga lovande konstnärer och musiker.

Eldsjälen, det passar väl i det här sammanhanget, ordföranden i Stallbackens Vänner hade mer eller mindre själv organiserat hela Valborgsfirandet. Jan R Nilsson, som han heter, hade samlat in grenar till ett tjusigt bål. Han såg till att det såldes saft, kaffe och bullar. Och till dem som var hungriga även varm korv med bröd. Han hade dessutom sett till att de minsta kunde rida på en ponny. Själv inledde han Valborgsfirandet med att gå igenom programmet och pekade på det som var nytt för året: Sollentunakören bestod enbart av kvinnor med en entusiastisk körledare, kvinna förstås. Stallbackens Vänner har utvidgat sitt stöd till kulturen genom att nu ha litteraturpris, konststipendium och det senaste även ett musikstipendium. Och att Stallbackens Vänner gett ut ytterligare en skrift i sin serie. Denna gång en skrift om ”Sollentunakonstnärer – Från August Malmström till Ellen Cronholm.”

S-kostn
Den nya skriften ”Sollentunakonstnärer”

jr
Ordföranden ser spänd ut inför Valborgsmässofirandet

kör
Kören bestod av idel ädla kvinnor

konstprist
Ordföranden delar ut konststipendierna till Sandra Holm resp. Michelle Nafar

konstpris
Ordföranden delar ut musikstipendiet till Kristina Winiarski

leh
Lennart Högman talar till folket

elddansSollentuna Folkdansgille dansar Elddans

folkOch det var fullt med folk

valborgseld
_
______________________

”Från idyll till kaos”, 14 april 2016

 andersSFörre chefen för finansinspektionen Anders Sahlén berättade den 14:de april om vad som hände efter den så kallade novemberrevolutionen med svensk ekonomi. Han gjorde en rapsodisk genomgång från 1955 till 1995 på ett faktamässigt men pedagogiskt och lättillgängligt sätt.

Det som kunde betraktas som idyll var att inga finansbolag gick i konkurs förrän på nittiotalet. Utlåningen var på den gamla goda tiden reglerad och inga risker togs som kunde förändra finansbolagens ställning.
Novemberrevolutionen är enligt Wikipedia det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden den 21 november 1985. Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.     Nationalekonomen Lars Jonung har skrivit om novemberrevolutionen: ”Detta är den s.k novemberrevolutionen som markerar den mest genomgripande omläggningen av Riksbankens penningpolitiska strategi under hela efterkrigstiden.”.
Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen.     Finansminister Kjell Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer.
Avregleringen följdes av en mycket kraftig ökning av bankernas utlåning. Detta anses, av vissa, vara en stor bidragande orsak till den fastighetsbubbla och ekonomiska överhettning som uppstod under slutet av 1980-talet.   Avregleringen har ibland beskrivits som ett misstag som starkt bidrog till den höga arbetslöshet och ekonomiska kris som Sverige gick igenom i början av 1990-talet.
Ingvar Carlsson kritiserar i sin självbiografi Kjell Olof Feldt för att denne inte på ett rakt sätt informerade dåvarande statsminister Olof Palme om vad Riksbanken planerade att göra. I boken beskriver han avregleringen som genomförd under största sekretess av i första hand finansminister Kjell Olof Feldt, ordföranden i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis.

Om detta berättade Anders Sahlén på ett inlevelsefullt sätt. Vi måste komma ihåg att Anders Sahlén är nationalekonom, varit verksam vid Sveriges riksbank 1973–1990, den senare tiden som vice riksbankschef. Han var 1990-1991 chef för Bankinspektionen, 1991–1993 chef för Finansinspektionen och därefter 1994–1996 minister vid Sveriges ambassad i Washington.
För att i korthet berätta hur krisen för bankerna i början på nittiotalet löstes pekade Anders Sahlén på ett par punkter. Man måste ha pengar för att kunna lösa en sådan situation. Alltså staten måste ingripa. Vilkas pengar skulle i första hand räddas? Kundernas alltså låntagarnas och insättarnas medel. Ägarna skulle drabbas.

AndersS_Dia

Med så här enkla och pedagogiska blad – 16 stycken – delgav Anders Sahlén besökarna information. Det här bladet pekar på bland annat att tillsynen var splittrad tidigare med sekretess mellan myndigheterna. Alltså kunde inte en myndighet informera en annan om de upptäckte falsarier i något finansbolag.

____________________________________

anne

Författaren Anne Liljeroth på besök 25/2 hos Stallbackens Vänner

Alex och Gabriella är varandras allt – men också varandras motsatser. Han kom till Sverige som vuxen, hon är född här. Han är nästan femtio, hon har ännu inte fyllt trettio. När flyktingförläggningen där Alex arbetar plötsligt ska säljas kommer han i kontakt med Gabriellas mor, tillika biskop i staden. Hon är intresserad av att driva verksamheten vidare i kyrkans regi, men Alex brottas med Gabriellas mycket infekterade relation till modern. Sviker han Gabriella om han samarbetar med hennes mor? Riskerar han kärleken? Gabriella ser hellre att entreprenören Anders Månsson, en man med ett inte helt skrupelfritt förflutet, tar över. Ovetande om varandras planer kämpar de på varsitt håll, mot olika mål. kärlek och om viljan att göra gott.  Det är handlingen i Liljeroths tredje roman: ”på andra sidan gatan,” som utkommer 15 mars.

Anne Liljeroth är född 1963, uppvuxen på landet, utanför Skara. Hon bor numera i Bromma
Gift och två barn. Javisst, ni som undrar, hon är släkt med både förra kulturministern och förre fullmäktigeordföranden i Sollentuna.
Anne Liljeroth berättade om sina tre romaner, hur de kom till och om hur hon sökte och skaffad e sig underlag. En berättare som kommer att tala om sig mer och mer.

bok

___

Stolarna räckte inte till alla besökare när Grönköpings utsände Ulf Aspenberg kom på besök 21 januari 2016!UlfA

Skribenten och förre bankdirektören Ulf Aspenberg berättade om sitt Grönköping som Grönköpings Veckoblad skildrar en gång i månaden. Till skillnad från all annan press är Grönköpings Veckoblad mycket positiva till allting. I synnerhet makthavarna återges på allra trevligaste sätt. Men det är framför de grodor de framställer som betraktas på ett nytt och fängslande sätt. Grönköping finns överallt och ingenstans. Kanske känner man igen den lilla staden Hjo vid Vättern. Där finns flera Grönköpingsbegrepp. Om de olika makthavarna och förre förrädaren Peterzohn berättades ingående.

Nästa månadsnummer med all säkerhet att handla om ”Kommunal”.  Välvilligt kommer damerna Wallström och Nordström att behandlas med de olika turer vi mött i media den senaste tiden. Men Grönköpings Veckoblad kommer att se det positiva och än mer gyckla med huvudpersonerna i dramat.

Alltså. Ett härligt möte och en riktig fullträff både när det gäller publiktillströmningen, föredragshållarens framförande och ämnets innehåll. Ännu en fjäder i hatten för ordföranden Jan R Nilsson.

saml

GV

Lennart Högman

______________________________

forum-EDSVIK-nr-3-2015

Peka med din markör längst ner inom ramen på sidan så ser du att man kan bläddra i forumEdsvik!

3 december 2015

119
kom Maria Larsson, professor, Psykologiska institutionen, Stockholms Universitet   och berättade  ”Om att minnas och att glömma”

 Hon har särskilt intresserat sig för luktsinnets kognitiva aspekter. Studerat hur vi minns och representerar lukter och hur våra luktminnen förändras över tid.

45-åriga Maria Larsson är född och uppvuxen i Sundsvall, men bor och arbetar sedan många år i Stockholm. Vägen till professorsposten är en lång historia. Hon har en fil kand i psykologi i grunden, men hon har aldrig haft någon längtan att jobba som psykolog med patienter i terapisammanhang. Hon vill forska, och det har hon ägnat sig åt i nästan 20 år.

– Jag tog mina första stapplande steg när jag blev forskningsassistent 1989. Då höll vi på med hur minnet påverkas av demenssjukdomar och åldrande.

Forskarna upptäckte att förmågan att uppfatta lukter försvinner hos personer som drabbas av alzheimer.

 ______________________

Bättre än så här kan inte en föreläsning bli!

Agneta Lundström borde de flesta sollentunabor ha lyssnat till den 12 november.

Agneta Lundstr

Det skulle handla om Alf Henrikson från Huskvarna, författaren, poeten, översättaren, journalisten men framför allt dagsversmakaren. Henrikson var under en stor del av 1900-talet en ledande folkbildare och populärvetenskaplig författare med särskilt intresse för historia med kulturhistorisk inriktning.

På scenen denna kväll, en äldre bildad dam som varit docent i arkeologi, som gycklade med sig själv, även kroppsligt. Under en försvinnande kort timma underhöll hon publiken på ett alldeles lysande sätt genom en ganska lågmäld men ytterst klar tolkning av Alf Henriksons dagsverser och hur man kunde nyttja dem som inslag i sina föreläsningar eller anföranden inför sin personal. Ett mycket kort exempel:

Retar du upp dig på ting som är små,
så är du väl själv inte större än så.

 Agneta Lundström blandade och gav. Ena stunden handlade det om Henrikson. Nästa om henne själv som överintendent på Husgerådskammaren. Hon hade med andra ord varit ansvarig för de tio kungliga slottens lösa inredning samt Skattkammaren, Bernadottebiblioteket och Museum Tre Kronor. Tidigare hade hon varit chef för de maritima museerna som Sjöhistoriska-, Vasamuseet och marinmuseet i Karlskrona.

Dagen idag är en märkvärdig sak
Tänk, evighet fram och evighet bak.

Hennes numera avlidne man hade också varit arkeolog. De verkade på Helgö, föregångaren till Birka och där hade hennes man funnit bl a en irländskkräkla från 700-talet och en indiskBuddastaty från 500-talet. En sån man måste man gifta sig med, som hittar en Buddhastaty från 500-talet på en ö i Mälaren. Agneta Lundström berättade om hans översättargärning. Han skrev bland annat librettot till Trollflöjten.

November
Olust står målad i dragen.
Man håller sig lätt för skratt.
Piggnar man till frampå dagen
så är det redan natt.

Hon berättade om Alf Henriksons boksamling – 2500 böcker som täckte 70 hyllmeter. De skulle säljas efter att ha funnits på biblioteket i Huskvarna i 20 år. Samlingen som inrymts i bibliotekets källarsal fick inte plats när biblioteket skulle flytta till nya lokaler. Och som Lundström sa: Det är väl bättre att de som gillar Alf Henriksson får köpa och läsa hans böcker än att de bara samlar damm eller kanske bara så småningom försvinner. Underförstått, som så mycket annat gör.

Se detta var ett härligt möte. Agneta Lundström är välkommen igen. Hyr en stor sal som Amorinasalen, gör reklam för en afton med Agneta Lundström och Alf Henrikson och det blir utsålt.

Varför inte gå med i Alf Henrikson-sällskapet www.alfhenrikson.se

Vad hade nu denna lysande föreläsare och underhållare för gener? Jo, pappan var Birger Nerman arkeolog, professor och chef för Historiska museet. Hans tvillingbror var Einar Nerman konstnär, internationellt känd för sina artistkarikatyrer, men hans mest spridda verk är Solstickepojken. Ännu en broder till Birger bör nämnas, Ture Nerman, journalist, radikal politiker, antimilitarist och poet. Hans mest kända verk är den av Lillebror Söderlundh tonsatta dikten ”Den vackraste visan om kärleken”. Och politiska dikter som påminner lite om Henriksons dagsverser. Men intensivare.

Mer behöver inte sägas om Agneta Lundström och Alf Henrikson.

Den vilsamma friden käraste vän inte är det precis något fel på den. Men se lyckan, när allting kommer omkring består i att uträtta saker och ting.

 ________________________

Fil dr Stefan Holgersson berättade den 29 oktober om ”Polisen som doktorerade”

 En-polis-med-civilkurage-och-ryggrad-2

 (Om du placerar din muspekare inom ramen ovan kan du bläddra i dokumentets alla sidor genom att trycka på pilen upp/ner i menyn som dyker upp då)

http://www.polisforskning.net/aktuella-teman/

_____________________________

Hugo Alfvéns Drottningen av Sabas festmarsch från Den förlorade sonen inledde föreläsningen den 8 oktober, precis som sker vid utdelningen av nobelpriserna.

 

JanOlofRuden

Fil. lic. Jan Olof Rudén ville därefter inte spela fler av Alfvéns kompositioner som snart sagt alla svenskar känner igen. Istället berättade han om och spelade romanser som ofta hade beröring med Hugos alla kärlekshistorier. Främst Marie Kröyer. Han berättade med lite skämtsam min om när Hugo blev förälskad i en gift dam, nästan alla av Hugos damer var gifta. Damen ifråga bodde på en ö inte långt ifrån där Hugo vistades. När hon tände ett ljus i sitt fönster, vilket visade att hon var ensam och att kusten var klar, simmade Hugo dit för nattens eskapader. En gång fastnade han i ett nät och hade han inte varit en så god simmare hade han inte nått land överhuvudtaget.

Sen fick deltagarna lyssna till delar av två symfonier och sen var kvällen slut.

Det var en intresserad grupp människor under föreläsningen. Flera musiker var närvarande och dessutom en kompositör från Sollentuna.

Det lönar sig att satsa på kulturell kvalitet.

 

Lars Molin i våra hjärtan  den 17/9

IreneHolmgren

Ordföranden i Lars Molinsällskapet Iréne Holmgren berättade mycket öppet om sin beundran för Lars Molin. Hon jobbade mer eller mindre heltid med sitt sällskap. Hon såg till att alla inspelningsplatser fick en skylt om att där hade en Lars Molinfilm spelats in.

Det är tragiskt att det inte längre går att köpa Lars Molins böcker i handeln. Så snabbt förbrukas böckerna och så fort de är ute skall de bort. Inga lager i handeln inte. Detta gäller även en så folkkär författare och filmregissör som Lars Molin.

Iréne Holmgren kände Lars Molin väl. Deras familjer umgicks och hon berättade en historia ut verkligheten som rörde både henne och Lars. Ingen skröna alltså.

Hon läste i Vecko-Revyn om att den som kunde berätta en trevlig och spännande historia om sitt bröllop skulle vinna en resa till Italien. Iréne vann och berättade detta för vägmästaren Lars Molin. Det är väl inte så svårt att skriva ihop en sådan skröna, sa Lars. Senare hade Allas en liknande tävling och vem vinner den? Lars Molin, naturligtvis.

Varje år har sällskapet en filmfestival med Lars Molinfilmer. I år äger denna rum lördagen den 7 november kl 13-18 på biografen i Östhammar Alla är välkomna..

Sällskapet har en mycket bra hemsida där både böcker och filmer kan beställas.www.larsmolinsallskapet.se

_______________________________________

Ivar2015
Författaren Ivar Lundgren presenterar sin nya roman – Ansgar.

Han förflyttar läsaren till en annan tid.

Ivar Lundgren mötte en fullsatt salong när han berättade om den nya romanen Ansgar. Ett digert arbete där han istället för att utifrån skildra Ansgars väg från munk till Nordens apostel till Ärkebiskop i Hamburg-Bremen, kryper in i Ansgars själ och kropp och i romanens form och färg kanske kommer närmare en verklighet än själva återgivandet kan lyckas med.

Romanen får liv och substans genom Ansgars tankar, hans förhoppningar, hans demoner, hans rädsla eller vad du vill. På sedvanligt Lundgrenmanér förflyttar han läsaren till den tid han återger. Det kan vara på Maria Magdalenas tid, eller på mitten av 1500-talet när Gustav Vasas kvarlevor forslas till Uppsala eller som denna gång på 800-talet. Han gör inte som de flesta historiska berättare har 2000-talets synsätt på den tid som skildras. Genom Ivar Lundgrens noggrannhet kring detaljer känner sig läsaren snart hemma i en annan tid än sin egen. Detta är romanförfattaren Ivar Lundgrens styrka och därigenom kan man utan tvekan betrakta honom som landets just nu levande störste historiske berättare och romanskapare.

Detta fick Stallbackens Vänner och publiken uppleva. Inte underligt att Ivar sålde slut på alla de böcker han tagit med.

Nästa gång (17/9 19.00) kommer ordf. i Lars Molinsällskapet Iréne Holmgren att berätta om ”Lars Molin – från utskälld författare till älskad och folkkär.”Lars Molin blev ju älskad framför allt för sina tv-filmer som  Den tatuerade änkan, Potatishandlaren, Tre kärlekar och Saxofonhallicken med flera.

___________

DSC_0084

valborgseld

Mycket god stämning vid Stallbackens Valborg trots sedvanlig höstdag med blåst och kyla

Som vanligt stod det tålmodiga och tappra svenska folket och huttrade i väntan på att Valborgsmässoelden skulle tändas. Många befann sig inne i Duvslaget för att värma sig men passade samtidigt på att äta varm korv och dricka kaffe, som serverades under ledning av sekreteraren Lars-Eric Holm. Ordföranden själv, hr Nilsson, hade slitit i sin ensamhet under hela veckan med att bygga upp det som skulle bli Valborgsmässobålet. I blåsten for högtalarna vilt omkring, men den praktiske Nilsson band fast dem i en bil och sen inledde han själv firandet med några korta men kärnfulla ord.

sollentunakörSollentunakören har behållit sin kvalitet genom åren och när ”Vintern rasar ut…” sjöngs deltog inte minst kvinnorna, som tydligen kunde alla stroferna till skillnad från männen.

Därefter tog den förträffliga Sollentunakören över med de sånger de flesta av oss känner sig bekanta med. Vissa kördeltagare berättade att de redan varit på flera ställen och sjungit och efter Stallbacken skulle de fortsätta till fler ställen och förgylla tillvaron där.

jag o LeHö2015

Ordf Jan R Nilsson håller i högtalaren för att vårtalaren Lennart Högman skall kunna, inte bara ses, utan höras.

Årets vårtal hölls som vanligt av författaren mm Lennart Högman som anknöt till både Erik Axel Karlfeldt och prosten Oskar Hansson i Sollentuna.

Han hade även intervjuat ett antal barn om hur de såg på våren. En liten tänkande August satt tyst medan de andra barnen pladdrade om blommor och fåglar. Efter en stund, berättade Högman, sa han stillsamt: ”Om man är lessen över att ens blommor vissnar, kan man vattna dem med sina tårar.” Vad månde bliva av denne 4,5 år gamle gosse?
__________

jag o stipendiater 2015Stallbackens Vänners ordf. Jan R Nilsson delade ut konstnärsstipendier på vardera 5000 kronor till de tacksamma och jätteglada pristagarna Gustaf Helin och Maria Pihl.

Stallbackens Vänner delar numera ut konstnärsstipendier till unga lovande talanger. Årets pristagare heter Maria Pihl och Gustaf Helin, som båda visade sin glädje över att bli stipendiater. Kanske jublade de över att de fick 5000 kr vardera. Det blir spännande att följa deras utveckling.

Sedan tog Sollentuna Folkdansgille över scenen. Elddansen vidtog, men blåsten var inte bara snål utan den tog i av allra värsta slag. Elden slocknade på facklorna och de dansande hade allt jobb i världen att försöka tända varandras facklor. Elddansen, eller årets rökdans, är ett alltid populärt inslag och som avslutning slänger dansarna in facklorna bland ris och grenar och så slår Valborgsmässoelden sina flammor mot skyn.

folkdansgille

Sollentuna Folkdansgille dansade elddans. Alltid mycket uppskattat av publiken.

folkdansgille 2

Valborg är ett härligt evenemang. Här under Valborgsmässoafton samsas barnfamiljer, ungdomar, medelålders och äldre för att fira en av våra mest livaktiga traditioner i det här landet.

valborgsbarn

Text: Leonard Hägg
Foto: Sofia Högman
_________________________________

28/4 fanns forumEdsvik 1-2015, i medlemmarnas brevlådor!
(meddela om du inte fick ditt exemplar)

___________________

I Stinsvillan den 23 april var Johan Munck och höll en trevlig information om:    ”Högsta Domstolen -förr och nu.”johan Munck2

Högsta domstolens Johan Munk – lågmäld, försynt men vass

Årets sista föreläsning hölls av förre ordföranden i Högsta domstolen Johan Munk. Han kommenterade domstolens historia, dess arkitektur och juridik.

Lågmält beskrev han de historiska och arkitektoniska delarna, men så intresseväckande att åhörarna fick en längtan att besöka och bese lokalerna. Hans beundran för Axel Oxenstierna delade han tydligen med Gunnar Wetterberg, som skrivit ett digert verk om den gamle rikskanslern. På frågan om inte det var dags att göra en revision av den gamla Svea rikes lag så som Oxenstierna gjorde på sin tid, då han fann dåtidens lagar vara antikverade, svarade Johan Munk att det dessvärre inte gick att ändra så mycket eftersom vi numera har att följa EU:s direktiv.

På frågan om justitierådet Göran Lambertz agerande, försökte Johan Munk undvika den genom att säga att han inte längre var ordförande, men att han fann det generande för domstolen. Hans lågmälda skratt efteråt sa mer om vad han tyckte om Lambertz.

I lokaltidningen Vi-i-Sollentuna finns också ett reportage om vårt möte.

 ___________

Stinsvillan 19 mars 2015

yrjöKonstnären Yrjö Edelmann med hustru Aira och den mycket gladlynte assistenten Janne.

Yrjö Edelmanns föreläsning rolig, berikande, intressant och anspråkslös

Det var en givande torsdagsafton i mars när Yrjö Edelmann besökte Stallbackens Vänner. Med sig hade han sin förtjusande hustru Aira och en mycket gladlynt och humoristisk assistent, Jan Westin. Sällan har en timma förlupit så snabbt som denna. Yrjö Edelmann berättade om sin utvecklingshistoria, som kryddades med drastiska formuleringar och kommentarer. Han visade prov på sin tidigare konst fjärran från de pappersomslag han blivit berömd för. Två av hans beundrare är kung Carl Gustaf och drottning Silvia som besökt hans utställningar och också köpt tavlor av honom. Han hade dessutom i unga år fått en bronsmedalj i  ”The Clio Awards – Honoring Advertising Excellence Worldwide,” mer känd som reklamens Oscar.

Y m fru

 

 

yrjö_flaska

Stinsvillan 12 februari 2015

fredG2

Han kom, han såg, han övertygade

 

Den internationellt kände klimatforskaren och teknologie doktorn Fred Goldberg presenterade miljöstatistik och fakta om vad som sker på vårt jordklot. Han menar att det inte är koldioxiden som skapar klimatförändringarna utan solens aktivitet i kombination med kosmisk strålning. De temperaturhöjningar vi nu upplever ligger inom ramen för de naturliga förändringar som sker över tiden och det inte är något som människor kan påverka. Fred Goldberg visade ett par bilder som illustration till sina påståenden:

 

 Här nedan ser man de olika spekulationerna (datamodellerna) om framtida temperaturutvecklingar. Goldberg hävdar att det inte går att göra matematiska modeller för jordtemperaturens utveckling i en framtid, utan här gäller kaos. Och man ser ju att modellerna (de olikfärgade linjerna) alla spekulerar fel utifrån de blå o gröna nivåerna som är faktisk mätning av temperaturen.

kaos

Fred Goldberg provocerade publiken med att påstå att vi går in i en ny liten istid.
Detta utspel förankrade han i grafen nedan där man fått fram den globala temperaturen genom att ta upp borrkärnor ur arktisisen.Istid

Uppenbarligen blev publiken övertygade av Goldbergs argument. Den ställde flera tydligen väl förberedda frågor, som Goldberg villigt besvarade. Men det blev ingen debatt som man kanske förväntat sig, utan en saklig och trivsam diskussion präglade aftonen.

_____________

Nästa möte äger rum torsdagen den 19 mars (Obs!  datum) kl 19.00 på Stinsvillan andra våningen vid Sollentuna station. Då kommer den över hela världen beundrade konstnären Yrjö Edelman.

yrjö1

Yrjö Edelman är född i Helsingfors. Tio år senare flyttade familjen till Sverige.

Han är kanske mest känd för sina målningar som föreställer paket inslagna i omslagspapper.

Yrjö Edelmann bilder befinner sig ofta mellan dröm och erfarenhet, i ett vakuum där ögat vandrar genom en labyrint av nästan oändliga proportioner.

Fullsatt när Lennart Högman föreläste om sin nya bok i Stinsvillan torsdagen 15 januari

LeHö3

40 besökare bänkade sig i vår nya föreläsningslokal, Stinsvillan, när sollentunaförfattaren Lennart Högman berättade om sin senaste bok – Vid den sköna Edsvikens stränder… Ett citat ur ett brev från Gustava Wrangel till halvsystern Malla Silfverstolpe.

Högman återgav målande de händelser av rikshistoriskt intresse som utspelat sig i Sollentuna närmare bestämt Edsberg/Edsviken och Rotebro. När han skildrade Slaget vid Rotebro 1497 mellan Kung Hans och Sten Sture den äldre tog kommunens egen riksspelman Christina Frohm över och spelade på fiol och sjöng Balladen om Sten Sture den äldre och dalkarlarna. Visan är skriven någon gång 1502-1503.

Vid densköna

Lennart Högman berättade med inlevelse vidare om renässansmänniskan A.F. Skjöldebrand. Han deltog 1789 i sjöslaget vid Öland och i fälttåget mot Norge 1814. Han var greve och en av rikets herrar, infanterigeneral, statsråd, överståthållare, Kungliga teaterns chef, en av de aderton, konstnär, musiker, författare och kompositör och ledamot av ett antal vittra akademier. Denne mångfacetterade man var en av friarna till Malla när hon var i tjugoårsåldern. Och här uppstod ett replikskifte mellan Christina Frohm och Lennart Högman. Frohm hävdade att Skjöldebrands passion för den unga Malla var stor medan Högman hävdade att Skjöldebrand inte nämnde så värst många ord om Malla i sin tjocka memoarbok.

Högman skildrade också brevväxlingen mellan framför allt Gustava och Malla. Det var den delen av boken Högman ägnade den mesta tiden. Den okända Gustava fick en annan belysning i den Högmanska tappningen. Hon och hennes släktingar, Wranglarna som Malla kallade dem, var de som introducerade Geijer, Atterbom, von Helvig med flera kulturpersonligheter för bl. a. Malla Silfverstolpe. Hos Malla och hennes salonger i Uppsala kom de att spela huvudrollerna.

Som avslutning spelade Christina Frohm ännu ett stycke. Mycket uppskattat av publiken.

Och Högman-boken Vid den sköna Edsvikens stränder…  såldes slut av föreningens ordförande. Kontakta Jan R Nilsson jan@agora.se ( 0707 27 1010 ) om ni inte fick tillfälle att köpa boken.

______________________

Konsertpianisten Torgny Lundmark i pedagogtagen om vad som gör musik musikaliskt, i Duvslaget 11 december 2014.

Torgny L 1

En mycket stimulerande afton om vad musik är för musikern.

Ja, det blev en fascinerande föreläsning av konsertpianisten och läraren Torgny Lundmark om hur en professionell musiker ser på sin musik och hur den kan tolkas. Torgny har kuskat runt i Europa och främst Ryssland och haft sina pianokonserter.

Torgny är inte okänd för Sollentunapubliken. I en herrans massa år ledde han en av Sveriges finaste kammarmusikserier här i Sollentuna – Amorina Recitals. Han var en period kommunpolitiker och försökte tillsammans med en annan kulturperson strida för ett kulturellt Sollentuna. Stridens resultat var givet. Det låter fint när en kommunpolitiker talar om kultur, men i verkligheten är intresset närmast noll. När Torgny slutade som ledare för Amorina Recitals försvann kammarmusikserien genom en omedelbar död.

Torgny L 2           Men här på Stallbacken spred han häromkvällen sina teorier om musik och försökte lära den intresserade publiken att förstå vad musik är. En givande och mycket intressant afton blev det. Torgny Lundmark illustrerade sina påståenden med musikaliska klipp och inspelningar. Såväl allvarliga som en del mer skämtsamma.

Torgny L 3

Torgny bor inte längre i Sollentuna. Tyvärr. Vi är många som saknar honom och hans kompromisslösa hållning till den klassiska musiken.

________________________

 Den 20 november 2014

EAKarlfeldt

Mika 2014

Mika Larsson, dotterdottern, en intensiv, lidelsefull och känsloladdad föreläsare

 

 ”På jakt efter morfar” kallade Mika Larsson sitt anförande. Som ung var hon generad över att vara släkt med den store poeten. Hon kände honom inte och bakom allt förnam hon en del mörka bakgrunder hos morfadern. Karlfeldts far förfalskade namnteckningar när han tog ett lån, satt i fängelse ett par år och dog strax efter det att han blev fri. Under fattiga omständigheter lyckades Karlfeldt ta sin examen i Uppsala, med hjälp av sidoinkomster. En annan dunkel sida som inte heller den talades om i föräldrahemmet var att Karlfeldt hade tre barn med Karin innan de efter påtryckningar var gifta, ytterligare ett barn tillkom efter äktenskapets ingående. Mika Larsson betonade med emfas att så var det på den tiden. Svenska Akademiens ständige sekreterare kunde bete sig så mot en fattig flicka. Det var inget underligt med det. Karin, hans hustru, överlevde honom inte bara med 50 år, utan vaktade över hans minne. Intet ont ord fick sägas om nobelpristagaren.

Mika2

 

 

    Det var en fängslande föreläsare som hade med sig olika inspelningar, dels av uppläsningar av Karlfeldt själv, dels sång av Monica Zetterlund och Håkan Hagegård. Mika Larsson var inte sämre själv. Hon sjöng och deklamerade och argumenterade. Vissa stunder, när hon riktigt ville inympa sina åsikter hos publiken lät hon mer som Olof Palme när han var som allra mest språkligt lysande i sina berömda anföranden.

    Roligast av allt. Det var fullsatt på Duvslaget och applåderna ville aldrig ta slut. Och dessutom satt Karlfeldts brors dotterdotter Carin von Sydow i publiken, förutom en hel del andra Karlfeldtkännare.

 Om Mika Larsson

Hon är journalist, författare och Polenkännare. 1980  1982 var hon utrikeskorrespondent i Polen för Sveriges Radio och belönades 1982 med Stora Journalistpriset för sin TV-rapportering, då grunden för fackföreningen Solidaritet lades genom storstrejken i Gdansk. Kulturattaché vid Sveriges ambassad iWarszawa, senare kultur- och pressråd, chefchefredaktör och ingick i ledningsgruppen för Bra Böcker. Sedan 2007 är hon verksam som konsult och frilansskribent.

DSC_0062

________________________________________

 

TV-chefen Sam Nilsson bjöd på sig själv 23 oktober 2014

Sam NilssonSam Nilsson berättar om sitt liv för bland andra ordföranden i Stallbackens Vänner namnen Jan R Nilsson

Sam Nilsson, en av våra riktigt stora och skickliga TV-chefer gästade Stallbackens Vänner. Han berättade på sin lågmälta och försynta sätt om sin släkt, den berömda författarsläkten från framför allt Västerbotten där Sara Lidman, Torgny Lindgren, Kurt Salomonson, Anita Salomonsson, P-O Enquist med flera ingår.

    Han berättade om sin barmdom. Pappan var järnvägsarbetare som sakta men säkert jobbade sig upp. För varje nytt jobb och varje nytt kliv uppåt flyttade familjen. Tio platser hann familjen Nilsson avverka.

    Sam var på sin tid partisekreterare för Högerpartiet, innan han blev ett av TV:s kraftkorn. Det var på SVT han sedan gjorde sin stora karriär.

    Sam Nilsson berättade om Ingmar Bergmans märkliga idé att han måste ha en egen eller en toalett som föll honom i smaken. En gång gästade Sam Vigdis Finnbogadottir, forne teaterchefen och presidenten. Ingmar frågade presidenten hur toaletten var. Den fungerar svarade hon. Ingmar försvann in på muggen men återkom mycket bekymrad. När spolningen skedde spolades vattnet runt.

    Här kunde inte Ingmar Bergman bo, utan han åkte in till Reykjavik och tog in på ett hotell med rätt toalett. Sen kom han ut till presidenten på morgnarna och åt frukost.

    Sam Nilsson såg till att Bergman fick ett eget rum med egen toalett på TV.

    Som vanligt ett briljant program som styrelsen för Stallbackens Vänner anordnat.

Lennart Högman

Christina Jutterström sa till Allan att skriva en bok – – och så blev det.

Allan Larsson har haft en karriär som journalist, statssekreterare för arbetsmarknadsfrågor, generaldirektör för den svenska Arbetsmarknadsstyrelsen, finansminister, riksdagsledamot, generaldirektör för EU-kommissionen, ordförande i Svensk Television och Lunds universitet.

    Allan Larsson föddes 1938 i Bredaryd i Småland. Efter universitetsstudier i Lund blev han journalist, nyhetsreporter för Arbetet, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svensk Television och redaktör och chefredaktör för veckotidningen Vi.

    Det här låter betungande, men i Duvslagets lokaler stod en man och höll ett lågmält men kunnigt, engagerande, gediget och spännande anförande om sin bok Bryta ny mark, som handlar om åren 1983-93 i hans karriär.

 

Allan Larsson i berättartagen 

Varför blev det en bok?

Ja, Allan Larsson hade en hemsida där han hoppades att folk han kände och kanske andra intresserade skulle gå in och läsa om hans upplevelser under sina offentligår. Det var inte många som besökte hans hemsida. Christina Jutterström förklarade det med att de som sitter och läser på nätet är yngre och de vet inte vem Allan Larsson är och de som vill läsa hans memo sitter inte och gör det på nätet. Skriv en bok, sa Juttan. Och så blev det.

Bankkrisen

Mest uppehöll sig Allan Larsson kring bankkrisen 1992, dess orsaker och vad som skedde bakom lyckta dörrar. Avregleringen var kanske en av bovarna i sammanhanget då ingen kunde gå in och sätta stopp för bankernas vansinnesutlåning. Ingen glömmer heller den 500-procentiga räntan! Allan var mycket försiktig med att inte spela ut det ena partiet mot det andra utan höll en strikt gräns mot partityckanden och redogjorde på sitt mycket sympatiska sätt för alla skeenden under perioden.

 

Allan Larsson till höger signerar sin bok och ordf Jan R Nilsson till vänster visar boken Bryta ny mark

Böckerna tog slut

Det blev applåder och sedvanlig avtackning och Allan Larsson sålde böcker och signerade dem. Till sist stod Allan där tomhänt. Alla böckerna var sålda och de som fått ett ex gick därifrån med ett förnöjsamt leende på läpparna.

    Ännu ett fantastiskt anförande på Duvslaget. Heder åt Stallbackens Vänners styrelses initiativ till goda, intressanta och lärorika föredrag.

Christoffer Carlsson kom, lyssnades till och underhöll publiken på ett lysande sätt.

Carlsson3  Jubel och applådåskor på Duvslaget när den unge kriminalförfattaren Christoffer Carlsson var på besök den 11 september 2014.

Hans kriminalroman ”Den osynlige mannen från Säffle” utsågs till Bästa 2014 års bästa kriminalroman 2014. Han doktorerade i kriminologi för några månader sedan. Och jobbar som lärare på institutionen.

    Visst, det var en briljant föreläsning. Gester, tillbakablickar, allt var väl inövat till och med felsägningarna. Jag tänkte många gånger på Evert Taube och log. Dennes s.k. minnesluckor var även de väl repeterade. Så gör ett proffs. Och det var Christoffer Carlsson.

    Han berättade om sin bakgrund, om sin mor och far. Och morfar. Morfar med sin bokhylla. Vi fick höra om hans väg till kriminallitteraturen. Blyton, och de svenska, Mankell, Edvardsson, Nesser, Marklund etc, men främst Sjöwall&Wahlöö. Det är bara att jämföra titlarna Den vedervärdige mannen från Säffle och Den osynlige mannen från Salem. Han gav även sin kollega Leif G W Persson en eloge, att någon av hans böcker, nästan var i samma klass som det nämnda parets med sin dekalog om ett brott.

    Det är bara att gratulera medlemmarna i Stallbackens Vänner att få så lysande föreläsare som Christoffer Carlsson och nu närmast de två på sin tid så kallade ”kraftkornen” från TV

_______

    Rusa hit, tag med vänner, det är en liten föreläsarguldgruva på Stallbacken och Duvslaget.

Kloka och rakryggade mottagare av årets Pankin- och Högmanpriser i Sollentuna kommunalhus

BoPa-pris2015Från vänster Boris Pankin-pristagaren författaren och professorn Bengt Jangfeldt, Lennart Högman, Boris Pankin, Pankins förläggare Katja Efron och sittande Lennart Högman-pristagaren litteraturprofessorn Birgitta Holm.

Det var en illuster och internationell skara som samlats kring utdelandet av Boris Pankin-priset och Lennart Högman-priset på 13:e våningen i Sollentuna kommunalhus. Där fanns invigningstalaren kommunalrådet Magnus Ramstrand, historikern Bengt Jangfeldt med fru Jelena, förre sovjetiske utrikesministern Boris Pankin med sin förläggare Katja Efron, verkställande direktören Sofia Högman med dotter Liv Dias Högman, filmregissören och författaren Marianne Ahrne, översättaren Anders Bodegård, förre riksbibliotekarien och numera författaren Gunnar Sahlin, KF-direktören och legendariske golfspelaren Göran Claesson och nye ordförande i Skönlitterära författarsällskapet författaren radiomannen Ulf Broberg för att nämna några.

Boris Pankin formulerade i sitt tal till Pankinpristagaren Bengt Jangfeldt att han var rätte mannen, som i rätt tid, fick priset. Han är en person som älskar den ryska litteraturen, annars skulle han inte ha spenderat så mycket energi och tid på till exempel. korrespondensen mellan Vladimir Majakovskij och Lilya Brick, den store poetens älskade.

    Bengt Jangfeldt uttryckte sin glädje över att han fick motta sin gamle väns pris och berättade senare om att han nu höll på med en bok om sin ryska frus far, nu 101 år och vad denne varit med om!

    Juryn uttryckte sin glädje över att, i en tid då den så kallade ”rysskräcken” fått nytt fäste i Sverige, kunna tilldela Jangfeldt årets pris för bland annat hans böcker om de ryska författarna poeten Vladimir Majakovskij och nobelpristagaren Joseph Brodsky. Vi får aldrig glömma, som juryn uttryckte det, att det ryska folket och dess kulturutövare inte är det samma som Rysslands maktelit.

    Lennart Högman började med att tacka sponsorerna Veidekke Industri AB, Stallbackens Vänner och Skönlitterära författarsällskapet och tackade tidningen Vi i Sollentuna för hjälpen att hitta kandidater med civilkurage och ett rakt språk. En bristvara i vårt land, som han uttryckte det. Sen hyllade han inte bara Birgitta Holm för hennes civilkurage utan även hennes forskning och hennes liv som pardansare.

LeHöpris2015

Stallbackens Vänners ordförande Jan R Nilsson lämnar över diplomet till Birgitta Holm och rektorn och juryordföranden Anders Pettersson står beredd med blommor.

     Birgitta Holm höll på att skrämma livet ur publiken när hennes distinkta röst meddelade att Högman var en aktivist. Sa hon terrorist, viskade någon intill. Efter en konstpaus la hon till, en kulturell aktivist, men han är unik med att dessutom vara en litterär kulturell aktivist. Han som förmodligen genomförde det ”sista” skönlitterära bokexperimentet i vårt land.

LeHöpris2

Den tidigare chefen för finansinspektionen Anders Sahlén mottar diplomet för Lennart Högman-priset av förre Swedbankchefen Göran Collert.

Den legendariske bankmannen Göran Collert prisade förre chefen för finansinspektionen Anders Sahlén för att hans integritet aldrig kunde ifrågasättas under de svåra bankåren i början på nittiotalet. Anders Sahlén replikerade att det inte var så lätt att befinna sig mitt emellan politiker, finansmän och aktieägare under den här perioden där alla drog åt olika håll.

Sen minglades det, dracks vin och åts snittar. Se det var en minnesrik fest, som sällan äger rum i Sollentuna.

2014 – 05 – 31

Första gången Edsvik Konsthall har en utställning om en avliden svensk konstnär

En sollentunabo sedan närmare 60 år, Olle Örström, ärvde kvarlåtenskapen efter den på sin tid ryktbare tecknaren och grafikern Knut Valdemar Pettersson (1906-1969). En ömsint konstnär och en av landets genom tiderna främsta tecknare, som med inträngande allvar och fin psykologisk blick skildrat gestalter och natur och som under tre decennier fick lysande recensioner och prisades av media. Han finns representerad på Nationalmuseum, Moderna museet och i snart sagt alla svenska konstmuseer. Stora köpare av Petterssons grafik och teckningar var Gustaf VI Adolf och prins Eugen. Den legendariske Georg Svensson skrev i Bonniers månadstidning: ”Studera hans här avbildade gumma och läs i detta ansikte! Den som tecknar blicken hos en sliten gumma på det sättet, han är en  konstnär.

                        11

Man får gå till våra bästa tecknare, Axel Nilsson, Bror Hjorth, Gideon Börje för att finna lika övertygande studier av svenskt vardagsliv. …” Sedan 1972 delas årligen ut ett Knut V. Petterssonstipendium av föreningen Svenska Tecknare till en förtjänt konstnär och tecknare.

Nu har konstmecenaten Olle Örström bestämt sig för att sälja en del av Petterssons verk. Och han gör det till för köparen rena fantasipriserna. Nu kan var och en finna ett konstverk av mycket hög klass till ett överkomligt pris.

    1

Det var vernissage den 31 maj. Utställningen pågår till och med den 14 juni. Det var stor uppslutning vid vernissagen som inleddes med ett anförande av konsthallschefen Ricardo Donoso. Därefter invigningstalade författaren Lennart Högman som skrivit en bok om konstnären.

                                                2                                                                         Foto: Monica Lindström

Lennart Högman invigningstalade och berättade om sin bok  Den fina linjens mästar

Sedan berättade Svenska Tecknares nuvarande ordförande Lennart Eng om Knut V. Petterssonstipendiet och om vilka som fått det tidigare. Det är en ädel skara mottagare som Einar Norelius, Edvard Lindahl, Gösta Kriland, Björn Jonson, Björn Berg, Svenolov Ehrén, Jane Bark, Helga Henschen m fl.

3 Foto: Lars Örström
Från vänster Lehån, Gunna Grähs, Joakim Pirinen, Tippan Hedrén, Lennart Eng och Johan Hagelbäck

 Det var många kända sollentunabor och kulturpersonlighetersom bevistade vernissagen. Lars-Eric Holm ordförande i Edsviks Vänner, styrelseledamoten i både Stallbackens Vänner och Skönlitterära författarsällskapet Monica Lindström, styr.ledamoten i dess vänförening Elisabeth Pee, författarsällskapets revisor juristen Roland Jönsson med fru och fem tidigare Knut V.-stipendiater Lars-Erik Håkansson (Lehån), Gunna Grähs, Joakim Pirinen, Tippan Hedrén, som också är bosatt i Sollentuna och var en av dem som startade Konstrundan i kommunen samt Johan Hagelbäck.

    Foto: Lars Örström4

Konsthallschefen Ricardo Donoso ser ut att tänka: Ack om jag vore den som kunde teckna som denne Pettersson, vars självporträtt syns i bakgrunden.

DSC_0071                                                                                                                                                     Foto: Monica Lindström

Exempel på Knut V. Petterssons verk.

Samtliga foton tagna av Monica Gyllenhaal                     

händer6                                 Handstudier                                                                   Ansiktsstudier

8    9

            Harry Martinson                                                                            De nötta skorna

 

______________________________________________________________

Valborgsfirandet 2014

london 297

Det har aldrig sålts så många korvar i Duvslaget.

Det har aldrig sålts så många glas saft, koppar kaffe eller bullar.

Och vi har aldrig i modern tid varit så många vid Valborgsmässoelden.

Det började med ponnyridning för barnen. En ständig kö på mellan 30 till 50 meter var det hela kvällen med intresserade blivande ryttare.

Ordföranden Jan R Nilsson slog an tonen. Hälsade välkommen och berättade mycket kortfattat om Stallbackens Vänner och Duvslaget.

Därefter höll Sollentunas kulturpersonlighet, författaren, fd VD:n och utgivaren av ”Veckans Bok” mm, Lennart Högman vårtalet.  

Sollentunakören sjöng inte bara en sång utan ett stort antal, till publikens stora glädje.

Sedan delade Jan R Nilsson ut de första konstnärsstipendier som föreningen tillsammans med Edsviks Konstvänner startade  med i år.

Stefania Sir och Lotta Sjöberg mottog både diplom och pengar ur hr Nilssons hand. Den tredje pristagaren Ronny Andersson kunde tyvärr inte närvara.

Sollentuna Folkdansgille dansade sin Elddans och sen var det dags att tända valborgsmässoelden.

Välarrangerat tyckte många av dem som var där. Det var många äldre men ännu fler barnfamiljer.

Enligt ordföranden blir det ännu fler aktiviteter nästa Valborg.

 Komihåg för medlemsavgiften 2014:

Enskild medlem 150:-, tillkommande extra familjemedlemmar 50:-/ st    PG 460 409 6-0
Glöm inte ange epostadress.

Nya forumEdsvik är ute hos alla medlemmar nu:
forumEdsvik1-2014-1 

___________________________

Torsdag   10 april     Kommunantikvarien o författaren Olof Svanberg

Sedligt och osedligt på Edsbacka Värdshus skulle kommunantikvarien berätta om. Han gjorde en annan, men mycket intressant vinkling.

Han återgav krogens historia från uppgång, fall, upphörande och succéartad återkomst. Med ett intressant bildspel lyckades han fånga publikens stora intresse. Ett härligt möte skulle väl de troende utbrista i.

    Olof Svanberg berättade vidare att i sommar kommer en utställning att  presentera ovanstående på planen utanför konsthallen.
”Edsbacka – En plats i tiden och rummet”     Edet 500_f_k

Därefter ägde årsmötet rum efter intagande av mer eller mindre ädla drycker samt en förträfflig ostbricka. Årsmötet förflöt lugnt och stilla. Stallbackens Vänners ökade aktivitet märktes i de olika föredragningarna.

_________________________

20 mars       Var kultur- o fritidsnämndens ordf Magnus Ramstrand i Duvslaget och berättade om  ”Detta händer i Edsvik just nu”

Magnus Ramstrand

 Magnus Ramstrand kommunens kultur- och fritidsnämnds ordförande gästade nyligen, 20 mars, Stallbackens Vänner för att berätta om vad som sker framför allt i Edsvik. Han nämnde att ca 50.000 besökare gästade konsthallen och att årligen hade Edsviksområdet ca 250.000 besökare.

Den ny utsiktsplatsen med ett ombyggt oxstall med toalett och visst värmeutrymme för barnfamiljer går på 6 miljoner kronor så vi får hoppas att detta blir till gagn och till glädje för alla sollentunabor.

Det blev en viss diskussion där meningarna var delade mellan publik och föreläsare.

Magnus är välkommen åter.

_____

20 februari 2014

Ett finstämt möte med Ivar Lundgren – vår främste historiske litteräre författare 

 En ödmjuk, lågmäld, kunnig gentleman gästade Stallbackens Vänner den 20 februari – författaren och journalisten Ivar Lundgren, som även varit lärare, FN-officer, politiskt sakkunnig på UD och director för läkarmissionen.

IvarLu

 Ivar Lundgren berättade om bakgrunden till sin berättelse Gustav Vasas jordafärd. Han blev uppringd av författaren Lennart Högman som bad honom skriva en novell om Gustav Vasas stofts färd från Stockholm till Uppsala och där ett nattligt uppehåll skedde i Sollentuna kyrka. Utgångspunkten var den minnestavla som finns i kyrkan.

 M_tavla

    Ivar gick till Stadsmuséet och inhämtade så mycket faktainformation som möjligt och ställde sig sen bokstavligt i Hersbybacken för att skildra hur sollentunaborna kunde uppfatta det märkliga begravningståg som veckan före jul 1560 närmade sig med Gustavs och hans båda avlidna gemålers kistor. Ivar återger hur prästernas sång började höras, hur flera hundra deltagare i begravningsföljet passerade. Bland andra biskopar, präster, herremän, soldater, prinsessor och änkedrottningen samt kungens fyra söner.

    Novellen avslutas med en kritisk granskning av Gustav Vasa som sker genom en äldre biskop som inte är så värst imponerad av kungens gärning. Det framgick med all tydlighet att inte heller Ivar fann människan Gustav Eriksson vara annat än en ytterst girig person som drog in 5000 slott, herrgårdar och gods, inte till staten. Nej, de blev hans personliga egendom.

    Ivar har den fantastiska förmågan att förflytta läsaren till en annan tid eller som en av kvällens besökare som läst berättelsen beskrev det. ”Det känns som om man stod där på 1500-talet i Hersbybacken och klafsar i leran samtidigt som man betraktar följet tillsammans med storbonden och den lille undrande pojken.”

    Sedan läste Ivar sin berättelse och vi fick lyssna till hans rena och klara språk som fängslade alla åhörare.

    Ännu en kväll att bevara i minnet.

Jan R Nilsson

______________

Olle Granath hyllade Arne Jones, 23 januari 2014

DSCN0109

Olle Granath i berättartagen om Arne Jones – mannen i baskern  

    Olle Granath har varit allt inom konsten, flerfaldig museichef, sekreterare i Konstakademien, konstkritiker och författare till böcker om konst. Vår tids store konstkännare berättade om Arne Jones, sin generations störste skulptör, enligt Granath. Med andra ord är Arne Jones självfallet Sollentunas störste konstnär utan jämförelse.

    Jones flyttade till huset i Viby 1955 som då ägdes av Tor Ragnar Gerholms föräldrar. Det var, som dottern Ditte minns, det första huset som byggdes vid den sidan om sjön Ravalen. Dottern och fru Margit bodde där först från -55 medan ateljén byggdes.  Arne Jones själv flyttade dit ett halvår senare. Han bodde där till sin död 1976. Senare har den välkände konstnären Jörgen Martinson tagit över hus och ateljé.

 Arne Jones är representerad med skulpturer i många svenska städer och på svenska konstmuseer. Hans kanske mest kända verk är det tidiga Katedral från 1947, som finns uppsatt i Göteborg, i Västertorp, Stockholm och på SSU:s kursgård Bommersvik

tival             DSC_vevax

Hillfontänen i Lund                                 Vevax utanför Rudbecks Gymnasium

 Mycket mera om detta i nästa nummer av ForumEdsvik!

Malla och kärleken på Edsbergs slottsteater

 DSCN0098[1]

Vid en första anblick kan pjäsen ses som en bagatell eller ett oförargligt stycke teater.

Regissören Marianne Sand har skrivit ett habilt manus fritt efter Malla Silfverstolpes Memoarer.

    Pjäsen handlar om vem Malla skall välja till make. Mörner, Skjöldebrand, bröderna Silfverstolpe eller vem? Alla vet vem hon valde: David Gudmund Silfverstolpe.

    I de gamla handlingarna framgår att Malla och David Gudmund hade ett olyckligt äktenskap. Vems felet var, kan svårligen uttydas av pjäsen. Låt mig ge det en egen tolkning. Kanske var det främst Mallas fjollighet och brist på engagemang.

    Vad handlar pjäsen mer om: Jo, sysslolösheten bland den tidens små eller stora adelsfröknar. Jag är osäker om Sand gycklar med den tidens ytlighet. De broderade, sydde eller målade. Spelade cembalo, skrev natur- och kärleksdikter, vandrade i skogen och reste runt bland herrgårdar, säterier och slott.

    Bland skådespelarna fäste jag mig främst vid Cecilia Nilssons stillsamma tolkning av den ”gamla Malla”, berätterskan. Tyvärr glömde hon texten lite för ofta. Alexandra Chalupa hade en liten roll som Mallas syster Gustava. När hon kom in på scenen fick pjäsen stabilitet och med sin gestaltning dominerade hon scenen trots rollens mindre betydelse. Johan Wennerstrand som Skjöldebrand hade både pondus och en utmärkt röst.

    Marianne Sand verkar inte anemisk, tvärtom, så nästa pjäs hoppas vi kommer att innehålla mera av eld, blod och kött.

Lennart Högman

______________

 

Lucia firades i Duvslaget                                                                                                                                                                                                                                                                                

                                                             lucia

Fredagen den 13:e

En trevlig kväll med författaruppläsningar, julsånger, glögg och lussebullar

Sollentuna Författarsällskap tillsammans med Stallbackens Vänner & Sollentuna Teatersällskap

 

Tomtens sista färd (framförd av Ingwar Åhman-Eklund)

Släden den glänser i stjärnornas ljus
Tomten stiger in med klappar i ett hus.

När han kommer tillbaka är renarna väck,
kvar står bara hans julklappssäck.

Han ser sig förvirrat om efter djuren
Då ser han två skyltar som sitter på muren.

På den ena det står Securitasvakt
På den andra: de djur som står här går till slakt

Tomten tänker -otur som fan
av alla ställen att landa på Scan

Men det kanske inte är nån fara å färde,
för de jobbar väl inte här den 24:e?

Det gör de förstår han när han hör skriken
Tomten rusar in i fabriken

På ett band ser han renarna – åh vilken pärs
en efter en blir de malda till färs

Maskinen är stor, tomten slänger vanten
Och svingar sig upp på kanten.

Han tar tag om den sista renens svans
Det är blodigt och halt, han har dålig balans.

Han träffar maskinens roterande egg
Det sista som syns är hans bländvita skägg.

Gläns över sjö och strand
Tomten säljs nu som isterband.

————-
NUMMER  3  av forumEDSVIK kommit ut t våra medlemmar.

FE2013_3

Läs vårt spännande vårprogram i forumEdsvik nr 3.

Naturligtvis kan du också läsa Konsthallens och MC Collections program i vår och inte minst Edsbergs Slottsteater som har biljetter kvar!!

Eller läs om Harriet Martinssons berättelse om sin far Harry.

___

Den 5:e december kom Lennart Högman till Duvslaget och presenterade en ny bok om Sollentuna:

            Författarnas Sollentuna – Från Olof von Dalin till Daniel Sjölin

En antologi från Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord.
Huvudredaktör för boken är Lennart Högman väl känd författare och kultur-personlighet i kommunen.

Trots SMHIs larmrapporter och varningar om storm, regn och snö slöt en lite större skara än vanligt upp när Lennart Högman gästade Duvslaget och berättade om den nya boken ”Författarnas Sollentuna”.

Det blev några snabba verbala nedslag av Lennart Högman om bakgrunden till boken samt hur arbetet lagts upp. Lennart var mycket intresserad av att få reda på om någon hade hittat fler skönlitterära skrivningar om Sollentuna. En i publiken trodde att hon kunde komplettera med en författare som bott i Lilla Viby, men det visade sig att detta inte var en skönlitterär skribent. Däremot blev det en lång diskussion mellan Christina Frohm och Lennart om Bellman och dennes pjäs Mantalsskrivningen som utspelas på Rotebro gästgivaregård. De hade inte olika åsikter utan Christina tillfogade att hon hållit på i 20 år med pjäsen, som skulle ha presenterats under kommunens 150- årsjubileum, men spolades bort av mindre kulturintresserade politiker som tyckte att pengarna kunde läggas på något nyttigare ex idrott.

    Det blev en mycket intressant kväll där nästan alla deltog i debatten, halva tiden av programmet upptogs av inlägg och synpunkter, trots att Lennart denna gång var något mindre kontroversiell än vanligt.

    Så här livaktiga skulle vi vilja ha alla våra möten med debatter, diskussioner ända ut till parkeringen. Det var en härlig avslutning på en spännande höst.

Jan R Nilsson
______________________________________________

KlDSCN9718

Lennart Högman

född 1940 i Göteborg, romanförfattare.                                                                                                Två av hans egna romaner utspelar sig i kommunen. Gjort fyra konstnärsbiografier om bl a sollentuna-konstnärerna Erik Cedervall och Jörgen Hammar. Medverkat i arton antologier samt två böcker om reklam. Fd ordf. i Sollentuna Författarsällskap, ordf. i Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord t.o.m. 2010.
Författarnas Sollentuna innehåller fyra delar. Antologin dominerar boken.
Sen finns även en sammanställning över de olika författarsällskap som funnits i kommunen, Gunnar Sahlin ger genom sin intervju sin syn på bibliotekens framtid och till sist en förteckning över skönlitterära författare som bott i, verkat i eller skrivit om Sollentuna.

_______________________________

Torsdagen 14 november var Camilla Lundberg hos oss

 ”Wagner den förskräcklige”

CamillaFoto: Johan Ljungström Sveriges Radio

Camilla Lundberg gav liv åt Wagners musik.

Visserligen var hennes rubrik ”Wagner den förskräcklige”, men hennes beundran av musiken dolde efterhand de skröpliga och otäcka sidorna hos kompositören.

Han var ju inte bara tonsättare. Han skrev själv librettona till sina verk. Och han var en flitig polemisk och märklig författare och debattör.

I början av sitt liv kan vi kanske se honom som en terrorist. När revolutionsvågen 1849 nådde Dresden var Wagner en av de ledande personerna i denna. När revolten krossades lyckades Wagner med hjälp från vännen Franz Liszt fly till Schweiz. Med tiden blev han mer och mer reaktionär, nationalistisk och antisemitisk. Detta trots sitt umgänge med eller påverkan till sina dramatiska verk av exempelvis judarna Heinrich Heine och Giacomo Meyerbeer. Flera av judarna hjälpte honom under hans vandring mot den stora musiken. Likaså var han ju god vän med Josef Rubinstein.

Senare använde han frasen ”Verjudung der modernen Kunst” vilket innebar att han ansåg att judiska konstnärer, kompositörer som Meyerbeer och Felix Mendelssohn inte kunde skapa djup seriös konst utan endast ytlig. Något som drabbat de nämnda kompositörerna långt in i vår tid när de bedöms. Wagner blev som bekant en ikon under nazisternas tid, dessvärre.

Nej, mer intressant var det när Camilla Lundberg berättade om hans dramatiska operor och via medtagna inspelningar illustrerade sitt anförande. Hon pekade till exempel på de ackord i Wagners verk som förebådade den atonala musiken ex tolvtonsmetodiken.

Ja, detta var en härlig kväll för musik- och Wagnerälskare.

Camilla Lundberg är en välkänd kulturredaktör och kritiker. Sedan femton år tillbaka är hon musikansvarig på SVT Kultur.

Titta lite på denna länk fr SVT:
http://www.svtplay.se/klipp/1514091?type=embed&external=true’ width=’480′ height=’270′ frameborder=’0′ scrolling=’no’>

 

_____________________________

Forum Edsvikmedarbetare blir ny VD/Ombudsman för ABF Nordöstra Storstockholm

ABFs nuvarande verksamhetschef har utsetts till ny VD och ombudsman.
Stallbackens Vänner kan glädja sig åt att Anders Pettersson i ett par nummer av vår tidning tagit åtskilliga av de foton som profilerat nya Forum Edsvik.
Läs mera under ”Noterat”

Torsdagen 31 oktober var

          DSCN9671[1]    Charlotte Herczfeld hos oss.

Hemligheten i konsten

Nu senast var konstnären Charlotte Herczfeld på Duvslaget. Rubriken på anförandet var Hemligheten i konsten. Charlotte började med att göra jämförelser mellan medeltiden och renässansen. Intressant var att hon fann medeltiden svara för omtanke om andra medan renässansen präglades av individualism och mer eller mindre ointresse för andra. Känns tongångarna igen? Ja, allt går igen.

Att Charlotte gav den här bakgrunden var för att senare jämföra konst från de olika epokerna. Hon analyserade och pekade på element som kunde förklara varför verket såg ut som det gör. Det blev en intressant kväll med en del att fundera över efter hennes gedigna föreläsning.

Närmast kommer Camilla Lundberg den 14/11, musikansvarig på SVT Kultur att tala om ”Wagner den förskräcklige” samt lite om ”Musik i TV”. Se mera under ”HÖSTPROGRAM”

Torsdagen 10 oktober var Harriet Martinson hos oss.

DSC_0023       Harriet Martinson

Det var en fascinerande afton och ett nästan fullsatt hus på Duvslaget då Harriet Martinson berättade om sin far, Harry. Med låg röst och ödmjuk framställning visade hon stor respekt för faderns verk, men återgav samtidigt med dotterns syn Harrys egenheter. Det var med humor och värme hon skildrade sina och systerns upplevelser av fadern. I skolan minns Harriet hur skönt det var, så länge de inte visste vem hennes pappa var. Sedan fick hon springa med ideliga bud från svenskläraren till sin far.

De flesta känner väl till bakgrunden. Harry hade sex syskon, alla flickor. Fadern dog tidigt och modern blev ensam med sju barn. Hon hade för sig att fadern hade en försäkring i USA, varför hon for dit. De två äldsta döttrarna for senare till mamman, som var ganska driftig och försörjde sig genom en restaurangverksamhet. De hemmavarande barnen auktionerades ut i socknen till den som begärde minst av kommunen. Harrys hem blev istället skolan, dit längtade han och han fick stöd av läraren. Men barnen måste ofta hjälpa till i jordbruket så Harrys skolgång blev väl något haltande.

Mera om detta i vårt nästa nummer av forumEdsvik som kommer ut första veckan i december!

Läs mera om framtida torsdagskvällar i Duvslaget under rubriken ”Höstprogram”

 

Foto: Lars ÖrströmAnnika Holmberg

Kommunarkivarien Annika Holmberg höll som vanligt ett intresseväckande anförande om sin bok ”Mamsell Cooper, magister Göransson och alla de andra”. Hon beskrev Sollentunas utveckling under de 150 åren, i synnerhet den sociala förändringen från misär hos stora grupper till de fåtaligas makt genom stora pengainnehav. Hon skildrade även hur det kommunala livet styrdes genom det antal röster som tillkom vissa t ex Jästbolagets chef som fick röster utifrån sina egna skattemedel men dessutom hur mycket bolaget betalade. Han var ombud för Jästbolaget och hade därigenom mer än dubbelt så många röster som övriga på stämman. I klartext. Han bestämde allt i så kallad sann demokratisk anda. Annika gjorde flera sådana här nedslag i Sollentunas historia, ofta tryfferade med humor, vilket uppskattades av publiken.

.


 

130525

Många kom den 23 maj för att lyssna på ”Impressionism i går och i dag” med Charlotte Herczfeld

chhe2

Charlotte Herczfeld kombinerar kunskaper i konsthistoria och idéhistoria (Stockholms Universitet) med praktisk erfarenhet som konstnär som målar med impressionismens tekniker. Hennes uppskattade föreläsningar ger en förståelse av frågorna hur och varför Impressionisterna var så banbrytande, och ger en glimt av hur Monet tänkte.

Charlotte lärde sig grunderna i teckning och måleri av sin far konstnären och sin mor esteten.

BrandaTomtenb3b

År 2003 reste hon till Kalifornien för att utbilda sig i impressionismens tekniker hos Susan Sarback, vars lärare var Hernry Hensche, som i sin ungdom hade studerat hos Claude Monet.

Ett arrangemang i samarbete mellan Stallbackens Vänner, Edsviks Konsthall och Edsviks Konstvänner.

Valborgsmässoafton

Valborgsfirande med nära 1000 besökare skedde enligt traditionen med brasa, sång, vårtal och elddans, servering i Duvslaget, allt i Stallbackens Vänners regi.
Nytt för i år var ponnyridningen, vilken många små barn köade för att kunna njuta av.

Korv- & kaffeförsäljningen startade ganska försiktigt med få intresserade. Kanske för att regn och blåst gjorde att många funderade på att stanna hemma istället. Men kl 19 sken solen och då var det fullt med folk som väntade på att underhållningen skulle komma igång. Efter en kortare inledning så höll Lennart Högman årets valborgsmässotal med bravur som avslutades med:

london 297

Som den unga björk i skogen, växer frisk i sommarregn.
Den blida vår är inne och nytt blir jordens hopp
Den blomstertid nu kommer med LUST och fägring stor,
I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig!

Visst inger de här raderna hopp.
Att vi bränner det gamla och ger plats för det nya.
Att vi gamla lämnar plats för de unga.
Att våren alltid ingjuter framtidstro.

Med tanke på den exceptionellt kalla och långa vintern återgav Lennart en strof ur Wivallius ”Klagevisa över denna kalla och torra vår”
Gör dagen oss lång, gör natten oss klar,
låt duggregn varma nerfalla
och locka till sång den fågel som har
tyst varit vinteren kalla!
Låt klinga, låt springa
mångt hjon, mångt par,
låt fröjdas människor alla!

Talet avslutades med ett fyrfaldigt hurra för den i synnerhet i år efterlängtade våren

Vårsången tog vid med den populära Sollentunakören och sedan blev det Elddansarna från Sollentuna Folkdansgille som efter sin traditionella dans tände vårelden med sina facklor.

 

PROJEKT EDSVIK /kompletterad/

Föreningens vårkonferens hade plats för flera

Är projekt EDSVIK uttjatat?

Det fanns lediga stolar i DUVSLAGET på Stallbacken när föreningen bjöd till vårkonferens. Syftet var att ge intresserade möjlighet att uppdatera sig om framväxandet av det som ska bli ”en av norra Storstockholms mest välbesökta attraktioner” samt ge synpunkter på vad som skulle kunna vara bra i framtiden.

 

 

Engagemanget för EDSVIK konsthall
Vår förening har nära kontakt med föreningen EDSVIK konstvänner. Vi lyssnar också till vad folkvalda och tjänstemän säger. De betonar konsthallens roll som ”nav” i den pågående nysatsningen på hela området i vilket Stallbackens vänner instämmer.

På senare år har flera konsthallar uppförts i Storstockholmsområdet. De som fått mest uppmärksamhet senaste året är ”Artipelag” på Värmdö och ”Sven-Harrys”, den nya konsthallen i Vasaparken Stockholm. Konkurrensen om publiken är hård.

Med den ekonomi EDSVIK konsthall har idag, kan man inte möta konkurrensen med ”de bästa”. Ska konsthallarna vara ”nav” för att nå det uppsatta målet, måste konsthallen i varje fall då och då ”vara bäst”. Det hävdade Ricardo Donoso, konsthallens ledare och entreprenör. En uppfattning som Stallbackens vänner delar.

 

Kommunens insatser
Sollentuna kommun har ett  ekonomiskt engagemang i konsthallen redan idag. Ett stöd som gör att verksamheten går runt på marginalen. Alla större satsningar måste finansieras med andra pengar. Det som står till buds är sponsring, kommunala punktinsatser, ännu effektivare information/reklam och utnyttjande av sociala medier.

Ricardo uttalade vid vårkonferensen sin uppskattning för den ekonomiska grundtrygghet kommunens insatser ger. Hans och Lennart Högmans förslag är att kommunen, för att nå de uppsatta målen och möjligheten att verkligen kunna vara ”nav” i utveckling av EDSVIK minst en gång om året står som ekonomisk garant för en verkligt ”het” utställning.

Vi jobbar på att själva kunna intressera sponsorer att ställa sig bakom ett sådant arrangemang. Det skulle ge två lysande höjdpunkter per år och effektivt arbeta in EDSVIK konsthall och få nya grupper att upptäcka EDSVIK, sade Ricardo Donoso.

Stallbackens Vänner uttalade stöd för förslaget. Hur Magnus Ramstrand (KD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden funderar i sammanhanget vet vi inte ännu.

Annat från vårkonferensen

Projektledaren Anna Franzén försökte sälja in budskapet: ”Det är massor på gång”. Det stämmer nog, men viss irritation kom i dagen i och med konstaterandet att ännu en vinter passerat med mörklagda och ishala gångvägar. Att den aviserade uteplatsen bortom Stallet, med utsikt över Edsviken blir klar till sommaren 2013, mottogs med stor glädje.

Magnus Ramstrand, (KD) ordförande i kultur- och fritidsnämnden  menade att föreningen genom tidningen forumEDSVIKs ledare och även på redaktionell plats gnällt för mycket. Det kan bero på bristande kommunikation med den gemensamma arbetsgruppen eller på att spännande nyheter och diskussioner inom gruppen inte nått denne redaktör.

”Ny” idé

Konstnären, skulptören och Sollentunabon Leif Bolter /bilden till vänster/ trollade fram en för många okänd modell till en amfiteaterinspirerad samlingsplats nedanför utsiktsberget.

Naturen själv har skapat förutsättningarna, sa Leif Bolter. Där finns ett skålformat parti som med ganska enkla medel kan bli något helt unikt. En Amfiteater där publiken har hela Edsviken i fonden. Till detta ska vi återkomma.

DUBBEL GLÄDJE

”Möjligheternas Plats” integrerar i verkligheten

Den 24 februari hade programgruppen satsat på integration. Det blev en stor framgång i det lilla formatet. En taggad trio från nystartade föreningen ”Möjligheternas Plats” presenterade sig för en begränsad med vartefter presentationen pågick allt mer entusiastisk skara Stallbacks-vänner

 

  1. -OK, jag var skeptisk, säger Mohammed som tillsammans med Kowsar Aden och Tanvir Hussain tog Malmvägen till EDSVIK den här kvällen. Men, fortsätter Mohammed, det här var ju totalrätt. Precis så här ska det gå till. Jag tycker vi ska kalla till nya, gemensamma möten så snart som möjligt. Vi har hittat något bra som fungerar!
I DUVSLAGET fanns den här kvällen inga gränser. Fördomar lyftes fram i ljuset och sprack – som troll i soluppgången. Karl-Erik Eriksson, sammankallande i redaktionsrådet och medlem i styrelsen rekryterade snabbt nya tidningsutdelare.

Denne redaktör hade av ännu okänd anledning bibringats uppfattningen (eller hittat på själv) att 2013 av kommunen utsetts till ett ”Integrationens År”. Så tycks det inte vara. Däremot menar Magnus Ramstrand (KD), ordförande bl a i integrations- och kommunikationsberedningen, att integration är ett prioriterat område 2013 och 2014. forumEDSVIK /tidning och webb/ kommer att medverka i alla sammanhang där praktiska och resultatinriktade integrationsinsatser görs.